Eftersom jag inte har några spekulationer om vem som tilldelas Nobelpriset idag, och eftersom jag visserligen tyckte om Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro men inte har läst något mer av henne, så tänkte jag vända lite på steken. Många är de numera döda författare som borde ha fått nobelpriset. Några av mina förslag:
August Strindberg
För en osviklig förmåga att fånga människan i vardagen, ge röst åt samhällets svaga och samtidigt ständigt provocera. För ett gränsöverskridande, och på sin tid nyskapande författarskap borde August Strindberg ha fått Nobelpriset (fast det var bra att Selma Lagerlöf fick det också, något som upprörde vår gode August när det begav sig!).
Birgitta Trotzig
Ok, det där med att svenskar inte kan få priset hela tiden är förståeligt. Men för sin förmåga att blanda ljust och mörkt, att skriva poetiskt och starkt så att det känns i hela kroppen, borde Birgitta Trotzig ha fått Nobelpriset.
Marguerite Duras
För den stora förmågan att skriva korta romaner med mycket innehåll, för fina formuleringar som samtidigt är livsviktiga och för att nästan allt från Duras penna (ok, som jag har läst hittills) är alldeles magiskt.
Michael Strunge
För en poesi med extremt stark nerv, för en mani i dikterna som smittar av sig på läsaren så borde den danska poeten Michael Strunge ha fått Nobelpriset.
Så, det var allt för mig. Spekulationer lämnar jag åt andra. Vilka döda författare tycker ni borde ha fått Nobelpriset under sin levnad? OBS att jag säkert har glömt 40 författare som jag kommer komma på under dagen. Eventuellt kommer en bubblarlista så småningom.
bra idéer. och hur skulle det vara med inger christensen, jack kerouac eller hunter s thompson?
Inger Christensen har jag läst Det av nyligen, men fastnade inte riktigt för den. Jack Kerouac – mja, är han rätt för nobelpriset? Han var ju mer av en populärkulturens talesperson, tänker jag?
Gitta Sereny!
Henne har jag aldrig läst något av faktiskt!
Ibsen, Joyce, Ezra Pound, Proust, Musil, Tarjei Vesaas…
(Och egentligen förstås Kafka, fast det mesta han skrev kom ju ut postumt, så han hade inte haft chansen under sin livstid.)
Bra förslag, även om jag inte har läst alls alla du föreslår.
Bolano! för hans kraftfulla förnyelse av romankonsten!
ÅH, jag kunde inte hålla med mer, honom glömde jag bort! Han är underbar!
Pingback: Döda personer som borde ha fått Nobelpriset - enligt O
Alltid en kul sällskapslek. Fast listan över dem som missats blir rätt snabbt så absurd att man kan få för sig att akademin ibland ansträngt sig för att hitta någon som inte i efterhand skulle visa sig bli en klassiker. Se bara på de fortfarande levande 1800-talsförfattare som man undvek de allra första åren: Tjechov, Ibsen, Mark Twain, Henry James, Sholem Aleichem, Frank Wedekind, Rilke, Yeats. Kvinnliga författare? Håller med om Duras, men vad säger du om Edith Wharton, Katherine Mansfield, Karen Blixen, Rebecca West, Marguerite Yourcenar, Simone de Beauvoir, Shirley Jackson, Iris Murdoch, Angela Carter, Flann O’Brien. Yukio Mishima hade fel politiska åsikter, liksom Louis-Ferdinand Celine och Ezra Pound och Bertold Brecht och Arthur Koestler och Graham Greene. Tydligen också Jorge Louis Borges. Folk med fel sexuell inriktning har förstås aldrig fått priset under de första drygt hundra åren (Benavente och Selma Lagerlöf höll sig i garderoben): Evelyn Waugh, Jean Genet, Christopher Isherwood, W. H. Auden, Jean Cocteau, Federico García Lorca, André Gide, Truman Capote, E. M. Forster, Allen Ginsberg, Marcel Proust, Tennessee Williams – och där ryker förstås också Willa Cather, Virginia Woolf, Patricia Highsmith, Colette, Djuna Barnes, Monique Wittig. J. G. Ballard och Stanislav Lem och Ursula K. Le Guin var för förknippade med science fiction, Somerset Maugham var för populär, Vladimir Nabokov skrev en för chockerande bok. Man kan hålla på länge.
OJ, du hade minsann många tips, vad inspirerande! skriver upp flera av dina namn som jag vill läsa. Många av de du nämner har jag faktiskt inte läst. Men jag håller med om Allen Ginsberg, Djuna Barnes, Vladimir Nabokov. Tack för din intressanta kommentar!
Pingback: Marguerite och Françoise | ord och inga visor