Majboksöndag 2: INSEKT

Posted on 13 maj, 2012 by


Claire Castillon – Insekt.

Vad? Den här boken är första boken i min tredje omgång av projekt kill hyllvärmare,  som går ut på att läsa böcker som stått länge i hyllorna. Eftersom de annars lätt blir bortglömda (och därmed aldrig lästa).
Omgången? Jag delar in mina olästa böcker i omgångar om tre böcker i varje, för att projektet ska bli mer lustfyllt. Tredje omgången inkluderar också Blåsta! av Gustav Fridolin samt Boktjuven. Jag har läst ut Blåsta! men ännu inte bloggat om den. Återstår att läsa gör Boktjuven som jag hela tiden skjuter upp.
Hur lång tid i hyllan? Fyra år tror jag.

När man läser Castillons novellsamling Insekt så kan man inte vara riktigt säker på någonting. När man precis tänker: Aha, allt verkar ordna sig, så twistas allt om. Novellerna är absurda och oväntade, det kändes som att läsa något nytt när jag läste dem. Nytt i bemärkelsen originellt. Och det är bra. Samtidigt, i och med denna nästintill poserande absurditet, så blir det svårt att komma berättelserna nära. Jag läste dem och betraktade dem lite som poser, artificiella stilleben ungefär. Och jag tycker inte att det behöver vara negativt, bara ett annat sätt att läsa (jämfört med att läsa en roman som man totalt kommer in i och uppslukas av som av en annan, parallell verklighet).

Också Castillons sätt att skriva är liksom snyggt. Formuleringarna är snygga, snarare än vackra/poetiska. Det här blir väldigt abstrakt känner jag, så här kommer ett exempelcitat:

Det faller en massa snö inom mig. Mamma smyger till mig ett brännmärke, jag förbereder ett skrik, det kommer att höras senare, i det oändliga, det kommer att höras så länge jag lever, vid vart annat eller vart tredje andetag kommer jag att uppleva det igen, om och om igen, detta kalla övergivande.

Visst är det SNYGGT? Många av novellerna handlar om mödrar och döttrar som har helt sjuka vanor på olika sätt, men som liksom framställs som normala. Jag gillar novellsamlingen, nästan mer nu i efterhand än då jag läste den. Och det kanske också hör till det där artificiella, poserande – att det är vackrast som minne på något sätt. Hur som helst så vill jag absolut läsa fler böcker av Castillon, och faktum är att ännu en kommer dyka upp som hyllvärmare så småningom.

Har ni läst Insekt?

Det här är den fjärde recensionen i mitt projekt Recensioner i dagarna 28. Idag är det också boksöndag här på Ord och inga visor så en rad inlägg dyker upp under dagens lopp.

Publicerat i Boklördag, Bokrecension | Märkt | 6 kommentarer

Majboksöndag 1: Känslan av ett slut

Posted on 13 maj, 2012 by


Julian Barnes – Känslan av ett slut.

Julian Barnes Känslan av ett slut vann Bookerpriset 2011. Det är en ganska tunn bok med minimalistiskt språk – det känns som att Barnes ansträngt sig för att inte slösa med ord – och ofta existentiella funderingar. Den handlar om en åldrande frånskild man som får ett oväntat arv. Det i sin tur leder till en vandring i minnesalléerna och en jakt på detta arv. Det kunde bli himla bra (titeln är till exempel fantastisk tycker jag), och uppenbarligen så tycker ju många också att det ÄR bra. Själv föll jag inte för romanen, den liksom ramlade av mig medan jag läste. Jag tänker att jag kanske är för ung, att man kanske uppskattar den mer när man är medelålders+. Men jag tänker också att det helt enkelt inte är en berättelse för mig. Jag tror att jag ska ge den i present till min mamma och se om hon gillar den bättre. Jag har också recenserat boken i Tidningen Kulturen. Läs min recension här.

Har ni läst Känslan av ett slut?

Det här är den tredje recensionen i mitt projekt Recensioner i dagarna 28. Idag är det också boksöndag här på Ord och inga visor så en rad inlägg dyker upp under dagens lopp.

Publicerat i Boklördag, Bokrecension | Märkt | 4 kommentarer

Hej jag heter Jessica och jag är världens sämsta bokbloggare

Posted on 12 maj, 2012 by

Det här var ju väldigt lamt av mig, att jag utlovar en boklördag och det ena och andra och så BLIR det ingen boklördag. Istället blir det en boksöndag imorgon med mängder av recensioner och annat trevligt. Jag ska nog sluta lova sådana här saker överhuvudtaget, för ibland har man en orkeslös dag när man inte läser en rad, än mindre bloggar. Och det måste få vara okej.

