Saker jag undvikit för att jag är tjock

Det är lätt att predika vitt och brett om att alla ska kunna göra allt oavsett hur de ser ut. I teorin tycker jag verkligen så. Hundra procent. Att ingen ska låta sin klädstil eller sina fritidsintressen eller sina göromål styras av hur kroppen ser ut. Att en tjock person ska få ha hur mycket tvärrandiga klänningar som hen vill, att vi ska skrota begrepp som BEACH 2017 som antyder att man måste se ut på ett visst sätt för att få känna sig bekväm på stranden.

I verkligheten har naturligtvis även jag påverkats otroligt mycket av min kropp, och egentligen är det svårt att separera vad som är hönan och ägget här. Slutade jag bada och ligga på stranden i bikini för att jag tyckte att det var långtråkigt eller för att jag kände mig så pass obekväm i min kropp? Har jag klätt mig mycket i stora tunikor och tajts för att jag gillar sådan stil eller har jag gjort det för att jag är tjock och har velat dölja min kropp?

Jag tror att det är lite olika med olika saker. Just klädstilen tror jag absolut har berott på kroppen. I perioder när jag har vägt mindre har jag ju även haft t-shirts och jeans, även om jag även då har varvat med att ibland ha tunikor och strumpbyxor osv. Fram till i år var jag inte ens bekväm med att ha bara armar på sommaren. Eller att vara utan virkad sjal runt halsen, ens inomhus. Det blev svettigt med de där koftorna över, även om de var tunna. Någonstans började jag tänka att man ju ändå ser om någon är tjock, även om personen har koftor och stora kläder och sjalar. Det går inte att gömma sig för sin kropp. Men det är lätt att vara kaxig nu även om jag har långt kvar, jag har ändå gått ner 14 kilo vilket är ganska mycket (plus byggt muskler).

När det gäller badandet är det nog lite både och. Jag är inte road av att sola och har inte saknat det, däremot har jag kunnat sakna att ta ett dopp. Där är det definitivt känslan i kroppen, av att den är otymplig och oproportionerlig, som har gjort att jag slutade bada. Jag har inte badat på kanske 12 år nu. Skrev ett inlägg om det en gång som fick många kommentarer. I sommar ska jag ta några dopp har jag bestämt, men så klart inte tvinga mig att ligga och sola. Det gör mig bara rastlös.

När det gäller att dansa på krogen, göra fysiska aktiviteter som umgänge (typ klättra, spela brännboll), gå i skogen, gå och bada i en simhall (VE OCH FASA!), paddla kanot osv så vet jag att det inte har någon koppling till vikten. Jag gillar helt enkelt inte sådana aktiviteter alls och skulle inte göra dem även om jag var pinnsmal. Där är det min personlighet som spelar in, jag skrev en gång ett inlägg om att det är ok att vara tråkig.

Sedan har jag också trotsat en hel del saker och gjort dem trots att det känts jobbigt: Styrketräna på gym, gå på gruppträningspass av alla de slag, prova yoga, börja visa bilder på mig själv (den oviljan släppte tack vare denna blogg! <3), börja prata om att jag är tjock, prata öppet om min ätstörning och mitt förhållande till mat. Allt det här känns som en piece of cake numera och jag är så glad att jag trotsade min magkänsla! Det hade inte varit möjligt utan er som läser bloggen!

Vad tänker du?

Annonser
Det här inlägget postades i Fatshaming, Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Saker jag undvikit för att jag är tjock

  1. Linda skriver:

    Hej Jessica! En sak som jag tänkt på efter alla mina viktnedgångsperioder är att… för att gå ner i vikt måste jag stå ut med att vara hungrig. Om jag äter nyttigheter tills jag är mätt så går jag inte upp i vikt, men helt mätt går bara inte vara hela tiden om jag vill gå ner i vikt. Att fokusera på hungerskänslor är det som fick mig i balans till slut, inte så noga vad jag åt. Det låter hemskt men hungrig behöver en tillåta sig att vara lite ibland….

    • Jessica Johansson skriver:

      Hej! Ja jag har skrivit lite om det på senaste tiden och jag håller med. Det är så jag har lyckats skära ner på mina mellanmål senaste veckorna. Men att gå hungrig länge och mycket är inte bra, för då tröttnar jag och går upp allt och lite till.

