Hunger och viktnedgång

thumb_foto-2017-01-11-15-23-29_1024

Det har varit en del i mitt kommentarsfält på sista tiden om hunger och viktnedgång. Precis som när det gäller vad man ska äta så är uppfattningarna lika många som det finns människor. Och trots att vi lever i konsensuslandet Sverige så är det ju liksom okej att inte nå konsensus, vare sig med det ena eller andra.

Men jag tänkte berätta om hur jag tänker kring hunger och viktnedgång.

Jag har kört mängder av quickfix-metoder. Det har jag berättat om många gånger i bloggen för den som är nyfiken och vill kika i arkivet. Då har jag varit hungrig. Jag har fått min kropp och mitt psyke att lida – för vad? 15 minuskilo som jag har gått upp med råge efter 1-2 år. Min berättelse är inte unik. Den händer om och om igen. Vissa ba: ”Du gör dig till ett offer, du borde inte ha börjat äta dåligt igen”. Eh, nä men gör man sig till ett offer för att man delar med sig av sin berättelse? Nej, det där med offer-argumentet får vi ta och släppa nu. Vi är inte idioter.

Mina många quickfix-metoder har gjort att jag idag, snart 32 år gammal, SPYR på att gå runt och späka mig själv och vara hungrig och vilja se ut som Eva Longoria i Desperate housewives. Jag spyr på att straffa mig själv med mer träning om jag har ätit för mycket en dag. Jag mår illa vid tanken på att somna hungrig. Jag vill slåss när jag tänker på hur skeva skönhetsideal och patriarkatet och hela faderuttan har fått mig att hata mig själv och min kropp och behandla den som skräp (förr om åren). Jag vill starta ett demonstrationståg vid åsynen av program som ”Du är vad du äter” som främjar snabb viktnedgång och jobbar med ångestdrivna metoder som morot och piska.

Jag är 32 år och har ingen ork att behandla mig själv illa, inte för några minuskilon i världen. Den här sista lama LCHF-vändan på 2,5 veckor satte definitivt spiken i kistan för gott för min del när det gäller extrema metoder. I ain’t doing it no more.

Däremot vill jag fortfarande gå ner i vikt precis som jag gjorde i våras: Långsamt, lustfyllt, hälsosamt, GOTT! Bli stark, bygga muskler, promenera för att det gör mig piggare och det gör det lättare att orka gå. Jag var bara hungrig en kort stund inför varje måltid i våras. Faktum är nämligen att det här med att man måste gå runt och vara hungrig för att gå ner i vikt – det är en myt! Man behöver inte det. Då äter man fel. Precis som att det är en väldigt seglivad myt att man per automatik går upp i vikt av vissa livsmedel. Det stämmer inte. Allt handlar om hur mycket man äter vs. hur mycket man rör sig.

Så nej, jag tänker inte gå runt och vara hungrig hela dagarna. Och ja, jag vet faktiskt vad jag pratar om. Även om det kanske inte ser ut så för vissa.

Uppdatering: Självklart kan man få vara hungrig i några dagar om man ställer om från typ pizza och godis till kikärtor och grönsaker. Men ni fattar nog vad jag menar – på det mer långsiktiga sättet.

Följ gärna mitt mat- och träningskonto på instagram. @jessicasviktigamal Just nu och tills jag tröttnar på det så lägger jag upp all min mat och träning där!

Puss och så!

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

37 kommentarer till Hunger och viktnedgång

  1. K skriver:

    Heja heja!! 👍

    • Anna skriver:

      De finns ju också dom som tror att man måste vara hungrig för att gå ned i vikt, det är definitivt inget jag själv tror på, men på vilket sätt är det respektfullt att påstå att dom ljuger? Det hade tagit hus i helvete härinne på bloggen om någon påstått att du ljuger med dina teorier. Lugn, jag förstår precis vad du menar och jag håller med dig allt det där du skriver om långsiktiga livsstilsförändringar jag försöker bara påvisa att respekt behöver visas på alla håll och kanter och jag har sett att du allt som oftast gör det.

    • Anna skriver:

      Hoppsan, min kommentar kom visst på fel ställe!

  2. Anna skriver:

    Jag skulle vilja opponera mig lite med där med att du testat lchf. Som någon skrev så var det ju inte riktigt sunt det du åt med att överäta så av pizzasnurror mm. Jag räknade på skoj ut vad du fick i dig under en dag av det du rapporterat och då hamnade du visserligen inom ramarna för liberal lchf på 84 gram kolhydrater men så åt du 2860 kcal på en dag och det går man ju upp i vikt av som kvinna.

