Hur tusan ska man äta egentligen?

matdagbok

Jag har en lite jobbig vecka den här veckan (ej pga maten) och det är därför bloggen inte alls har varit som den brukar senaste dagarna. Nu börjar jag stabiliseras litegrann och känner att jag nog kan ha mer lust och energi att blogga i helgen.

Men redan nu: Alltså, vad ambivalent jag känner mig när det gäller kosten! Tankarna går fram och tillbaka hela tiden. Min instinkt säger att det bästa är att äta en varierad kost med långsamma kolhydrater, frukt, färgglad mat, smoothies, lagom med frön, mycket fisk och lite rött kött och ja – ungefär som jag åt innan jag började med LCHF fast med mindre frön och kanske lite mindre banan. Jag tänker att det är det absolut mest hållbara i längden. Man tröttnar aldrig, det blir inte för mycket av det ena eller det andra, det är lätt att variera i all oändlighet, det går att hitta bra alternativ var man än befinner sig.

Ändå kör jag nu LCHF-aktig kost eftersom jag kände ett behov av att få lite schvung på viktnedgången, hålla mig mätt längre och så. I ärlighetens namn har jag dock aldrig känt mig triggad av frukt eller potatis och jag har ju inte heller på den kosten börjat äta godis senaste omgången eftersom jag har undvikit pasta, bröd, ris och sötsaker.

Sockerberoende-människor säger ju att LCHF är det mest hållbara men ibland kan jag känna att risken finns för mig att jag ändå når för hög kalorimängd även om jag nu har valt att inte heller äta bönor, linser, och knappt rotsaker. Jag behöver ändå mycket mat för att bli mätt och det behöver ändå äta fyra gånger per dag, hur mycket fett jag än lägger till i form av ost, grädde osv.

Därför kanske LCHF ändå inte passar mig? Jag minns i våras hur otroligt peppad jag var hela tiden när jag provade olika smoothies och lite superfood-inspirerad mat. Än så länge har jag alltså inte bestämt mig för om jag fortsätter med det här eller om jag plockar tillbaka lite frukt och havregryn och rotsaker i min kost. Jag är också mycket svagare i musklerna när jag styrketränar. Jag har läst att det kan vara så i början på LCHF men ja. Det här känns inte som en långsiktig livsstil för mig ändå. Det känner jag starkt.

Jag kan leva hela livet utan sötsaker, pasta, bröd, ris, bulgur. Det har jag förlikat mig med. Men att leva på LCHF hela livet – nä, det passar nog inte mig.

Alla är ju bestämda i sina olika uppfattningar. Den som tror på sockerberoende-tesen tror att man inte kan äta frukt och havregryn som sockerberoende. Den som tror på något annat tror det är dåligt med för mycket fett. Till syvende och sist finns det olika rön och går att hitta bevis för olika teser. Så det gäller bara att välja en väg och köra på den, men det är svårt när man känner sig så ambivalent som jag gör just nu.

Ville bara dela med mig av mina tankar – jag tänker att även det här kanske kan vara en viktig del av en livsstilsförändring. Att våga inse att det inte alltid är så lätt och att ingen väg är entydigt rätt liksom!

Hur har ni det?

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till Hur tusan ska man äta egentligen?

  1. Josephine skriver:

    Lita på dina instinkter! Ät färgglatt, lustfyllt och varierat! Kanske sätta som mål att promenera en timme varje dag och ät som du gjorde innan men helt enkelt minska (lite) på det som du själv vet är kaloririkast, kanske kvarg med blåbär istället för frön, din havregrynsgröt till frukost verkade ju hur bra som helst, vad var syftet med att ta bort den? Bara lite tankar! Trevlig helg och tack för en superfin blogg! 🙂

  2. Annie skriver:

    Det känns som att du lägger så oerhört mkt tid och kraft på att tänka kring kosten, jag har lätt att bli likadan men för egen del kan fet vara ett sätt att uppleva kontroll när andra områden i livet ej är i balans. Jag tror du behöver vara ärlig med dig själv, bestämma vad målsättningen är just nu. Är det viktminskning? Ja då kan kanske inte fokus vara på att alltid känna lust för maten och alltid äta sig mätt, för viktminskning kan ofta kräva att man inledningsvis får ta sig igenom sug/hunger vissa stunder på dagen. Det är liksom naturligt om man ligger på underskott i kcalintag. Man måste ofta också ha ordentligt disciplin och genomföra sina träningspass varje planerad dag, även om det inte känns motiverande för stunden. Alltså, de flesta måste kämpa rätt rejält för att nå målet innan man in fokusera mer på balans och att hitta jämnnvikten. Å andra sidan, om du hellre vill satsa på att ha sunds bra matvanor du trivs med så verkar du redan ha hittat ”din kost” tidigare. Isf kanske du ska satsa på den utan att hela tiden ha ett krav på viktnedgång? Alltså vara nöjd med de stora positiva förändringar du åstadkommit och försöka hålla dig kvar där du är.

