Gränsen mellan personligt och privat


Vikt, att vara tjock, mat och sådant är inte privata ämnen för mig.

Jag funderar en del på gränsen mellan personligt och privat. Och synen på det ena och andra kan variera från människa till människa. Tidigare i höstas var jag lärare för ett projekt i bloggande och sociala medier på Forsbergs skola (där jag ju är lärare med jämna mellanrum) och vi pratade lite om det privata och det personliga. En av eleverna gick in på min blogg och uppfattade den som ganska privat. Jag funderade på varför, eftersom jag inte alls känner så. Personlig, absolut men inte privat.

Senare kom jag på att hon kanske upplever ämnen som vikt, ätstörningar, mat och övervikt som privata? Medan jag aktivt försöker ta bort tabun kring dessa ämnen och därmed inte längre alls betraktar dem som privata? För mig känns det inte längre läskigt att skriva om att jag är tjock, om mina ätstörningar, mitt förhållande till socker, eller ens min vikt. Däremot skriver jag ju nästan aldrig här i bloggen om mitt förhållande, min familj osv eftersom det är saker som jag uppfattar som privata och kanske inte relevanta för bloggen.

Naturligtvis har alla gränser sprängts tusen gånger om sedan sociala medier kom in i våra liv. Jag började använda tidiga varianter av sociala medier i ganska ung ålder, kanske 13-14? Sedan dess har jag dagligen varit aktiv i dem och bloggat i olika former (fast i början hette det internetdagbok, hihi). Därmed har kanske min syn på vad som är personligt respektive privat förflyttats från en gräns till en annan. Folk som inte är aktiva i sociala medier och bloggar på samma sätt kanske därför känner helt annorlunda? Jag tänker att det är viktigt att som bloggare (och kanske även bara människa som använder sociala medier) vara medveten om de här gränserna och att de val man gör är aktiva. På så sätt behöver jag aldrig somna med ont i magen.

Vad tänker ni? Var drar ni gränsen mellan privat och personligt? Är det relevant för er?

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Gränsen mellan personligt och privat

  1. Ewa skriver:

    Gränsen mellan personlig och privat är väldigt individuell och stavas integritet. Jag är rädd för att om man passerar den gränsen för att vara ”öppen” så tar den mentala hälsan stryk. Det är min uppfattning, jag kan såklart ha fel.

    • Katarina skriver:

      Jag håller fullkomligt med dig, Ewa. Jag tror inte du har fel. När magkänslan är att du givit lite för mycket av dig själv så är det precis så. Även i de fall när man ger lite för mycket av sig själv för att var till lags, viljan att tillmötesgå, bli bekräftad så kan känslan direkt efter vara en nöjdhet över att bli sedd/bekräftad, men verkligheten kommer alltid ikapp och då tar den mentala hälsan stryk. Och precis som du säger, gränsen är individuell.

    • Jessica Johansson skriver:

      Så tror jag absolut också! Jag känner aldrig att jag är privat i bloggen som sagt, däremot gärna personlig. 🙂

  2. Jag vill gärna vara både och för att vara sann och få ut budskap om hur verkligheten ser ut. Som att jag har ätstörning och min lillebrors självmord t ex. Däremot säger jag JA alldeles för ofta för att andra pådyvlar vad just jag behöver. Och då kan jag bli irriterad för att ”folk” kommer för nära. Livet är knepigt och man är stundtals komplex.

    • Jessica Johansson skriver:

      Jaa men jag tänker fortfarande att de sakerna för dig kanske är personliga men inte privata. Och det där med att säga ja eller nej är ju också en svår balansgång. Och självklart är man komplex. 🙂 Hoppas att du får en fin lördagkväll!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s