    Jag försöker inte på något vis predika lchf för någon nu. Bara för att det passar mig så kan det vara jättedåligt för någon annan. Men jag tycker inte heller att lchf förtjänar så dåligt rykte som det skrivs om härinne på denna blogg. Jag äter artegen mat som inte är processad eller konstgjord, fisk/skaldjur/kyckling/kött med någon god fet sås och massvis av härliga grönsaker i alla dess färger. Jag äter bönor/linser, quinoa någon gång, grapefrukt ibland. Jag njuter av goda ostar och äter charkisar när jag vill lyxa till det. Sparsamt med vin. Framför allt så har jag aldrig gått hungrig. Jag äter för att få i mig energi men jag släppt det där med att jag ska unna mig och belöna mig med mat.
    Jag är över 40, fött flera barn och har gått ned 44,2 kg på 3,5 år vilket jag tycker är ett hälsosamt tempo. Jag har varit viktstabil sedan september och då har jag ändå varit på solsemester i tre veckor. Jag förstår inte vad det skulle vara för dåligt med det? Jag är nu normalviktig och lider inte längre av fetma. Jag är pigg, orkar ta i när jag tränar, sover jättebra, min magkatarr har helt försvunnit, samma med min värk i kroppen, min hy har blivit fantastisk och jag njuter verkligen till fullo av mitt liv.

    • K skriver:

      Anna: Måste bara säga att i mina ögon känns din kommentar passivt aggressiv och speciellt första stycket tycker jag känns onödigt personligt och nedlåtande. Kanske kommer inte Jessica uppfatta den på det sättet, men jag hade i varje fall tagit illa upp om någon skrivit så till mig. Jag tycker det låter jättebra det du har åstadkommit och du har verkligen rätt att vara nöjd över det! Men på samma sätt som att du har rätt till att berätta om dina erfarenheter av lchf så har ju vi andra det också. Och det är inget som någon behöver ta personligt, alla är vi olika och det finns nog ingen ”metod” som passar alla. Jag tror inte du behöver oroa dig för att lchf-dieten ska få dåligt rykte pga det Jessica eller någon annan skriver. Det finns ju gott om lchf-bloggar med inspirerande framgångshistorier för den som hellre läser sånt. Var och en får pröva sig fram och sedan leva på det sätt som passar bäst, oavsett om det innebär mycket eller litet kolhydrater. Det viktigaste är ju att man själv mår bra, inte vad alla andra tycker. Och åter igen, verkligen bra jobbat med din livsstilsförändring!

    • sofia skriver:

      Jag förstår vad Anna försöker att säga och det är jag som tidigare nämnde det där med hennes överätande av pizzasnurror. Jag tycker att K låter lite lik Jessica där i att tolka något negativt. Eller så är det bara för att jag håller med Anna, sorry i så fall.

      Att Jessica säger att hon har testat LCHF är ungefär som om jag skulle säga att jag följer Olga Rönnbergs kostråd och sedan äter Olgas chokladpannkakor med fibersirap flera gånger om dagen, och det är ju inte riktigt sunt förnuft. Det kanske är bättre att låta bli att uttala sig så starkt om något när man inte riktigt vet vad det innebär.

      Däremot tycker jag inte att Jessica ska behöva känna det minsta skam eller skuld i att det blev tokigt när hon testade, att fastna i den där mandelmjöls-fällan är väldigt vanligt när man är sockerberoende. Alla erfarenheter, även de dåliga, är bra erfarenheter. Bara att gå vidare som hon redan har gjort. Och det är fantastiskt starkt att våga berätta om det på sin blogg och att våga ändra sig.

      Jag försöker heller inte längre övertyga Jessica om att äta lchf vill jag bara understryka. Det är ju meningen att det ska kännas inspirerande och roligt och inte som en fakirdiet. Så kör på med ditt Jessica och heja dig!

      Vill också passa på att säga att jag tycker att hon har helt rätt i det där med att inte behöva gå hungrig!