    Det känns bara lite kontraproduktivt när du verkar satsa på båda delarna samtidigt, eftersom viktnedgången verkar ha avstannat lite grann. Det är så synd om man hela tiden är i ett ”ekorrhjul” där man kämpar men samtidigt känner sig besviken över uteblivna resultat. Vet hur det är nämligen….

  3. Lotta skriver:

    Hej. Har följt din blogg länge och många gånger blivit så frustrerad över hur du tänker kring viktnedgång.
    Det finns inga genvägar.

    Två, som jag tycker, viktiga punkter:

    1) Räkna kalorier. Du kan äta vad du vill, bara intaget understiger vad du gör av med per dag. Självklart ska du undvika sådant som gör att du blir mer sugen och äta mer av sådant som gör att du blir mätt och klarar av suget.

    2) Du kan inte räkna med att vara mätt hela tiden. Det är liksom det som är grejen. Du har ätit för stora portioner för länge. Din magsäck är större och du behöver minska mängden mat. Du kommer att känna dig hungrig.

    Det är ingen som säger att detta är lätt, men om du förlikar dig med att det kommer att vara tufft ett tag men att du kommer att klara det så funkar det.

    Det låter krasst, men det känns som om du har försökt varenda trick i varenda bok och inget händer. Det är inte fel på din kropp. Du får antagligen fortfarande i dig för mycket kalorier.

    Du kan ju fixa detta. Du vill och du har rätt inställning. Det är dags att kämpa!

    Lycka till!
    /Lotta

    • Katrin skriver:

      Punkt 1 är FEL Lotta – man kan INTE äta vad man vill även om man håller sig till rätt antal kalorier. Därför att kalorierna i t ex godis beter sig helt annorlunda i kroppen än vad samma antal kalorier i t ex något nyttigt som t ex sallad gör.

    • Petra skriver:

      Tyvärr är det så att kalorierna i en sallad och kalorierna i geléhallon beter sig identiskt i kroppen. Sen finns det naturligtvis andra aspekter varför sallader är bättre, men du kan bli kraftigt överviktig på att äta grönsaker om du lägger manken till. Och supersmal på att äta smågodis om du äter nog lite

    • Sofia skriver:

      Nu är du helt snett på det Petra. Kalorier som kommer från olika saker påverkar insulin mm på olika sätt i kroppen.

      http://www.rd.com/health/diet-weight-loss/reasons-why-all-calories-are-not-the-same/

    • Petra skriver:

      Nej, jag är inte snett på det alls tyvärr. Om du ex tänker på nutrilette som innehåller lika mycket socker som smågodis och som ändå ger ett kaloriunderskott och många går ner i vikt snabbt på detta. Menar du alltså att det är omöjligt?

    • Lotta skriver:

      Katrin, jag har en doktorsexamen i fysiologi. Jag har inte fel. Olika ämnen påverkar självklart din kropp på olika sätt, men en kalori är en kalori. Punkt.

  4. K skriver:

    Känner verkligen igen mig i dina tankar! Jag var också väldigt ambivalent till lchf när jag testade det, men det var så många som propsade på att det var enda sättet att leva på om man har/haft problem med socker. Och varje gång jag uttryckte mina tvivel så var det alltid någon som påpekade att det var mitt beroende som talade och att jag ”dealade” med mig själv. Så småningom vågade jag dock lyssna till mig själv och min egen instinkt och pröva en annan väg. Och jag kan säga att för mig var inte lchf det rätta sättet. Jag har hittat min egen balans och har inte längre något sug efter socker eller något behov av att överäta, och jag har gått ned all min övervikt ”trots” att jag äter kolhydrater. Jag har dock ingen magisk metod att berätta om, för mig har lösningen bestått av flera saker. Dels regelbundna bra matvanor, men också bättre balans i mina hormoner (upplevde att vissa p-piller förvärrade mina cravings och gjorde mitt ätande mer hetsigt), plus att jag haft stor nytta av KBT och stresshantering. Jag säger inte att lchf inte kan vara ett bra verktyg för att hantera ett kaotiskt och problematiskt ätande, för många blir ju uppenbarligen hjälpta av det. Men det är inte den ENDA lösningen. Det krävs lite trial and error, men det kan det ju vara värt om du känner dig upplagd för det. Ibland kan det nog också hjälpa att ta ett steg tillbaka och se på hela bilden. Du har gjort såna enorma framsteg, och när det gäller hälsa så är vikten bara en liten bit. Du har ju alla andra delar under kontroll så jag tycker du ska ta dig tid att verkligen känna in hur stort det du åstadkommit faktiskt är. Jag önskar dig all lycka till!

