Idag fortsätter jag med mina kortare recensioner av ett gäng böcker i taget. Till slut har jag hunnit blogga ikapp om alla böcker jag läst och kan återigen börja bokblogga mer dedikerat. Vad jag egentligen ogillar att skriva såhär kort om varje bok, är en motståndare till snuttifierade och korta internettexter för att folks koncentrationsförmåga är så uppfuckad att de inte förmår läsa långt. Det jag kan lova är att jag kommer tillbaka med längre texter, så småningom, när inspirationen är helt på sin plats igen.
Lukas Moodysson – Tolv månader i skugga
Jag har skrivit ett inlägg tidigare som delvis berör den här boken och säger ganska mycket om vad jag tyckte om den, om inte annat. Lukas Moodysson har länge varit en av mina absoluta favoritförfattare och han gör mig inte besviken den här gången heller. Tolv månader i skugga är en form av dagbok där tankar om dagishämtning och Malmövardag blandas med tankar om den ryska poeten Anna Achmatova, världsläget och andra stora saker. Moodysson är som vanligt inte rädd för att ta i det jobbiga, och som vanligt läste jag ut boken alldeles för fort tyckte jag.
Friederike Mayröcker – Jag är på anstalt – fotnoter till ett ickeskrivet verk
Jag gillar titeln och till en början gillade jag också boken, som är en fragmentarisk och poetisk sak, huvudsakligen bestående av personliga reflektioner. Det är fascinerande att Mayröcker i Tyskland har publicerat hundratals verk. Hon närmar sig 90 år. Hon fortsätter skriva alltmedan kroppen tynar bort. Bokens upplägg: Fotnoter, svårt att läsa i ett sträck, vinner förmodligen på långsam och utspridd läsning. Om åldrande, minnen, drömmar. Men det blir för fladdrigt och spritt för att jag ska kunna njuta av läsningen. Slutintrycket blir tyvärr: När tar det här slut? Dock nyfiken på att läsa något annat av samma författare.
Lydia Davis – Samarbete med fluga
Lydia Davis är en sådan där novellist som väger varje ord på guldvåg. Det räcker med att läsa några sidor för att förstå det. Ibland fungerar det, andra gånger faller det platt för att det liksom saknas en glöd, en känsla av rytm och vilja att läsa vidare. Jag vet att många verkligen har uppskattat Samarbete med fluga, även många bokbloggare. Jag blev inte alls förtjust i den. De här korta, precisa formuleringarna i novellistisk form upplever jag skapar distans mellan mig och texten. Vidare berörs jag inte särskilt av novellerna i sig utan tycker till slut bara att de verkar vara en vilja att show off i konsten att formulera sig snärtigt. Sorry, Lydia Davis, jag ville verkligen gilla dig eftersom du verkar sådär New yorkigt intellektuell. Jag får hålla mig till Paul och Siri tror jag.
Søren Ulrik Thomsen – Skakad spegel
Jag hade aldrig hört talas om den här danska poeten förrän min pojkvän sa att han måste läsas. Således är denna ganska sena bok i poetens produktion det första jag läser av honom. Även om vissa dikter bara rinner av mig, finns det andra som stannar kvar länge. Jag älskar att det här är en traditionell diktsamling och inte så tillkrånglat och ointressant som den mesta svenska poesin som ges ut idag är. Även om temat också i den här boken till stor del är åldrande, finns mycket andra godbitar att hänga upp sin fascination på. Det finns många ”snygga” formuleringar, men här lyckas jag beröras av dem till skillnad från då jag läste Lydia Davis.
Virginia Woolf – Ett eget rum
Virginia Woolfs A room of one’s own skulle behöva spaltmeter. Men kort sammanfattning, den är mer essäistisk än jag av någon anledning fått för mig, mer resonerande kring ämnet och inte särskilt prosaisk. Den handlar om kvinnans behov av ett eget rum där hon kan skriva och utvecklas intellektuellt. Den är från en annan tid men jag läser den med stor behållning ändå.
Har ni läst någon av dessa böcker? Vad tyckte ni?