    • K skriver:

      Sofia: Det jag störde mig på med Annas kommentar var att hon väljer att ”på kul” sitta och räkna ut ett dagligt kaloriintag åt en person som gång på gång påtalat att hon inte vill räkna kalorier. Det känns respektlöst. Sen förstår jag inte hur man kan bli så personligt engagerad i vad någon annan människa bloggar om att man vill spendera tid på en sån sak. Men visst är det möjligt att jag tolkade in mer negativitet än nödvändigt pga detta, det är ju svårt med internet när man bara har det skrivna orden att gå på. I normala fall har man ju tonlägen och ansiktsuttryck till sin hjälp! Jag förstår vad du säger om att Jessicas kostupplevelse inte var någon speciellt genomsnittlig representation av hur lchf brukar se ut. Men spelar det verkligen någon roll? Alla som läser hennes åsikter här på bloggen har ju tillgång till all information om hur hon åt, och då blir det ju rättvisande trots allt 🙂

    • Sofia skriver:

      Ok, jag förstår vad du säger och håller med.

    • Anna skriver:

      Lugn o fina nu tjejer 🙂 Det finns inte det minsta uns av passiv aggression här utan möjligtvis lite engagemang, frustration men med kärlek, harmoni och glädje

      Kan det vara så K att din ord om mig, säger mer om dig än vad det säger om mig?
      Tack för dina lyckönskningar dock och så tror jag att du och jag egentligen tycker likadant.

      Jag ville bara på ett litet enkelt och snabbt sätt (tog mig två minuter med Lifesum) visa på att Jessicas variant på lchf inte kan ligga till grund för en sådan skarp bedömning av lchf så att man kan uttrycka sig med så starka åsikter och med ord som gräddiga gratänger, extrem diet, ätstörda tankar och kalla det att läsare ”predikar” i en icke så respektfull ton när de försöker hjälpa till.

      Jag respekterar till fullo Jessicas beslut att äta på sitt vis och jag respekterar alla andras varianter också men då förväntar jag mig också samma respekt tillbaka. Jag är ny här som läsare och de senaste dagarna tycker jag inte att det har varit en respektfull ton mot de som förespråkar lchf, se bara ett exempel här nere i kommentarsfältet där de kallar mig för lchf-galning!

      Jag har bläddrat tillbaka i bloggens arkiv och ser att Jessica nu har hållit på med bloggen i tre år, varje vecka i tre hela år kan man läsa om hennes kamp med vikten, hur den går ned och upp eller står stilla. Jessica kör sin metod som har beskrivit i några inlägg nu men faktum är att hon efter tre års kamp fortfarande enligt bmi lider av fetma. Jag säger inget om det, jag har själv lidit av svår fetma och jag tycker det är bra att hon visar hur svår kampen mot fetma faktiskt är men det jag försöker säga är att det då kanske inte är så konstigt att många lchf-förespråkare försöker hjälpa till när de har hittat en metod som faktiskt fungerar på lång sikt mot sockerberoende och mot svår fetma. Det är många som har lidit av svår övervikt och många sockerberoende som har fått hjälp av lchf och har hittat ett sätt att leva för resten av livet. Det kanske då inte är så konstigt när de ser Jessicas kamp vecka ut och vecka in, att de försöker hjälpa till och komma med råd. Alla lchf-kommentar som jag har läst har varit respektfulla och de gör det väl för att de vill hjälpa och inte stjälpa? Då tycker jag att man får visa respekt tillbaka och inte föraktfullt kalla att de predikar, är tjatiga och jobbiga? Jag tycker att vi ska ha ömsesidig respekt mot alla metoder och jag tror också att alla lchf-are kommer att tystna den dagen när Jessicas metod påvisar resultat. Tills dess tycker jag att man ska vara tacksam över att läsarna engagerar sig och vill komma med råd och stöd, så länge det är med respekt så klart.

      • Jessica Johansson skriver:

        Svarar kanske mer sen. Men faktum är att min metod ju fungerade i våras, då gick jag ner drygt 10 kilo (typ 12 tror jag) som jag sen inte gick upp sen. Men folk pratade ändå om lchf. 🙂 och att det inte gick att äta vissa saker om man ville gå ner i vikt trots att jag åt dem och gick ner i vikt hehe.

      • Jessica Johansson skriver:

        Och några saker till:
        Jag har sänkt mitt BMI från 38,8 till 33,9. Jag har lärt mig laga mat. Jag har fått långsiktig rutin på styrketräning och promenader (hyfsat på det sistnämnda). Jag har blivit piggare och starkare. Jag har slutat med kakor, bullar, skräpmat, godis, choklad osv osv. Jag har fått bättre hy. Jag har vågat börja prata om min vikt och mina problem vilket kan stötta andra i liknande situation. En livsstilsförändring är HUNDRA saker förutom just vikten. Som också är en del. Men ur ett livsstilsperspektiv har jag kommit längre än jag någonsin tidigare gjort i mitt liv. Jag funderar ibland på att sluta skriva om de här sakerna av en mängd skäl, och bara blogga om litteratur och film och inredning och vardag, men tillsvidare fortsätter jag.