  5. Anna skriver:

    Hej Jessica! Jag äter LCHF sedan ca tre år. Jag äter massor av grönsaker och någon halv deciliter bär varje dag och kanske en frukt per vecka (men aldrig banan eller druvor). Sedan lägger jag till kött, fisk eller ägg och fett. Fettet kan vara t ex två matskedar majonnäs, gräddsås, en bit fet ost. eller en avocado. Jag äter aldrig mandelmjöl eller kokosmjöl, t ex i form av paj eller bröd. Allt socker går bort förstås! Jag tror att för att gå ner i vikt måste man vara lite småhungrig mellan målen, men inte vrålhungrig hela tiden. Jag är viktstabil nu och är sällan hungrig. Lycka till med att hitta dit sätt att äta! Och glöm inte hur mycket du redan har gått ner!

  6. Anna skriver:

    Jag åt lchf för 3 år sedan, jag ville få bort mitt sockerberoende. Men jag blev deprimerad av det, det tog ca 2 veckor och jag mådde jättedåligt, jag hade inte känt något liknande förut. Jag tror lchf är jättebra för många, men inte för mig. Jag mår bättre av den kost du åt innan du började med lchf. En banan i bland, men uteslutande av socker, bröd, pasta och ris.
    Det konstiga var att när jag blev sjukskriven så frågade doktorn mig om jag gått på någon diet…? Fast det sa jag inte att jag hade 🙈. Kan man bli deprimerad av för lite kolhydrater?

    • K skriver:

      Det finns en del studier som antyder att man kan komma att få lägre nivåer av serotonin i hjärnan när man äter lågkolhydratkost, vilket skulle kunna öka känslan av nedstämdhet. Jag tror inte det blir så för alla, men för en del serotoninkänsliga personer är det nog fullt möjligt att man känner sig deprimerad av att undvika kolhydrater. En del hormonella förändringar är nog tillfälliga och rättar till sig när man ätit kosten en längre tid, men man ska absolut lyssna till sig själv. Depression är ju inget att leka med, som bekant. Jag kände mig för övrigt också låg när jag åt lchf, och jag härdade ut under många månader (trots lätt viktuppgång, dålig andedräkt/kroppslukt och allmänt inre tvivel 😅) Vi är alla olika och det får man hålla i åtanke innan man ger tvärsäkra råd till andra personer!

  7. Johanna skriver:

    Jag tror också som Lotta, att det är tufft med viktnedgång och att det gäller att hålla koll på både kaloriintag och att träningen alltid blir av. Som jag tipsade om i ett inlägg för någon vecka sedan – skaffa dig ett par gångstavar och trotsa tantkänslan. Att gå med stavar ökar förbränningen, så det blir väldigt effektivt.

    Sedan tror jag också på att du ska gå på din magkänsla ang kosten. Om du har givit LCHF en chans och känner att det inte känns bra för dig, så gå tillbaka till vad du tycker känns bra i din kropp. Men som Lotta sa, du behöver nog vänja dig vid att vara lite småhungrig mellan målen. Ät medvetet och njut av varje tugga, känn efter när kroppen känner sig nöjd (inte proppmätt).
    Heja på!

  8. cecilia skriver:

    Hej Jessica! Jag tror, utan att känna dig men har läst din blogg länge 🙂 att vi har väldigt liknande typ av mat-beroende-situation MEN jag är ju typ 10 år äldre än dig och känner SÅ igen mig i dig såsom jag var för några år sen. För mig har LCHF inte funkat alls heller, jag blir inte nöjd av supermycket fett utan jag gillar att äta, tugga, en rejäl portion. Jag äter precis som du gjorde förut, men väldigt lågkolhydrat. Sen äter ju jag lite godis men är inte beroende på samma sätt som du skriver att du upplever att du är. Jag håller HELT med om att LCHF inte är hållbart i längden men din förra kost är ju det. Det är nog för riskabelt att typ ta en viss tid/period med en LCHF kur eller nåt annat för då är risken att du börjar tänka på det som en bantings tid och det är inte bra. Färre förbud leder till färre fixeringar tycker jag. Lycka till!

