Vardagsångest

Tack vare träningen och att jag har slutat äta socker mår jag oftast oförskämt bra nuförtiden. Alltså om man slår ut mitt mående över tid så är nästan alla dagar väldigt bra. Bättre än vad det har varit tidigare i mitt liv.

Men så har jag de där katastroftankarna om smått och stort och mina tendenser till oro. Och när jag minst anar det – ofta tillsynes utan anledning – slår de till igen. Skillnaden nu jämfört med tidigare är att jag nu vet: Det går över. Oftast fortare än jag tror. Oftast redan efter några timmar. Det behöver inte ens vara något särskilt som utlöser det. Ibland är det stressiga dagar, ibland att jag har ätit lite mer än vad jag känner mig nöjd med, ibland att jag har vaknat mycket på natten eller inte tränat på några dagar eller så är oron kopplad till ekonomi. Och ibland är det ingenting särskilt.

Jag vet att jag inte är ensam om de här tendenserna till psykisk förkylning och jag vet att jag kommer lindrigt undan nu jämfört med förut. Det här är en baggis, en liten snuva som går över nästan direkt. Ändå. När den väl kommer, vardagsångesten, så är det svårt att ignorera den.

Tidigare har jag tänkt att det inte alls är ångest utan bara oro. Men en gång gick jag hos en psykolog och beskrev mina känslor ganska exakt och då sa hon: ”Men det du beskriver är ångest. Förminska inte det du känner bara för att andra har det värre. Låt det vara vad det är.”

Nu har jag dock hittat botemedel mot den. Om jag läser, kollar på någon film, babblar med Jens, lagar mat, tränar – alltså gör något som får mig att koppla bort känslan – brukar den ge med sig. Så det är precis vad jag tänker göra nu.

Och så tänker jag på människor i min närhet som mår så precis jämt och där ingen promenad eller film i världen kan få dem att må bättre. Och någon säger att jag inte borde klaga och det borde jag inte heller. Men jag tror samtidigt att det är viktigt att prata även om den lilla känslan, för att avdramatisera och för att så många andra känner likadant. Om vi alla berättar blir vi inte ensamma och det kanske kan lindra även för den som mår mycket sämre.

Typ så! Hur brukar ni hantera vardagsångesten när den slår till?

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vardagsångest

  1. Låt ångesten segla upp och gå in i den. Andas och låt hjärnan gå i 200 en stund. Ångesten bearbetar sig själv. Ta emot – acceptera- för du som jag vet ju att den rinner av om en stund eller två. Har jag långa stunder (i många timmar) kan jag ta en Sobril som jag har hemma endast för riktigt besvärliga omgångar.
    Kram fr sö Dalsland

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s