Sockertorsk i juletid är inte en optimal kombo


Foto: Hanna Rosell.

Tidigare år har jag haft det tufft vid den här tiden på året. Ni vet, december. Det vankas lussebullar och pepparkakor och knäck och kola och julmust. Pulsen har stigit på julfikor. Min blick har varit stint riktad mot de dignande kakfaten. Eller så här, låt oss spola tillbaka några år.

Kanske tre år, eller fyra.

Då var det här min högtidsstund. Inte alls tufft. December liksom, vilken jäkla dröm! Ingen tittar snett på den som äter mycket godsaker i december. Ingen skammar en tjockis som tar ett par extra pepparkakor. Möjligen i januari (”nu-är-det-dags-att-hålla-igen-lite-månaden”). Men inte i december. Tvärtom, ta en bulle till, ta en kaka till. Det är bara att passa på, vet ni. Hugga in och äta tills du inte orkar äta mer. Köp en rund stor pepparkaksburk och ät upp hela med benen i kors i soffan på en kväll (möjligen har du några kvar till morgonen därpå). Köp en sådan där fin chokladask och spela vanlig när du betalar i mataffären, som att du bara är en helt vanlig människa som ska ge bort chokladasken till en vän. Sedan går du hem i lika spela-vanlig-aktigt ansiktsuttryck. Du kommer innanför dörren, du sliter bort plasten på chokladasken och så äter du. Tills du mår illa. Tills du somnar i soffan framför ännu ett avsnitt av teveserien du älskar. Kanske hinner du klämma ytterligare några pepparkakor också innan du somnar, med ett glas mjölk eller två.

Eller nä, det sistnämnda är ju inte socialt accepterat. Det är sådant som liksom kommer på köpet med det där sociala sockerätandet. Alltså vara social normal och äta julsaker med andra och sedan finns det inget annat val än att fortsätta vräka i sig ensam på sin kammare. När de andra hade slutat äta, när de hade ställt in pepparkakorna i skåpet till nästa fika, då fortsatte jag äta. För så är det för den som inte kan stå emot sockret. Sockret blev ett monster som aldrig höll käften i mitt huvud.

Sedan slutade jag ju med det rena sockret, det vet ni ju. Jag har berättat ganska mycket om det och ska inte tråka ut er med mer info om hur det har gått till (inte just nu). Men förra året var det fortfarande otroligt jobbigt för mig att stå emot. Det blir verkligen triggers att vara omgiven av så goda sötsaker och mysiga dofter. Steget till att tänka: ”Tre pepparkakor har väl aldrig skadat” – det ligger fasligt nära. Steget till att någon annan säger: ”Men du kan väl ta en liten bulle åtminstone? Det är ju jul!” – det är ytterligare en trigger. För grejen är ju att jag kan inte ta en enda lussebulle. Jag kan inte äta tre pepparkakor för det är så fruktansvärt gott och underbart och då blir det bara att jag köper hem en sådan där burk igen, när jag minst anar det. Förra året fick jag använda hela min kapacitet för att stå emot och äta kvarg i stället.

Men i år känns det inte svårt längre! Jag vill inte äta en enda pepparkaka eftersom jag vet att priset jag kommer få betala efteråt är så otroligt dyrt och jobbigt. Det kan innebära månader av frossande igen i godis och kakor och crap och det har jag varken tid, lust eller ork med. På jul brukar min fina mamma göra rawfoodbollar till mig och se till att det finns clementiner och äpplen. I övrigt kör jag på helt som vanligt.

För mig blir det alltså garanterat en sockerfri jul även i år (jag vet att vissa tycker att clementiner är socker men jag blir inte triggad av frukt, promise!). Och om du trugar att någon ska äta kakor och den säger nej så kanske du ska fundera på att sluta truga och låta personen äta det den vill. Även om du bara menar väl. Och om du vet att du inte kan sluta med socker när du väl börjar så kanske du ska göra som jag, skippa det helt. Om jag har klarat det så klarar alla det!

Vad tänker ni? ❤

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa, Sockerberoende. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Sockertorsk i juletid är inte en optimal kombo

  1. Anne skriver:

    Tänker att frukt verkar trigga dig fast du hävdar motsatsen. Du överäter av mellanmål på eftermiddagen och vill ibland ha kvällsmål…fruktsocker är också socker var det ja…du får nog inse det du med.

    • Anna skriver:

      Tänker att din kommentar känns lite småsur…

    • Nanna skriver:

      Tänker att det nog inte måste vara så att frukt triggar.

      Jag älskar rödvin men jag kan lätt dricka tre glas både fredag, lördag och söndag. Jag ”nöjer” mig inte med ett glas men noll glas går bra jämt. (Fler än tre är en omöjlighet då blir jag för yr i bollen) Då borde jag ju triggas av all alkohol. Eller? Jag dricker aldrig drinkar eller sprit. Och om jag är bortbjuden och får ett glas likör på maten kan jag lätt låtsas dricka det ( ni vet, man för glaset till munnen men sväljer inget för att vara ”rätt” social) …. hmmmm undrar du kanske ? Varför skriver jag detta? Jo för jag tror att alla triggas av olika saker och man måste känna efter själv. Där finns inte ett rätt för alla utan bara DET rätta för var och en.

      Så Jessica, fortsätt med det som funkar.

    • lotta skriver:

      Tänker att Anne har erfarenhet och att hon vet vad hon pratar om.

      Tänker att tolka kommentaren som småsur säger mer om Anna än vad det säger om Anne.

      Tänker att Nanna utgår från sig själv som inte har något beroende (ännu). Hade du varit alkoholberoende och din huvuddrog hade varit rödvin, så hade du gladeligen druckit drinkar, sprit och likör om du inte fick tag på rödvin. Fruktsocker är också socker för en sockerberoende!

  2. Anna skriver:

    Tack för din text om sockerchockdecember! Stämmer för mig också, det där att tre pepparkakor väcker monstret inom en som gör att man knarkar socker i månader efteråt. (Fin mamma du har som fixar frukt och rawfoodgodis till dig!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s