Jag har dragit på mig en viktfixering igen


Foto: Hanna Rosell.

Här är jag från bloggträffen i onsdags, glad bild trots lite jobbigt ämne. Jag predikar ju ständigt här i bloggen att en livsstilsförändring är så mycket mer än bara vikt, att vikten är en del av många i ett stort arbete. Andra viktiga delar i en livsstilsförändring (utifrån min personliga synvinkel) är till exempel:

Sluta vara så fixerad vid vikten
Bli snällare mot mig själv
Få långvarig rutin på regelbunden träning i olika former, inklusive vardagsmotion
Sluta tänka att något ska gå fort (quickfix-tänket)
I mitt fall: Sluta äta godis, kakor, chips, bröd, vanlig pasta osv.
Lära mig att laga mat och äta bra råvaror varje dag
Komma bort från ätstörningsaktiga tankar om straff (”nu har jag ätit för mycket, då måste jag äta mindre i morgon/träna mer”)
(Sova och äta regelbundet men det har jag alltid gjort så det har inte varit svårt för mig att fortsätta med)

Och vet ni, alla dessa saker har jag ju lyckats med och hållit hur länge som helst nu! Jag är även så mycket mer ärlig mot mig själv än jag var förut. Ändå är det lätt att falla tillbaka i samma fokus som jag alltid har haft: Vikten! Jag är nu igång igen med min styrketräning och har därmed redan mindre ont i kroppen igen (och överlag otroligt mycket mindre ont än för ett år sedan!). Jag äter så otroligt bra mat och lagar mer mat än jag någonsin har gjort tidigare. Sover bra, gör roliga saker, och ändå står jag här och är fixerad vid vikten. Tittar på bilder som den ovan och tänker att jag inte vill se ut så, även om det är så stor skillnad jämfört med för ett år sedan. Väger mig alldeles för ofta, trots att det knappast gör mig mer motiverad. Snarare tenderar det att göra mig ganska matt.

Jag har egentligen ingen lösning till hur jag ska ta mig ur det här viktfokuset. Jag vill gärna väga mig varannan vecka men inte mer. Jag vill gärna ändå hålla lite koll på vikten eftersom det är så motiverande när vågen visar minus och jag har ändå ca 18 kilo kvar till ”normalvikt”. Så det är absolut en viktig parameter. Men fokuset/fixeringen gör alltså varken från eller till egentligen. Så kom jag på att jag har världens bästa bloggläsare och att ni kanske har något tips? Hur brukar ni göra när ni kommer in i viktfixerade perioder för att komma ur dem igen och ändå så klart behålla fokuset på att äta bra och träna osv?

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Jag har dragit på mig en viktfixering igen

  1. Agneta skriver:

    Jag tycker att det är bättre att erkänna för sig själv att viktminska inte alltid är lätt. Det är ett j-la jobb ibland.Kanske lite frustrerande i och med att du gick ner i våras.Men ge inte upp.Fokusera på mat som mättar men ändå inte ger för mycket energi som broccolipizza, grytor med rotfrukter grönsaker och kyckling eller fisk med finn crisp med ost till. Jag vet att du provat Viktväktarna förut, kanske du borde ge det en chans igen.Lycka till,och hoppas du inte tycker min kommentar är för pekpinneaktig!

    • Jessica Johansson skriver:

      Ja du har rätt, det är verkligen svårt. Speciellt när man som jag har så lätt att gå upp och svårt att gå ner (för det har jag faktiskt). Ska studera vad jag åt i våras när det gick så bra och typ kopiera, jag har sådan magkänsla för när det blir för mycket (det är aldrig maten som blir för mycket numera utan just mellanmålen). Har funderat på att helt sluta med frön ett tag, förutom pumpakärnor för dem överäter jag aldrig. Viktväktarna funkar inte riktigt ihop med hur jag vill och mår bra av att äta känner jag. Men jag ska ta till mig av dina andra tips och tycker inte du var för pekpinneaktig, tvärtom, bara omtänksam!

  2. Mia skriver:

    Hej Jessica.
    Tycker det är toppen att du är så pass öppen som i detta inlägg. Jag undrar om du känner till eller har lyssnat på podden ”Food Psych” med Christy Harrison. Den erbjuder en fantastisk kombination av mat, vikt, hälsa inom ett feministiskt kroppsmedvetet perspektiv.

