Pulverdieter

Jag tänkte berätta lite om min egen historik kring pulverdieter. Ni vet, på den tiden när jag jojobantade som en tok. Det vill säga typ hela mitt liv fram till för ett par år sedan.

Jag gjorde några lama försök tidigare också tror jag, men tröttnade efter ett par dagar. Men jag tror att det var 2007 som jag tänkte: ”Nu jäklar!” Jag hade lägre startvikt än vad jag väger nu (och nu har jag ju ändå gått ner 14 kilo + byggt massa muskler sen jag vägde som mest senast i augusti 2015) och ville ner ca 20 kilo. Jag gick med i ett av de kända gymmen som har pulverdiet som sitt koncept och bestämde mig för att äta bara pulver i tio veckor (!). Inte ett korn av fast föda skulle in i min mun.

De första dagarna mådde jag fruktansvärt dåligt. Men när jag väl vill något är jag envis så jag fortsatte och körde även deras träningskoncept (som i ärlighetens namn inte direkt bygger muskler, åtminstone inte för mig, så jag kunde lika gärna bara ha promenerat). Tio veckor. Och visst. Jag gick ner. Jag tror att jag gick ner 18 kilo på de där tio veckorna. Därefter följde flera månader av superlite mat, jag minns att mina vänner frågade: ”Ska du verkligen inte äta mer än sådär?” Jag träffade en bekant på stan som frågade om jag hade blivit sjuk, jag såg så mager ut. Jag tyckte att det var toppen alltihop. Men till slut tröttnade jag. Så klart jag tröttnade. Det tenderar nog de flesta att göra om förbuden är för många och reglerna för strikta – det är t ex därför jag fortfarande är lite tveksam till lågkolhydratkost, men jag ska prova nu ett tag, den liberala varianten.

Och så gick jag upp. Jag åt kakor igen. Godis. Slutade träna. Jag åt från morgon till kväll. Utan överdrift, alltså jag brukade köpa choklad direkt på morgonen på Pressbyrån och äta på väg till jobbet/skolan. Pasta i mängder. Pizza, skräpmat, chips, ostbågar, bullar. Jag promenerade inte. Och så gick jag upp de där 18 kilona och mer därtill. Viljan att sätta igång sedan igen är inte direkt på topp.

Jag körde nog någon annan metod gången efter. Men 2013 eller så, så vägde jag som mest igen (efter att ha gått ner ytterligare en eller två gånger med olika metoder, och sen upp igen). Och bestämde mig för att prova pulverdiet en gång till. Jag köpte hem ett gäng förpackningar och drack dem till frukost en dag. Och så till lunch men jag fick knappt i mig den. Minnet satt kvar, från förra gången, och gav mig kväljningar. Det slutade med att jag spydde upp allt samma eftermiddag pga tyckte det var så vidrigt och sedan åkte jag och Jens till ett kafé på Söder och jag åt en fantastiskt god och stor grillad macka med mandel- och rucolapesto och drack massa cola light och en stor latte. Sådan mat har nog aldrig smakat så gott. Det var den dagen jag lovade mig själv:

Aldrig mer quickfix-metoder. Det är inte värt det. Inte ens en dag.

Och det har jag hållit sedan dess. Det är inte värt det att må piss och kämpa och sen gå upp allt igen när man tröttnar. Det är inte värt det att späka kroppen och psyket och sedan ändå inte ha lärt sig hur man ska äta för att må bra. Dessutom kollade jag till slut på innehållsförteckningen till de där jäkla pulverdieterna. Om de innehöll socker? Naturligtvis. Jag påpekade det för personalen på det där speciella gymmet och hennes svar var: ”Är du säker på det?” Jag bara: ”Eh, ja. Kolla här!” Och hon bara: ”Jaa, men det är nog inte så jättemycket.”

Bu, säger jag. Vad säger du?

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner, Viktnedgång. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Pulverdieter

  1. susanne skriver:

    Hej,

    Jag står upp för pulver! Jag har också jojobantat och varit periodare med mat/träning. Jag har varit lat och insiktslös. Började äta ohälsosamt direkt efter alla tidigare bantningar? Så dumt, varför är det så? Bestämde mig förra hösten, 2016, att det var dags att ta ett krafttag – 2017 1/1 var det dags för den sista bantningen. Hur? Nutrilett. Alla, typ, tyckte det var en dålig ide. Jag vägde 90 kg tror jag, ville inte veta så jag vägde mig första gången på 88 kg. Nu äter jag pulver i ca 14 dagar och sedan nyttig mat med fokus på proteiner i fem dagar och sedan pulver i 14 dagar och repeterar detta i fyra omgångar. 20 kg efter denna kur hoppas jag få bort och sedan äter jag 5/2, det gillar jag . Har gått ner 9 kg och kroppen känns redan bättre. Jag ska träna två ggr i veckan, sim och löpning, när jag inte pulvrar. Gå till och från jobbet ca 50 min totalt. Jag vill bli stark i rygg och ben igen. Och jag är så glad att jag bestämde mig, planerade och började med detta.

    Så pulver fungerar men passar väl inte alla. Det kommer ALDRIG att vara bra att äta ohälsosamt, ett osunt beteende försvinner inte med viktminskning. Envishet och att inte släppa fram det dåliga beteendet tror jag på.

    Lycka till med din viktresa, jag hoppas och tror på dig för du verkar ha hittat ditt sätt.

    Mvh Susanne

    • Jessica Johansson skriver:

      Jag har inte sagt att det inte fungerar, och önskar dig lycka till om du har valt den metoden. Det funkade ju för mig också och jag höll vikten i säkert 8-10 månader innan jag åter tröttnade och föll tillbaka till gamla beteenden. Hoppas att du får en annan upplevelse. Ha det fint!

  2. Agneta skriver:

    Hej, öka frukosten , så du inte faller tillbaka.Kram

  3. Sofia skriver:

    Japp, jag har också provat pulverdiet, så du skulle lika gärna kunnat vara mig du skrev om. Och visst även gick jag ner, men som med alla andra spjäkningsmetoder så gick jag upp varenda kilo + 10 till när jag började äta som vanligt igen. Och hur insidan och hjärnan såg ut efter denna tiden med pulver vågar jag inte ens tänka på. Jag känner massvis med folk som har provat pulverdieter och INGEN har behållit sin viktnedgång efter 1 år. Pulverdieter innehåller bara en massa socker och skräp och fuckar upp ämnesomsättningen kanske för resten av livet. Usch och BU säger jag!!

    Anna Hallen granskar innehållsförteckningen på ett slags pulver här:
    http://www.annahallen.se/itrim-skogsbar

    Och hon skriver om pulverdiet och ämnesomsättning här:
    http://www.annahallen.se/genvagar-och-pulverdieter

  4. Lillis skriver:

    Jaaa du….bra skrivet 👌🏼….känner igen mej till max…och trots min ålder (48 😬) känner jag mej helt hopplös….har nog provat alla pulver/soppor/dieter/”livsstilar” som finns….fast man ju egentligen mycket väl vet vad som krävs…. 🙈
    Just nu….är det 1000 kalorier/dag…som gäller…..
    ”Hoppashittamittegetjag”….en vacker dag…och kunna va nöjd ….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s