Vågen av unga (eller hyfsat unga) italienska författare har rullat in över Sverige i år, och det är en fröjd att ta del av den. Jag har faktiskt tidigare funderat över varför så pass lite italiensk nutidslitteratur har översatts men nu slipper man undra det längre. Förlaget Astor har specialiserat sig på just aktuell italiensk skönlitteratur och det senaste tillskottet är Allt kommer tillbaka av Nicola Lagioia. Den som längtar efter idylliska italienska byar och en vykortstillvaro med charmiga gummor som klappar turister på huvudet med ett brett leende och utbrister: ”BELLA!” kan dock leta någon annanstans. Jag har hittills läst tre av de italienska romaner som i år översatts till svenska (Stål av Silvia Avallone, Avskedsbrev av Valeria Parrella och nu Lagioia) och alla visar de på olika sätt och i olika hög grad upp ett land i sönderfall, fullt av fattigdom och ensamhet och längtan någon annanstans.

I Allt kommer tillbaka befinner vi oss både i den tidsperiod då den så kallade Berlusconismen högg tag i Italien med klolika fingrar, och en period långt senare, då generationer har växt upp i den kulturen. Romanen handlar om några tonårskillar i Bari som försöker finna sin plats i tillvaron. De är uttråkade och ingen direkt brist på pengar råder i deras hem. Några av dem är rentav stenrika och bor med sina föräldrar i gigantiska villor fulla av nyrika detaljer som designade statyer och garage som åker upp ur marken via en fjärrkontroll. De börjar söka sig till den slitna och ruffiga förorten Japigia där folk skjuter heroin och lever i misär. De börjar hänga där, bildar någon slags identitet utifrån knarkandet och hårdheten. Några av dem går under där, andra klarar sig och växer upp. Berättaren guidar läsaren genom berättelsen, söker sig i vuxen ålder tillbaka till sina rötter och blir inte alltid glad över vad han finner.

Lagioias språk är tätt och poetiskt. Det är inte svårläst men intensivt och emellanåt utmattande. Man måste ta pauser under läsningens gång, både på grund av handlingen och språket. Men ofta är boken stark och originell och en fröjd att läsa. Framförallt är den ett tidsdokument över ett land, en kontinent, en generation i sönderfall.

Min recension ovanför har också publicerats i kulturtidningen Nya Upplagan. Det kommer dyka upp en recension om dagen här framöver (plus så klart andra inlägg) och det här är den allra första! Har ni läst boken?