  3. Anna skriver:

    Jag lägger rätt mycket mental energi på att inte vara viktfixerad. Jag inser att det låter motsägelsefullt, att tänka mycket på det man inte vill tänka på, men på något sätt funkar det. När de negativa tankarna kommer motar jag bort dem med neutrala eller positiva tankar. ”Jag är fin” ”Det här blir bra” ”Jag duger”. När jag tänker att ett par byxor skulle sitta snyggare om min midja var smalare tänker jag ”de här byxorna är snygga” och så får det vara bra med det. Jag håller inte på och ”älskar min kropp” i någon större utsträckning (jag tror mycket på att låta kroppen bara vara, utan värdering åt något håll) men målet är att vara lika kärleksfull mot mig själv som mot mina väninnor. Jag tänker ju inte negativt om deras midjor! Det har som sagt tagit lång tid, men nu tycker jag att det börjar ge utdelning. Nuförtiden är det alltmer sällan som jag blir helt hudlös mot mig själv och känner att jag bara måstemåstemåste förändra mig. Det är nog lättare för mig för jag vill inte gå ner i vikt, jag vill ”bara” sluta vara dum mot mig själv. Det är förstås enklare att inte fixera vid vikten när jag inte behöver förhålla mig till vikten hela tiden. Men kanske det kan vara till någon hjälp? ”jag har fortfarande inte gått ner något!” ”Det gör ju inget, jag har hela livet på mig. Vad bra jag är som har tränat så jag inte har sådär ont i axlarna längre!” ”Jag vill väga mig!” ”Ja, det kan jag göra. Det spelar ju ingen roll vad jag väger”.

    Kan bloggen vara en bov i sammanhanget? Jag skulle ju gladeligen läsa den här bloggen även utan viktfokus och bara njuta av dina tankar om livet och böcker och kultur och katter och allt vad det nu är!

    • Jessica Johansson skriver:

      Åh alltså wow vilken fin och kärleksfull kommentar!!
      Vad fint att du har börjat tänka så, jag tror att det du skriver är otroligt vettigt och viktigt och kanske ett nästa steg för mig, att försöka vända på tankarna som du gör. Så fint, tack! Nej bloggen är bara kärlek, den är det roligaste jag någonsin har gjort. Jag har från början varit tydlig med att min livsstilsförändring inte är fokuserad bara på vikt och att bloggen inte bara handlar om det men jag blir så glad att du skriver så ändå. Ha en härlig dag!

    • Anna skriver:

      Tack själv <3!

  4. Susanna skriver:

    Har inget tips, utan vill mest säga att jag tycker att du är grym som kämpar på. Din målmedvetenhet inspirerar mig, på andra plan. Jag vill inte gå ned i vikt, men ser hur dina långsiktiga mål fungerar och att kombinationen av snällhet mot sig själv och fokus på mål verkligen fungerar. Så tack!

    • Jessica Johansson skriver:

      Åh tusen tack, vad fint skrivet!! ❤ Jag blir visst överöst med fina kommentarer idag. Just idag, när jag behövde det som mest. Så himla fint!

  5. Ewa skriver:

    Hej Jessica, Jag tror inte att det finns någonting som är rätt. Jag som är smal känner att jag behöver väga mig ofta för att ”ha koll”. Men om det känns stressande för Dig tycker jag att det låter som att det bästa är att Du inte väger Dig ofta utan att Du istället fortsätter ta hand om Dig.

    • Jessica Johansson skriver:

      Tack för din kommentar, jag tror att jag ändå måste väga mig men sluta smygväga mig. Typ att jag verkligen bara väger mig varannan fredag när jag ska berätta vikten här i bloggen.:)

  6. Josephine skriver:

    Hej Jessica! Jag hade samma problem som du och det jag gjorde var att kasta ut vågen faktiskt. När jag vill väga mig en gång i månaden så gör jag det i simhallen/på gymmet/hos min mamma. Jag tycker det har ändrat min viktfixering totalt! I början var det grymt jobbigt, fick ångest och trodde att jag plötsligt skulle gå upp massa kilon utan att jag märkte det osv haha. Men efter någon månad med det systemet så mådde jag så mycket bättre! Hoppas det kan va något för dig!
    Kram

    • Jessica Johansson skriver:

      Superfint tips men jag tänker ändå att jag måste väga mig men bara varannan vecka, jag måste verkligen sluta ”smygväga” mig för det är inte konstruktivt att väga sig varje morgon. I våras när jag gick ner en del i vikt så vägde jag mig åtminstone bara en gång i veckan, då minskar stressen och fixeringen också. Så det blir mitt mål, att från och med nu bara väga mig varannan eller varje vecka men aldrig varje dag. Tack för din superfina kommentar!

