En helt vanligt ovanlig lördag med halloumi och sånt

Idag vaknade jag och kände mig krasslig. Inte febrig eller så, men ni vet den där distinkta känslan i kroppen av att något ej är som det ska. Det fick mig dock att tänka på att jag har varit mycket mindre förkyld och dålig sen jag slutade på bibblan i september. Kul ändå! Hursomhelst så skippade jag styrketräningen i morse mycket motvilligt. I stället ägnade jag förmiddagen åt att:

Rita jättemycket
Titta på två avsnitt av Parisa Amiris talkshow
Titta på ett avsnitt av The Collection (också på SVT Play)
Scrolla instagram
Rita lite till
Titta på Opinion live

Sedan var förmiddagen slut fortare än kvickt, även om jag gärna skulle vilja att morgnar och förmiddagar varade för evigt, och jag gjorde en halloumisallad till lunch, med många olika grönsaker + olivolja + flingsalt + en klick crème fraîche som jag kryddade med lite curry. Det var gott!

Jag ritade de tre kommande orden i enkreativgrej, som jag som sagt har fått äran att moderera i december månad. Det går ut på att man gör någonting kreativt varje dag och så får man ett ord för varje datum liksom. Om du, som många, har fullt upp inför jul så kan du ju alltid börja följa kontot nu och köra igång i januari. Jag tror att många gör så!

jessica_johansson_ritar

Jag ritade även denna raring.

jessica_johansson_ritar

Och denna! Som jag också gjorde en liten instagramfilm av på mitt ritkonto @jessicaritar, fler ritfilmer (och filmer generellt) kommer garanterat från mig framöver! Jag har någon tanke om att göra vlogg eller typ små babbliga filmer. Rörlig bild är ju framtiden, vet ni. Måste bara lista ut det där med hur man redigerar sina små filmer + hur man lägger upp dem på youtube. Men snart så!

Till mellanmål på eftermiddagen drack jag två pyttesmå koppar med svart kaffe och åt kvarg + björnbär + jordgubbar (två stycken) + frön och kanel. Sedan stack vi (min krasslighet till trots) och fikade hos vänner på söder. De andra åt någon slags wienerbrödslängd men jag var mycket nöjdare med clementin. Vi babblade och skrattade innan jag och Jens åkte hem igen och lagade parmesanköttbullar med röda linser och grönsaker i ugn + morotstzatziki. Det blev vår middag.

Under kvällen har det inte hänt så mycket. Jag har känt mig lite frusen och risig och ägnat mig åt att scrolla instagramflödet och pratat typ, sådan lyx är härlig ibland. Att glida runt i raggsockor hemma med mysiga lampor tända, det är inte helt fel. Fast jag är oförtjust i taklampor så vi behöver några fler golv-/bordslampor för att slippa ha taklamporna tända.

Nyss läste jag det här Spoiler-inlägget hos Sandra Beijer om Gilmore girls och insåg att jag nog inte heller tyckte den var så bra så här i efterhand. Nya säsongen alltså. Nu ska jag sova och hoppas på att vakna lite piggare i morgon! Det kommer nog inte hända men hursomhelst, sovdags!

Annonser
Det här inlägget postades i Vardag. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En helt vanligt ovanlig lördag med halloumi och sånt

  1. Linnéa skriver:

    Hej!
    Ville egentligen ha frågat detta för ett tag sedan när du hade ”ni frågar, jag svarar”, men drog mig lite eftersom jag märker att du nog inte gärna pratar så mycket om Jens. Och sen fick jag ännu mer vatten på min kvarn när du skrev ett inlägg om privat och personligt för dig, där du uttryckte just det. Men den här frågan är relaterad till din hälsoresa, så jag tänker att du kanske kan göra den mer allmänt hållen om du inte vill svara på det som handlar om just er två.

    Nu till saken:
    Jag levde tillsammans med en man i 14 år som hade problem periodvis med överätning. Han var/är en riktig periodare och körde i omgångar som vegetarian/viktväktar/hetstränare… ja, you name it. Jag hade så svårt för besattheten till slut eftersom jag visste att det skulle sluta med att han åt ett kilo skinka på fyllan/drog i sig en pizza/ skaffade sig en massa ursäkter för att inte träna.

    Själv är jag en av få lyckligt lottade tjejer som faktiskt inte har nojjat sönder min tonårstid med att skamma min egen kropp. Älskar mat men kan hålla en okej nivå på onyttigheter, har alltid gillat att röra mig. Jag ligger runt BMI 24-25, så jag är ingen pinne, och det känns bra ändå.

    Att leva med en man som inte hade normala matspärrar var så svårt. Hur stöttar man utan att skuldbelägga? I början var jag väldigt engagerad i hans viktväktande och träning. Peppade och hjälpte. Gick också med i viktväktarna o räknade och stod i. Men när jag år lades till år och jag märkte att det kommer ändå ta slut, så blev jag mindre entusiastisk. I slutet av vår relation köpte jag godis till mig själv trots att han var inne i en period av återhållsamhet men jag kände bara ”suck, skyll inte på mig, du kommer själv avsluta denna bantning iom en rejäl fylla där allt går överstyr…”

    Vår relation tog så klart slut, inte pga det just, men det kanske var ett symtom på det som var fel. Vår oförmåga att stötta varandra på rätt sätt. Han bär fortfarande på övervikt, vilket jag är ledsen för eftersom jag vet att han inte vill ha det så. Jag har en ny man i mitt liv som har ett helt annat förhållningssätt till mat o träning. Mer balanserat o självreglerande. Vi peppar varandra till träning och bra mat på vardagarna. Det är inga konstigheter och det är en sådan stor skillnad.

    Men jag kan ju inte låta bli att tänka – hur borde jag ha stöttat? Hur finns Jens där för dig? Kan en partner hjälpa att ändra den delen av personligheten (överätandet, periodandet)? Jag trodde uppenbarligen inte det eftersom jag tillslut gav upp. På vilket sätt är Jens delaktig i din matresa, för jag antar att det är den som påverkar hans vardag mest? Och för all del, hur hanterar din syster och dina föräldrar ditt nya tänk och mål? Jag vet ju att du står dem nära.

    Det är ingen lätt fråga det där med att stå bredvid någon med ett beteende-problem. Jag var bara nyfiken på din personliga upplevelse av det. Dela gärna med dig om du har lust!

    Tack för en fin blogg! Fortsätt jobba så bra som nu på alla fronter, för att nå dit du vill! Du är grym!

    • Jessica Johansson skriver:

      Hej och tack för din fråga! Jag gör ett inlägg om det här i dagarna, hoppas det är ok för dig. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s