  9. K skriver:

    Jag ser att det pratas mycket angående hunger och kaloriräkning här, och därför vill jag gärna väga in mina åsikter/erfarenheter lite:

    Du MÅSTE inte räkna kalorier för att gå ned i vikt, detta är en missuppfattning.
    Däremot MÅSTE du ha ett energiunderskott för att gå ned i vikt. En del klarar av att få till en kosthållning med lagom mängd kalorier utan att behöva väga och mäta maten, andra gör det inte. Det finns dock fler sätt att begränsa energiintaget om man inte vill just räkna kalorier. Man kan exempelvis använda sig av tallriksmetoden, använda mindre tallrikar/skålar, ta bort ett mellanmål eller dylikt. Jag tycker det är smidigt att följa resultatet på vågen och modifiera kosten efter vilket resultat man får: dvs du minskar lite (energimässigt, inte nödvändigtvis volymmässigt) på maten varje vecka tills du får den viktnedgång du strävar efter.

    Sen angående hunger. Man måste inte vara hungrig jämt för att gå ned i vikt. Däremot är det inte rimligt att förvänta sig mättnad hela tiden, och det är fullt naturligt (och önskvärt) att bli hungrig inför varje måltid. Dessutom är det en bra idé att sluta äta mat ett par timmar innan man går och lägger sig. Kroppen behöver få vila från mat så den kan ägna sig åt andra saker (huvudsakligen reparationsarbete).

    Sen så finns ju alltid det alternativet att ta hjälp av någon (dietist/kostrådgivare/personlig tränare) för att klura lite mer på hur du ”vässar” din kost för att få så bra resultat som möjligt. Det skulle nog kunna vara väldigt givande om du hittar rätt person att bolla dina tankar med 👍

  10. Katrin skriver:

    Jag skulle föreslå
    1. Fortsätt med din kost med din varierade kost långsamma kolhydrater, den mår du bäst av och verkar kunna kontrollera bra.
    Köp en kokbok med medelhavsmat. Den absolut bästa kosten du kan äta!
    2. Boka in några riktigt högintensivta pass på gymmet så du får igång pulsen ordentligt! Hiit pass alltså. Du kommer känna dig mörbultad efteråt men också på topp. Styrketräning + hög puls.
    3. Testa 5:2 dieten med 2 dagar med nyttiga smoothies och soppor dom dagar du inte kör Hiit passen.
    4. Är bara frukt fram till lunch – det är ett gammalt klassiskt knep.

    Anpassa kosten efter hur dagarna ser ut. När du gör intensiva pass behöver du äta så du orkar.

    Jag tror du måste chocka kroppen i början för att få igång förbränningen.

  11. Lina skriver:

    Jag tycker att du ska gå till en dietist. Många års universitetsstudier ger ju en mycket omfattande kunskap. Med tanke på din tidigare sjukdom (hormonpåverkan?) så tror jag att det kan vara extra bra för dig.

    Oavsett vilken diet du väljer så tror jag att du måste äta mycket mer varierat (inte samma maträtt/råvara så ofta).

    Många tipsar om konditionsträning. Cykla, simma, crosstrainer, löpband lite kortare tid men intensivt, eller testa intervaller. Kroppen behöver också variation i träning för att utvecklas och inte bli bekväm och vänja sig.

  12. Sofia skriver:

    Många olika råd här men endast ett fåtal har erfarenhet av sockerberoende (diagnostiserat). Mitt råd Jessica att lyssna till någon du har förtroende till som också har erfarenhet av sockerberoende. Eller lyssna till din egen röst hellre än att lyssna till några normisar som inte har gått i samma par skor som du. Kanske försök håll ut i ett par veckor till, läs på och ev justera.

    Sedan såg jag någon kommentar om att kämpa. Har man varit i samma situation som Jessica så förstår man hur mycket hon har kämpat de senaste åren. Men den tid, kraft och energi hon har lagt på detta så skulle hon hunna förflytta berg! Flera gånger om!!!! Fortsätt använda din kraft o styrka, i små små steg i taget. Du är på rätt spår!

    • Katrin skriver:

      Inte mycket till råd. Hon har ju försökt lyssna på sin egen röst och vänder och vrider på allt utan att få det resultat hon vill. Hon ber om konkreta råd. Det verkar som sockret inte är det störta problemet just nu utan stt hon inte går ner i vikt längre.