      • Jessica Johansson skriver:

        Och visst är jag tacksam över att folk vill läsa. Det skriver jag ofta i bloggen också.

    • Anna skriver:

      Du behöver varken förklara eller försvara din viktresa för mig då jag förstår exakt vad du har gått/går igenom och vilka hälsoförbättringar du har gjort då jag själv har lidit av fetma och gått ned över 40 kilo. Det är en process som måste ta lång tid om det ska räcka hela livet och jag försöker bara förklara hur jag tror vad lchf-förespråkarna ser och varför de försöker hjälpa till så att alla sidor förstår varandra.

      Nej, jag tycker inte att du verkar uppskatta eller verkar tacksam för de kommentarer och engagemang du får vad gäller lchf och sockerberoende även fast de gör det på ett respektfullt och positivt sätt. Jag tycker du tolkar allt negativt så fort de nämner orden sockerberoende eller lchf och får taggarna utåt direkt och om jag ska ge dig något råd så är det bara att ignorera det du inte gillar och bara strunta i att lyssna om du inte gillar råden.

      Det där med att du påstår att folk säger att man inte kan äta vissa saker om man ska gå ner i vikt, det tror jag inte på att folk verkligen säger! Jag tror att det är en envis missuppfattning från din sida och en myt du själv håller fast vid att folk skulle säga så. De kommentarer jag har sett gällande detta är att det handlar om att det är lättare att hålla sig mätt om man undviker vissa saker och därmed lättare att lyckas hålla i kosthållning under längre tid och därför gå ned i vikt och ingenting annat. Alla vet att man kan gå ned på vad som helst bara man lyckats hålla fast vid det och du har ju själv märkt att vissa saker håller dig mätt längre så jag förstår inte varför du envisas med att säga att folk påstår det.

      • Jessica Johansson skriver:

        Ja jag förstår också att de bara menar väl, vilket jag också har skrivit flera gånger. Och jag skriver ofta att jag är så otroligt tacksam över att folk bryr sig och vill hjälpa. Efter att ha fått sådana kommentarer under en ganska lång tid så kan man tröttna ibland, men det har aldrig inneburit att jag inte är tacksam över den här otroliga plattformen. Den är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Tack för att du också bryr dig (obs ej ironi, så himla svårt med tonfall i sådana här sammanhang) och hoppas att du får en alldeles strålande fin helg! Allt blir nog bra till slut för oss alla, hehe. 🙂

    • anna skriver:

      Ja vi är ju alla inte mer än människor eller hur och vi har alla rätt att lacka ur ibland. Jag förstår också den där frustrationen och desperationen som gjorde att du testade lchf fastän du egentligen inte tror på det. Det är så sjukt jobbigt när man hamnar i perioder där vikten står stilla fastän man tycker att man kämpar så och gör allting rätt. Jag skickar över via cyberspace lite energi, mod och tålamod och hoppas verkligen från djupet av mitt hjärta att du också når dina mål och att du får njuta lite på vägen till målet. Ha en magisk helg och njuuuuuuuut av att du känner att du är på gång!

    • sofia skriver:

      Okej Anna, jag är med igen på vad du försöker säga och jag kan inte annat än att hålla med.

  3. Karin skriver:

    You go girl! Heja dig! Heja att vara snäll mot sin kropp och ( försöka) ge den vad den mår bra av. Heja att älska böcker och äta mat så man har ork att engagera sig i en bok istället för att längta till frukosten. Och heja att du ryter till mot vissa minst sagt märkliga kommenterar.

  4. A skriver:

    Åh, är så glad över att du är tillbaka på banan och känner dig stark i det. Det känns som om du tänker helt rätt med maten och att det passar dig. Blir verkligen inspirerad av dig!

    Och önskar att de här LCHF-galningarna (förlåt) och andra kunde sluta vara så negativa. Hoppas du inte tar åt dig!

    Du förkroppsligar verkligen det fina uttrycket att ”resan är målet” i din blogg. Jag hejjar på dig! Inte egentligen gällande viktmål utan din resa och hur du verkar gå mot en mer och mer hälsosam livstil, både själsligt och fysiskt. Och det är INTE lätt i dessa tider. Kram!