Men jag vill faktiskt tipsa om en artikel jag skrev på SVT Debatts nätsajt igår, om att alla kändisar skriver en bok numera (nåja, det kan kännas så i alla fall). Det blir det enda Ord och inga visor bjuder på idag. Jag har åtminstone läst ut Fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras idag och läst några strösidor i Courtney Love-dagboken. Imorgon blir det alltså BOKSÖNDAG för första gången här.

Vad läser ni i helgen?

Publicerat i Kuriosa | 8 kommentarer

Spontan boklördag!

Posted on 12 maj, 2012 by

Eftersom jag inte har skött mitt projekt Recensioner i dagarna 28 två dagar i sträck nu, så kör jag en spontan boklördag idag. Minst tre recensioner (så är jag ikapp) + några andra inlägg.

Så håll ögonen öppna under dagen!

Publicerat i Boklördag | Lämna en kommentar

Om Joan Didions dottersorg

Posted on 9 maj, 2012 by


Joan Didion – Blå skymning.

Ett av Joan Didions kännetecken är den avskalade och minimalistiska stilen. Hon är journalist och det märks i Blå skymning. Ändå handlar den delvis om något så smärtsamt och känsloladdat som hennes egen dotters död. Ingen ska behöva genomleva sin egen dotters död, menar Didion, och bjuder på spridda minnesbilder från livet tillsammans med dottern. Relationen till dottern och reaktionen på dennas död är ett tema i boken.

Men även om det står i baksidestexten att den här boken fokuserar just på dotterns död, så är det inte riktigt sant. Den handlar nämligen också om åldrande och om hur Joan Didion noterar hur hennes kropp långsamt försvagas – hon kan komma på sig själv med att sitta på en teaterrepetition och vara rädd för att ramla omkull när hon ska resa sig upp. Den handlar om hur hon i efterhand insett att hon drack för mycket när hon var ung och om hur hon umgåtts med kvinnor klädda i Chanel-dräkter. Indignerad påpekar Didion att läsare hört av sig och kallat hennes dotter priviligierad, men så behöver inte alls vara fallet, menar Joan. Dottern genomled en lång sjukdomsperiod på intensivvårdsavdelningar i slutet av sitt liv och fick också diagnosen borderline (vilket alltså ska innebära ett icke-priviligierat liv) – dock tycks denna protest en aning malplacerad och onödig. Att ha möjlighet att få intensivvård under en lång period är i klasskillnadernas främsta land USA i allra högsta grad ett privilegium och att ha en mamma som trippar runt i cashmirleggings och Chaneldräkter och skriver för Vouge är det – materiellt sett – också.

När dottern gick bort så höll Joan Didion på att skriva sin bästsäljare Ett år av magiskt tänkande, som handlar om makens död och deras liv tillsammans. Mitt i det sorgearbetet så fick hon alltså ännu en sorg på sina alltför spröda axlar.

Hon återkommer också till det faktum att dottern, Quintana, var adopterad och redan som liten pratade om sina ”riktiga föräldrar”, om hur Joan och hennes man hanterade det.

Blå skymning innehåller många återkommande fraser som ibland nästan blir som mantran. Hennes dotter är död. När hon var liten pratade hon om en man i garaget. Hennes dotter är död. Joan känner sig spröd. Och så vidare.

Det här är också en sorgebok och den är sorglig att läsa, även om det avskalade språket ibland blir svårt att ta till sig. Distansen blir stundtals ingenting annat än just distans. Det är som en lång reflektion och även om dotterns död naturligtvis är ett enormt sorgligt faktum, så är åldrandet ändå mer intressant att läsa om. Kanske för att distansen där lämpar sig bättre, det här att Joan ser på sin kropp och sitt åldrande som om hon såg det utifrån.

Även om Blå skymning är en bok med utpräglad självbiografisk grund, så vill jag inte benämna den som en självhjälpsbok. Joan Didion är en skicklig hantverkare när det kommer till skrivande, och berör ibland så att det känns ända in i själen. Andra gånger är hon kall och då blir jag det också.

Den här recensionen har också publicerats i tidningen Folket i bild/Kulturfront och jag har fått tillåtelse att publicera den här med. Har ni läst boken?

Det här inlägget ingår i mitt projekt ”Recensioner i dagarna 28″. I 28 dagar publicerar jag här en recension om dagen, för att komma ikapp. Det här är dag 2 av 28. Självklart kommer också andra inlägg under tiden.

Publicerat i Bokrecension | Märkt | Lämna en kommentar

11 frågor, del 1 av 4

Posted on 9 maj, 2012 by

Jag har blivit utmanad inte mindre än fyra gånger i den här utmaningen med 11 frågor. För att det inte ska bli för tradigt så delar jag upp mina svar i fyra olika blogginlägg som sprids ut under den närmaste tiden. Jag börjar med att i detta första inlägg svara på frågorna från bloggen Läsa & lyssna.