  7. Tessa i höghuset skriver:

    Det är en jäkla motsättning att inte fokusera på vikten när du kämpar så hårt för att gå ner, i motvind. Tror det släpper när du börjar gå ned lite långsamt. Har du prövat att försöka helt släppa mellanmålen eller något av dem? (Ah, klart du har….) När jag ser din mat tänker jag ibland att det ser för omättande ut, kanske kan du lägga till mer fibrer och sen bli mindre hungrig emellan? Fibrer= t.ex. Bönor, linser, morötter, kålrabbi, kålrot, vitkål, edamambönor etc. Varma eller råa.

    • Nanna skriver:

      Ja! Jag vill också ha tips på ”lång-mättande” mat som innehåller så lite energi som möjligt. Så tack för tips. Har du tips på något vettigt för frukost? (Vill inte låta liksom otacksam….men kålrot till frukost går bara inte.)

    • Tessa i höghuset skriver:

      Nanna: Oj är inte expert, men min kropp behöver fibrer för att bli mätt. Och lite fett, tex ost. Om du kan äta bröd är väl riktigt grovt bröd både gott och långmättande. Typ sånt där tyskt surt i fyrkanter som håller länge. Eller typ grova rågkusar. Gott med ost och grönsaker och kanske keso. Eller gröt som Jessica kör. Eller fil med frukt +knäckebröd i bitar +vettiga flingor el müsli. Om du inte äter bröd/mjöl har jag inte superkoll, då skulle jag nog köra kokt ägg och liten skål fil med frukt i. – fast själv kör jag tråkig frukost nu till vardags pga stressigt liv…

    • Jessica Johansson skriver:

      Jag äter nästan aldrig mellanmål på förmiddagen längre faktiskt, i så fall bara ett äpple och en morot eller bara ett äpple. Så det har jag plockat bort. Det är liksom andra halvan om dagen som jag äter för mycket, fram till lunch går det alltid toppen. Men jag ska tänka på att försöka lägga till mer fibrer, håller med om att det är viktigt att bli mätt!

  8. Maja skriver:

    Släng ut vågen! helt onödigt att ha en våg i sitt hem. Völdigt destruktivt tror jag (för de flesta, dock inte för dem som helt saknar självinsikt..; ) ) Som nån annan skrev – väga sig kan man ju göra ändå, typ på gymmet, vårdcentralen eller hos nån bekant.
    Fortsätt kämpa Jessica, det går du superbra, du har kommit jättelångt!

    • Jessica Johansson skriver:

      Jaa du har rätt samtidigt som jag ju i grund och botten kanske behöver vågen för att ändå orka fortsätta kämpa som jag gör. Är rädd att jag ska släppa allt annars, nu kämpar jag ju ändå varje dag. 🙂 Tusen tack för dina fina ord, de betyder MASSOR!

  9. Annika skriver:

    Var det i samband med flytten som du minskade i vikt? Om det var det så kan det ju vara bra att hålla sig lagom sysselsatt för att förhindra fokus på mat.Jag tycker du äter så nyttigt att det är synd att du inte får resultat. Har du något medicinskt problem som försvårar viktnedgång?
    Du ser ut att stråla av hälsa och livslust! Heja dig!

    • Jessica Johansson skriver:

      Nej det var faktiskt efter flytten 😀 jag är väldigt sysselsatt för det mesta, jag har hypotyreos som försvårar viktnedgång men det tar jag ju medicin mot sen många år (fick det ej av livsstilsorsaker utan pga en tumör som jag hade när jag var bäbis). Det påverkar säkert lite ändå men jag kan gå ner i vikt om jag verkligen kämpar. Och tusen stora tack för dina otroligt fina ord, blir lite rörd!! ❤

  10. Lotta skriver:

    1. Erkänn för dig själv att du har ett problem. Det är A och O. Du kan inte få bukt med ett problem om du förnekar att det finns.

    2. Be om hjälp! Berätta för någon att du har problemet. Det blir verkligt när vi sätter ord på det.

    3. Ta hjälp – gör upp en plan för dagen efter och ser till att följa den så gott du kan. Planering är A och O.

    4. Abstinent mat
    – uteslut allt som triggar dig. Livsmedel, konsistenser, söta smaker, kombinationer och situationer där du överäter. Du äter mat som mättar ordentligt, hunger är vår värsta fiende.

    5. Drick L-glutamin
    – 1-2 tsk i iskallt vatten minst 30 min efter/innan måltid. Tas vid sötsug.

    6. Gå på regelbundna OA eller FAA grupper, arbeta i stegen och skaffar dig en sponsor
    – Det är grupper för andra mat och sockerberoende. Vi klarar inte att hantera sjukdomen själva.

    7. Jobba med din självkänsla
    – läs Mia Törnblom och gör övningar som gör att du älskar dig själv. Klanka inte ner på ditt utséende eller din kropp och beröm dig själv varje dag.