  5. Lina skriver:

    Hungerkänslor är en oerhört komplicerad process där flera olika hormoner är med och styr. Fyllnadsgrad i magsäcken, hur bra man sover, stress, vanor – det är så mycket som påverkar aptitregleringen.

    Jag håller med om att man ska vara snäll emot kroppen. Att fylla på med bra föda som bränsle, vara aktiv samt inte bära på övervikt. Dock tror jag att det för vissa kan bli svårt att gå ner i vikt om man enbart ska gå på känsla. Om man alltid tar något att äta när man är hungrig, samt alltid fortsätter att äta tills man är mätt – då kan det bli problem att ställa om till det som krävs för viktminskning om man är överviktig. Men alla är olika, och alla sätt som fungerar är bra!

    • m skriver:

      Lina, Jessica pratar ju inte om att stoppa något i munnen så fort man känner hunger, utan att äta måltider som man står sig på länge så att man slipper gå hungrig hela dagarna. Självklart är man hungrig en stund innan det är dags att äta igen, men det är ju inte det Jessica pratar om. Och när man väl äter så måste man väl visst kunna äta sig mätt, även om man inte behöver äta sig proppmätt. Det är väl när man inte äter sig mätt på bra mat som man börjar småäta. Absolut att det kan finnas en kort invänjningsperiod om man går över från att äta för stora portioner till lagoma, vilket jag även tror att Jessica nämnde, men om den perioden håller i sig är det ju inte hållbart.

      Jag önskar att folk genast kunde sluta hetsa kring en så basic grej som att få äta sig mätt. Det är inte en sund diskussion. Den känns absurd, rent ut sagt. Som en ickefråga.

  6. Lina skriver:

    M, vad i min kommentar uppfattar du som hets?

    Det är en reflektion kring aptitreglering och viktnedgång, och hur svårt och komplicerat detta är.

    • m skriver:

      Hej, Lina!

      Så här: Jag tyckte att början av ditt inlägg var bra och nyanserat. Men varför är det nödvändigt att tillägga det sista? Jessica* har väl aldrig gett intryck av att ”ta något att äta” så fort hon är hungrig, utan hon verkar väl ha ambitionen att äta tre huvudmål och ett eller två väl planerade mellanmål. Hela poängen är ju att hitta ett sunt sätt att äta så att man kan gå ner i vikt utan att behöva gå runt och känna sig hungrig hela tiden. Och det är väl ganska lätt att bara skriva under på?

      Och när du skriver att man inte alltid kan fortsätta äta tills man ät mätt, då tycker jag att det tangerar hets. Jag vet att mättnadskänslor kan komma i efterhand, och man kanske kan nöja sig med en lagom portion och sedan vänta in mättnadskänslan, men det skulle jag ändå kalla att äta sig mätt. Man ska ju liksom inte fortsätta vara hungrig till nästa måltid.

      *Menar egentligen inte att analysera just Jessicas ätande, det vore ju helt sjukt, men refererar till henne eftersom diskussion utgår från hennes text.

    • S skriver:

      Är det bara jag som uppfattar det som om att M och i viss mån K här är väldigt lik Jessica att tolka ett råd/reflektion/tips som hets, mässande, tjatande eller predikande? Varför tolka allt som någonting negativt eller kritik och direkt sätta sig i försvarsställning? Jag förstår inte hur man ens kan tolka Linas rätt så vänliga och väldigt kloka och kunniga kommentar som hets?

      Lev och låt leva!
      Ta till dig de tips, råd och reflektioner ni gillar och låt det andra vara.

    • anna skriver:

      Ja, och Lina nämner ju inte ens Jessica i sin text så jag förstår inte heller hur man kan få det till att hon menar att det är just Jessica som gör så utan Lina skriver ur ett mer allmänt perspektiv.
      Jag kan bara instämma med Lina att det där med både hunger och sug är väldigt komplicerat och jag har också läst på en hel del om det där med hormoner. Mycket intressant!

    • m skriver:

      S! Jag är ingen som vanligtvis slänger mig med att folk ”hetsar” i tid och otid. Och jag vill verkligen inte bidra till någon upptrissad diskussion om kost, jag tycker liksom inte att det hör ihop, så jag kommer att undvika att kommentera mina ev åsikter här framöver. Och avslutningsvis så har jag inte alls svårt att ta till mig av råd som erbjuds här eller i andra forum. Jag har själv helt slutat helt med socker sedan flera månader tillbaka tack vare de texter och inlägg som jag har läst här om sockerberoende. Ha det gott!