    • Sofia skriver:

      Jag hör vad du säger men jag håller inte med dig alls, Katrin. Vad hon INTE behöver är en massa råd från människor som har noll erfarenhet av sockerberoende/ätstörning/överätning. Hon vet egentligen själv vad hon behöver göra men vacklar eftersom vikten stannar. Hon behöver ändra sitt fokus helt från mat, och lära sig att ”unna sig” med andra saker istället för mat. När hon plockar bort socker/snabba kolhydrater så börjar beroendehjärnan med annat istället, dvs överätning och det är det som händer just nu. Hon behöver utbildning om sitt beroende och hitta andra sätt att hantera livet på utan full fokus på mat.

      • Jessica Johansson skriver:

        ”Hon”, jag är ju här hihi! Och din åsikt är lika subjektiv som alla andras, Sofia. Lika starkt som du tror att en sockerberoende måste äta lchf, lika starkt tror någon annan på någonting annat. Till syvende och sist är alla människor olika och det finns ingen universallösning. Jag har sedan länge plockat bort snabba kolhydrater. Troligtvis kommer jag att sluta med lchf igen eftersom den kosten kanske inte passar mig riktigt. Sen får kritiken och åsikterna komma och så får jag ändå lita på min magkänsla. Och jag vet vad som triggar mig och inte. Var och en blir salig på sin fason, brukar man säga. Men har inte funderat klart riktigt än.

    • sofia skriver:

      Jag håller helt med dig Jessica 😉 Därav mitt råd att lyssna på din egen röst!

  13. Elin skriver:

    Hej!
    Har läst din blogg en tid och jag tycker du är jätteduktig som kämpar och tänker hälsa före utseende! Heja heja!
    Jag tror att det som ställer till det för dig är alla dina tankar kring mat, kanske tänker du alldeles för mycket på vad du ska äta och inte äta?!
    Det kanske är ditt sätt att tänka som du ska börja att arbeta med snarare än det du äter?
    Detta för att du på sikt ska kunna känna att mat är något naturligt och inte nåt du ska behöva tänka på hela tiden. Det kanke till och med räcker med att tänka:jag kan äta allt men tex i små mängder. Det enda självklara förbudet är :inget socker. Annars, ät av allt, aldrig mer än en portion, hälften grönt,
    En fjärdedel protein, en fjärdedel kolhydrater.
    Bara lite tips!
    Lycka till!!!!!!!!:-)

  14. Marie skriver:

    Fast ingen vuxen behöver äta fyra gr/dag .. o hungrig får man nog vänja sig o vara om man ska gå ner …

  15. Rachel skriver:

    Lchf passar ju inte alla. Mig passar det utmärkt, men jag har hållit på i över 2 år.
    Nej, jag äter inte feta gratänger och sånt, utan kött,fisk , grönsaker, bär och fettkälka.

    Det är viktigt för kroppen att inte bli stressad av att byta sätt att äta på oavsett hur man väljer att äta

    Ibland måste man få hjälp med sitt förhållande till maten, och då är kognitiv behandlingsterapi, KBT, bra.

    Lycka till med ditt val.

    • Jessica Johansson skriver:

      Nä självklart vet jag att det inte är bara gratänger. Men oavsett så passar det verkligen inte mig, fint att det passar dig. Nu får min kropp lov att bli stressad av kostbytet för jag stod inte ut med LCHF och det blir ju stressande för psyket i stället. Det stabiliseras säkert i kroppen om någon månad eller några veckor. KBT har jag gått flera gånger för olika saker och det har alltid haft noll effekt för mig precis som annan terapi. Terapi är inte min grej. Men det här beslutet känns fantastiskt rätt och jag känner inte alls något behov av terapi. 🙂

  16. sofia skriver:

    Näe, eftersom du själv anser att du är sockerberoende så kommer aldrig kosten enbart fungera för dig, oavsett vilken kost du väljer. Du måste bota ditt beroende!! Och det gör du inte enbart med kosten. De säger att kosten är enbart 10%. Att ta bort drogen är främst, sedan måste du ta tag i ditt bereonde. Om du gör det ska du se att vikten också kommer på köpet.

    Och nej, jag har aldrig sagt att lchf är den enda som fungerar för en sockerberoende. Det är väldigt individuellt.

    • sofia skriver:

      Och din instinkt är ju helt rätt. Den kost du nämner är ju helt klart det bästa kosten att äta tror jag också. Ungefär som Olga också beskriver. Men för normala människor utan ett sockerberoende! Stoooooor skillnad.

  17. sofia skriver:

    Och din instinkt är ju helt rätt. Den kost du nämner är ju helt klart det bästa kosten att äta tror jag också. Ungefär som Olga också beskriver. Men för normala människor utan ett sockerberoende! Stoooooor skillnad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s