1. Vilken bok önskar du att du skrivit?
Nicole Krauss – Det stora huset fick mig att känna så.
2. Läser du helst svenska översättningar eller originalspråk?
Bara svenska översättningar. Jag har varken tid eller ork att läsa på engelska, förutom i extrema undantagsfall.
3. Vilken var din favoritbok när du var 15 år…
Jag tippar på Per Hagmans Skugglegender och Jonas Gardells Ett ufo gör entré.
4…och vilken är din favoritbok nu?
En lista finns i menyn till höger här. Och de som är stammisar på min blogg vet nog mer än väl vilka som är mina favoritböcker (eftersom jag inte tycks kunna sluta tjata om dem!). Men till exempel De vilda detektiverna av Bolano, Berättelser av Birgitta Trotzig, Darling river av Sara Stridsberg och Ja till liv av Liv Strömquist.
5. Vilken är din bästa film som baserats på en bok?
Jag tror aldrig att jag har gillat en film baserad på en bok, de brukar oftast göra mig besviken om jag har läst och gillat boken.
6. Hur får du tips på nya böcker att läsa?
Jag läser förlagens kataloger så fort de kommer ut och skriver listor med alla böcker jag vill läsa. Jag läser andra bokbloggar, tidningsrecensioner och så vidare.
7. Har du varit med i/skulle vilja vara med i en bokcirkel och vilka böcker skulle du vilja att ni läste?
Jag är med i en bokcirkel, The beat up kid book club kallar vi den. Vi läser alla möjliga böcker. Men just nu har jag pausat mitt medlemsskap under våren eftersom det inte hinns med helt enkelt. Hoppar på efter sommaren igen.
8. Om du börjar på en bok som du tycker är dålig, avslutar du den då i alla fall eller lägger du undan den oavslutad?
Jag ger en bok 50 sidor. Om jag inte gillar den så lägger jag ner den och brukar dessutom göra mig av med den (lägga ner i porten så grannarna får ta, t.ex). Om det är en recensionsbok så läser jag alltid ut den.
9. Vilken ”guilty pleasure”-bok har du läst och gillat trots att det egentligen inte är coolt att erkänna det…?
Jag skäms inte för de böcker jag läser och gillar, så jag är nog tråkig nog att inte ha någon sådan bok.
10. Om du fick nominera en författare till Nobelpriset i litteratur, vem skulle det vara då och varför?
Sara Stridsberg. För att hon är bäst.
11. Låna på biblioteket eller köpa och samla?
Köpa och samla, helt klart. Jag och min pojkvän har hundratals böcker i vår lilla etta.

Jag utmanar elva bloggare sedan när jag har svarat på alla fyra utmaningar istället, annars blir det för mycket.

Publicerat i Kuriosa | 1 kommentar

Selma, Hjalmar, August, Karin

Posted on 8 maj, 2012 by

Det var ett tag sedan jag läste Novellix klassikerfyra men jag blev så förtjust i dem! Dels är de cirka hundra gånger finare än de tidigare novellixerna tycker jag och dels så var urvalet bra.

Selma-novellen var lite spöklik, hon skrev ju vissa sådana noveller, Selma Lagerlöf. Jag slukade den med hull och hår och blev sugen på fler av hennes noveller. Jag älskar ju Selma och Gösta Berlings saga är en av de bästa böcker jag har läst. August-novellen har jag redan bloggat om en gång och den var inte något bra val att ge ut, med tanke på hur många noveller karln måste ha producerat under sitt liv. Men visst var den lite roande att läsa. Karin Boye-novellen gillade jag däremot mycket och Hjalmar Söderberg-novellen ÄLSKADE jag. Den var helt underbar, både språkligt och innehållsligt.

Jag har skrivit en recension av alla fyra klassikernovellixerna i Tidningen Kulturen. Läs den här.

Jag har för övrigt läst allt Novellix har gett ut hittills. Tycker formatet är himla fint.
Den första omgången innehöll Unni Drougge, Jonas Karlsson, Jens Liljestrand och Maria Sveland. Den andra omgången har jag konstigt nog inte bloggat om än, så det ska jag också försöka hinna med snarast. Men den innehöll Monika Fagerholm, Jonas Hassen Khemiri, Cilla Naumann och Johanna Thydell. Den tredje omgången innehöll Wille Craaford, Amanda Svensson, Helena Granström och Jens Lapidus.

Nu ser jag att den fjärde omgången kommer i juni och innehåller Arne Dahl, Maria Küchen, Hassan Loo Sattarvandi och Inger Frimansson. Lite trista författare tycker jag, men ska självklart läsa dem.

Har ni läst Novellix klassikerfyra? Vad tyckte ni?

Det här inlägget ingår i mitt projekt ”Recensioner i dagarna 28″. I 28 dagar publicerar jag här en recension om dagen, för att komma ikapp. Det här är dag 1 av 28. Självklart kommer också andra inlägg under tiden.

Publicerat i Bokrecension | Märkt , , , | 4 kommentarer