Läsflow med Flickorna, Lina Wolff och flera

de-oroliga

Jag har avslutat 2016 med ett riktigt läsår. ”Det är mycket böcker för dig nu”, sa Jens häromdagen. Och det vill inte säga lite för det är ju oftast mycket böcker för mig, haha! Jag återkommer med årets bästa böcker, först ville jag liksom skriva om alla.

Linn Ullmann – De oroliga

Åh, vilken speciell läsupplevelse. Ni vet en sådan bok som, när man har läst ut den, omedelbart bara vill diskutera med någon. Lyckligtvis startade jag nyligen gruppen Litteraturgäris på Facebook så jag fick utlopp för mitt behov i morse. Boken är en fiktionalisering av Linn Ullmanns eget förhållande till sin mamma Liv Ullmann och sin pappa Ingmar Bergman. Jag avskyr den samtida tendensen att folk tror att allt har hänt på riktigt, och värnar om fiktionens existensberättigande utan koppling till verkligheten. Men just i det här fallet ser jag ändå Ingmar Bergman och Liv Ullmann framför mig när jag läser och för mig personligen ger det ett mervärde. Dock tror jag att man kan gilla den här boken även om man inte är intresserad av just de personerna.

Raspiga inspelningar av samtal med fadern i slutet av hans liv blandas med inblickar från en barndom där Flickan (romanens huvudkaraktär) alltid kände sig i vägen för en mamma eller en pappa som alltid ville arbeta. Och det blandas med en vuxen kvinna som själv har barn och familj och ser sin far bli allt äldre och skröpligare i sitt hus på Fårö. Det är så finstämt, så starkt. Så otroligt välskrivet. Hos pappan – alla reglerna, inte störa, inte ta med glas eller koppar från köket in i andra rum. Hos mamman – saknaden, skräcken, väntan på att mamman ska höra av sig, de många barnflickorna som kom och gick i en strid ström. Jag skulle kunna skriva mycket mer men stannar här. Läs gärna den här intressanta intervjun med Linn Ullmann.

flickorna

Emma Cline – Flickorna

Ännu en stark läsupplevelse precis vid årets slut. Hajpade Flickorna av Emma Cline handlar om en sekt med en stark ledarfigur. Han ser varenda flicka som väljer att dra runt på den skitiga och miserabla gården på landet. Han lovar dem guld och gröna skogar under den kaliforniska brännande solen. Det är 1969 och Evie längtar bort från sin tråkiga tillvaro. När hon träffar den skitiga och oanpassningsbara Suzanne ser hon en väg ut, en nödutgång. Vad hon inte anar är att beslutet att hoppa in i den där bilen kommer förändra hela hennes liv. Som äldre kvinna minns Evie den där omtumlade tiden då hon också ville stå i rampljuset inför sektens ledare.

Jag hade under långa stunder en äcklad grimas medan jag läste, för det är väldigt mycket som är äckligt i den här romanen.  Det är kroppsvätskor och droger och smuts och många gånger tänker jag att Evie bara borde vända på klacken och springa därifrån. Men jag minns också hur det är att vara tonåring och så sjukt osäker och lättpåverkad. Det är kanske till slut bara slumpen som styr om det man påverkas till är positivt (typ lyssna på kent och skriva pretto dikter) eller negativt (typ ta droger och dras in i en läskig sekt). Jag vill inte avslöja så mycket mer av handlingen men jag blev verkligen BERÖRD av boken (för att använda ett tanter-i-teve-läser-böcker-och-myser-aktigt-ord). Språket är så elegant, handlingen så originell och jag börjar verkligen bry mig om karaktärerna i boken. Bara läs!

nabokov

Vladimir Nabokov – Sebastian Knights verkliga liv

Jag har ju som grej att inte läsa ut böcker som tråkar ut mig. Faktum är att jag ofta slutar läsa böcker numera. Jag inser att de är tråkiga, gör mig av med dem, påbörjar något annat. Ni vet, så mycket böcker och så lite tid. Ändå fortsatte jag läsa Nabokovs Sebastian Knights verkliga liv. Inte för att den är skriven av Nabokov, jag har avfärdat böcker av både Moa Martinson (som jag älskar) och andra storheter i år. Alla kan inte skriva bara bra böcker liksom, och jag har ingen tid för de dåliga. Men någonting höll mig kvar den här gången. En nyfikenhet, typ hur ska det gå? Det är en fiktiv biografi om en död författare och hans bror som vill skriva en bok om honom och börjar nysta i broderns liv. Bra i sina stunder, tråkiga andra stunder. Av Nabokov kan jag i stället rekommendera Lolita eller Låt höra av dig, minne. 

de-polyglotta-älskarna

Lina Wolff – De polyglotta älskarna 

Årets Augustpristagare i den skönlitterära kategorin, minsann! Jag har läst båda Lina Wolffs tidigare böcker (Bret Easton Ellis och de andra hundarna samt Många människor dör som du) och tyckt mycket om den. Jag blir inte besviken den här gången heller, även om många av karaktärerna är riktigt obehagliga och gör obehagliga saker.

Det här är en roman som är svår att sammanfatta. Den innehåller en obehaglig chef vid centralen, en lika obehaglig receptionist som man liksom tycker synd om, en kvinna som åker till en okänd man – en kritiker som i vanliga fall bara träffar prostituerade kvinnor och deras första dejt slutar våldsamt men fortsätter ändå morgonen därpå. Den innehåller ensamhet och drömmar, oförklarliga beteenden som ändå får någon sorts förklaring. Språket och detaljerna, alltså situationer som är detaljrika men som förklarar så himla mycket – det är saker jag tar med mig från den här romanen. Språket och stämningarna har någonting mästerligt i sig. Det tog ett tag att komma in i romanen men sedan ville jag bara läsa allt i ett nafs.

wage-slaves

Daria Bogdanska – Wage slaves

Ett seriealbum om Darias första tid i Sverige då hon ska börja på serieskolan och samtidigt måste ha svartjobb på en restaurang på Möllan. Hon inser att de olika svartanställda får olika mycket i lön beroende på sitt ursprung och vill försöka engagera sig fackligt för att förändra situationen – trots att hon saknar personnummer och kontrakt. Samtidigt har hon kärlekstrubbel och saknar en tillhörighet. Stark, bra, personlig och fin berättelse.

Kolla gärna min Litteratur-kategori för att se vad jag har läst tidigare.

Vad har ni läst på sistone?

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Läsflow med Flickorna, Lina Wolff och flera

  1. Maria skriver:

    Har läst eller försök att läsa ett par böcker av Linn Ullman tidigare men inte gillat men skulle ändå gärna vilja läsa De oroliga, har ju fått positiva recensioner överallt och verkar intressant. Håller med dig om att när man läser en bok vill man gärna i alla fall gilla ngn av de som skrivs om. Liksom jag tycker att serien House of Cards är lite jobbig för där är ju alla mer eller mindre hin håle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s