  2. Anna skriver:

    Hej! Jag tänker att du identifierar dig så mycket med att vara tjock. Det är kanske dags att ha en målbild för hur du kommer att se ut och känna dig när du har gått ner i vikt, och leva som om du redan var normalviktig, med det mindsetet alltså. Mental träning, självhypnos, visualisering, dagdrömmeri… Kalla det vad du vill men det funkar! Att skynda långsamt är bra, men man behöver inte utgå från att det ska ta många år att gå ner till normalvikt. Jag tänker på nåt inlägg som du hade om att du skulle spara lite varje månad och när du hade gått ner ett visst antal kilo skulle du belöna dig med en massa saker kläder, skönhetsbehandlingar och så för flera tusen, och då blir det liksom underförstått att du räknar med att det ska ta tid.
    Ha det bra!
    P.S. Din katt är så fin!

    • Jessica Johansson skriver:

      Hej!
      Okej, jag tänker snarare att jag pratar om det för att det inte ska vara tabu och för att ”ta tillbaka” ordet tjock.
      Jag har verkligen målbilder och förutsätter inte att det ska ta många år. Jag tror inte att jag skrev att jag skulle spara varje månad (kanske i något annat sammanhang) utan helt enkelt att när jag väger 80 kilo så gör jag alla de där grejerna, jag behöver nog inte spara så mycket för det.
      Men jag förstår vad du menar. 🙂 Och ja, fina katten, vad fint att du skrev så. ❤

    • Jessica Johansson skriver:

      PS: Dock viktigt, en livsstilsförändring är en miljon saker utöver själva viktnedgången. Det försöker jag lära mig och det försöker jag predika. Om jag inte lär mig det så tror jag aldrig att jag kommer kunna nå min målvikt och hålla den. Andra saker min livsstilsförändring innehåller förutom viktnedgång är, till exempel:
      * Få regelbunden rutin på att promenera
      * Få regelbunden rutin på styrke- och konditionsträning
      * Lära mig att laga mat
      * Börja äta nya livsmedel, alltså våga prova nytt
      * Äta mindre rött kött
      * Inte se livsstilsförändringen som jobbig och längta efter undantagsdagarna utan i stället lära mig att det är så här jag ska äta och tycka om det
      * Komma mig för att laga mat, vilket jag _a_l_d_r_i_g gjorde förut. Det var kaos.
      * Sluta äta socker helt: Sötsaker, godis, pasta, bröd. Vilket jag tidigare i livet alltid gjort, även i viktnedgångsperioder.
      * Lära mig vad en lagom stor portion är.
      * Slutat hetsäta
      * Sluta småäta
      * Lära mig att tycka att jag är okej, bli sams med mig själv.
      * Börja ta hand om min hy eftersom jag har ganska tung make-up varje dag (tidigare har jag bara struntat i det)
      * Ta hand om hemmet: Städa regelbundet, hålla efter. Förut var det kaos
      Ja nu har jag nämnt några saker av många. Vissa har jag uppnått, andra jobbar jag med. Men min poäng är att vikten är en av väldigt många delar i det här. Om just den tar lång tid gör det inget, så länge jag äter bra mat under tiden så mår ju min kropp bättre än innan.

      • Jessica Johansson skriver:

        Ah, du har rätt, jag hade skrivit att jag skulle spara. Nu råkar jag vara väldigt dålig på att spara pengar så just den biten blir det inget med. 😉 jag tänker att den dagen jag väger 80 kilo så gör jag de sakerna helt enkelt. Och jag tycker det är sunt att inte ha tidsbundna delmål eftersom det aldrig har funkat för mig, samt att inte stressa ner i vikt. Så jag står fast vid inlägget, minus att spara! 🙂

  3. Maria skriver:

    Har aldrig varit vad man kallar överviktig men är ändå lite klumpig och brännboll och dylikt är ngt jag verkligen ogillar, Allt detta tävlande, människor som hejar och skriker och gapar, alltså det spelar väl ingen roll vem som vinner (om det inte är på elitnivå). Men skogspromenader gillar jag, sådana kan man ju företa i sakta mak, det doftar så gott i skogen och luften är skön. Ta ett bad i havet gillar jag också men inte ligga och pressa i timmar men sola lite grann så där är väl OK.

  4. Anneli skriver:

    Jag gillar att klä mig i leggings och tunikor trots att jag är ”normal”viktig, vilket gräsligt ord!

    Min hemlighet, har inte badat sen sommaren före min dotter föddes – hon fyllde 30 i år – så att…

    • Jessica Johansson skriver:

      Ja alla kan ju klä sig i leggings och tunikor, det var inte så jag menade. 🙂 Och ja normalviktigt är inte mitt favoritord heller, haha.
      Oj då, ska du inte också ta ett dopp i sommar så gör vi det båda två på varsitt håll?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s