    8. Anpassa livet efter abstinensen och inte abstinensen efter livet
    – Din abstinens kommer i allra första hand. Känner du att du inte kan hantera en situation ställer du in eller ombokar. Inga undantag.

    Släng ut vågen! Resan handlar ju inte om vikten, inte alls. Resan handlar om att faktiskt kunna njuta av livet och ha lugn och ro i kroppen. Att kunna njuta av andra saker än drogen. Att faktiskt slippa tankebesatthet på maten. Att kunna njuta av livets goda, till etthundraprocent!

    Det är kämpigare i perioder, lättare i andra perioder – men vi kan aldrig tro att resan är färdig. Ofta tänker man ju så. Man tänker på de yttre attibuten. När jag blir smal ska jag börja äta som vanligt igen. När jag är i mål kan jag slappna av och njuta. Sanningen? Detta är ingen resa med en början och ett slut. Resan pågår hela livet. Det är själva resan som är målet. Att se att vi mår bättre, kan njuta mer och plocka livets frukter. Vi är aldrig klara. På möten om sockerberoende så träffar jag hur många normalviktiga som helst. Utåt sett har de inget problem – De är ju inte ”tjocka” – men inombords går de igenom ett helvete. Att fixera kring maten, att inte kunna njuta av sällskapet och att inte kunna fokusera på något annat än nästa måltid, är inte bra för någon. Vare sig det syns på kroppen eller inte. Det hindrar oss från att leva livet till fullo. Så nej, mitt sockerberoendesyskon. Du blir aldrig klar. Du kommer aldrig i mål. Du kan inte börja leva som vanligt igen. Ju förr du inser det, ju enklare kommer din tillfrisknade att vara. Det är okej att sörja. Det är okej att tycka det känns orättvist. Men det finns en tröst. Genom att du inser din sjukdom så kommer du ta tag i ditt liv. Du är en av få i världen som faktiskt jobbar aktivt med dig själv. Det ger en grund att blir mycket mycket lyckligare än många andra på vår jord. Resan är spännande, berikande och fantastisk. Den är svår och motig ibland, men den ger så otroligt mycket tillväxt. Resan ger näring till själen och du kommer att komma långt och längre. Du har en fantastisk tid framför dig, ditt liv kommer att bli rikare för varje dag.

  11. ann skriver:

    Förstår problemet. Dock om jag ej skulle väga mig vilket jag gör 1 gång i veckan så skulle de kunna gå åt skogen dvs vikten skulle öka. Jag väger mig för att ha koll så det går åt rätt håll.

  12. Gammal? skriver:

    Kan du inte bara strunta i att ha viktnedgång som mål? Tycker att du verkar vara en härlig person med många intressen och konstnärligt begåvad. Fokusera på det och att du nu lever ett liv med bra mat och rörelse. Det är bra så och det räcker!
    Om du går ner i vikt eller inte är sekundärt. Du kanske bara ska ändra mål och namn på bloggen? Typ ett sundare liv eller liknande. Tänk om du ser tillbaka på ditt liv en dag och inser att detta var en fin period i ditt liv på alla sätt, men du var deppig bara för att du satt upp ett mål om att gå ner i vikt som du inte nådde så snabbt dom du trott.

    Lev som nu och hitta ett nytt mål med tillvaron och kanske namn på bloggen är mitt tips.

  13. Nadja skriver:

    Hej! Satt och ”slösurfade” och hittade hit. Var som att läsa om sig själv.. Fantastisk och underbart läskigt på samma gång att du satt ord på hjärnspökena vi delar. Jag har diger erfarenhet av dieter både kända och okända, coacher, överviktsdoktorer, träning med och utan PT, kbt, självhjälpsböcker och you name it.. Man borde ju sannerligen veta bättre än att hamna i träsket igen.. Ändå är jag där. Överäter allt. Vill normalisera mat och intag. Självförakt och förbud. Allt balanserar. Och jag tippar över. Andas och tänker en stund i taget. Tack för att du delar i bloggen. Kram N

  14. Förvirrad skriver:

    Hej,

    Jag har samma problem när det kommer till mina hjärnspöken kring vikt. Jag har alltid varit noga med att hålla min vikt, men en jobbigt avslut i en relation som jag hade tog slut och det vände. Jag gick upp i vikt och det skapade lite panik för att jag vill gärna hålla koll på min vikt.

    Jag tror att det handlar om relationen i grund och botten egentligen… Men jag vet inte.

    Hur kan jag fixa det här? Tack för alla tips föresten och kämpa på med viktnedgången! ^^

    //Förvirrad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s