    • K skriver:

      S: jag tycker det känns genuint ledsamt om du uppfattar mig så. Jag är en person som alltid försöker förstå var andra människors känslor har sitt ursprung och jag brukar försöka ha högt i tak när det gäller respekt och överseende. Ibland misslyckas jag självklart, jag är ju bara människa 🙂. Jag ser att det finns väldigt mycket goda intentioner bakom de saker som skrivs här i kommentarsfältet och det verkar onekligen som om vi har ett gäng väldigt härliga och engagerade personer som läser och kommenterar på Jessicas blogg. Ibland upplever jag dock att några av kommentarerna som innehåller goda råd har en lite tråkig ton. Kanske läser jag in för mycket i dem, det är fullt möjligt. Men kan det inte också vara så att det inte alltid är 100% pepp, stöd och kärlek som ligger till grund för hur vissa kommentarer blivit formulerade? Att det kanske kan vara en del personlig frustration som tittar fram? Och, med risk för att du tycker att jag är negativ igen 😉, så vill jag säga att jag tyckte att det var tråkigt att läsa början på din kommentar (”är det bara jag som upplever…?”). Vad var egentligen syftet med det? Att få en liten kör av personer som går ihop och säger hur jag och några andra människor är? Jag hoppas och tror att det bara var en olycklig formulering, för resten av din kommentar var ju jättebra! (Och jag håller med dig om att Linas kommentar kändes välmenande och var välformulerad.) ✌️💚💜💙

    • K skriver:

      M: Det låter som om du har spännande erfarenheter att dela med dig av och jag skulle tycka det var jättetråkigt om du blev avskräckt från att kommentera här. Jag tror det blev lite överdrivet många missförstånd och feltolkningar på det här inlägget, men det är sånt som händer. Nu glömmer vi det och så tar vi nya tag. Fast först tar vi helg 😁
      PS. Superbra jobbat att ha slutat med socker!

    • m skriver:

      Tack, K.
      Trevlig helg, allihop!

    • S skriver:

      Bästa miss K, nu överanalyserar du min text ❤ Jag var osäker på om jag var rätt på det och lämnade det öppet till att tycka annorlunda. Ha en härlig helg! Jag tror säkert att vi tycker lika. All kärlek! Tack för din fina kommentar till M, kan inte skriva det bättre själv.

      M, all kärlek till dig också. Härlig helg!

  7. Anne skriver:

    Den metod som du säger funkar ,för det gick du ner i våras betyder ju inte att det funkar nu. Det har gått nio månader utan viktnedgång med den metoden. Du har själv skrivit flera gånger att du vill lägga fokus på just viktnedgång och skrivit här i bloggen Hur ska man äta egentligen? Då är det inte så konstigt att du faktiskt får massa råd och tips här som du inte vill ta till dig sen, utan fortsätta med samma medtod, för det funkade då… uppenbarligen gör det inte det nu längre för då skulle du inte stå stilla i vikt i 9 månader. Jag tycker du äter hälsosamt jag äter likvärdigt men inte för att gå ner i vikt för bibehålla vikten.

    • Jessica Johansson skriver:

      Men hörni, kärlek och omtanke kör vi ju på i det här kommentarsfältet! ❤ Jag åt mindre i våras än vad jag gjorde i somras och höstas och nu har jag återgått (sedan typ en eller två dagar, obs!) till att äta som jag åt i våras. Så det här kommer nog bli toppen. Kram och ha en fin helg.

    • Anna skriver:

      Ja, och på vilket sätt kan man inte tolka detta som omtanke och kärlek? Det ligger ju uppenbarligen något i det hon säger. Det är väl just av omtanke och kärlek hon faktiskt säger hur det ligger till?

      • Jessica Johansson skriver:

        Så är det och hon har rätt! Min kommentar var riktad till stämningen generellt här i kommentarsfältet. Nu lämnar jag diskussionen, men utan en enda frustrerad/arg/kritisk känsla, och önskar alla er fina människor en superfin fredag! ❤

  8. Anna skriver:

    Jag vill bara skicka lite cyberlove till alla här inne, både till Jessica och till alla er som kommenterar. Det är våra olikheter och diskussioner som gör att vi utmanar våra tankar och ideer som i sin tur gör att vi utvecklas. Tack gode gud att våra olika uppfattningar finns, för hade vi tyckt likadant så hade ju ingen av oss utvecklas i vår kamp mot vikten.
    Ha en helt underbar helg!
    Peace, love & understanding

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s