Plötsligt vill jag ta hand om mig själv

Jag har nog aldrig varit särskilt bra på att ta hand om mig själv. Det provocerar säkert vissa men jag har liksom inte haft kraften till det på något vis, med så mycket annat jag hellre vill hinna med. Har alltid slarvat med att tvätta bort sminket, slarvat med att smörja in mig och så.

Och ja, slarvat med maten. Misskött maten. Hävt i mig massa skitmat och slutat träna i långa perioder. Slarvat med städningen. Det är ju inte heller precis att ta hand om sig själv, tänker jag. Men nu plötsligt känner jag en helt annan lust att ta hand om mig själv. Jag är fortfarande dålig på att smörja in ansiktet (och kroppen ännu sämre) men senaste veckorna har jag gjort det oftare än någonsin tidigare. Och framförallt, och det här är ett viktigt steg i livsstilsförändringen (där viktnedgången ju bara är en liten del) – jag vill ta hand om mig. Jag vill färga ögonbrynen i tid för att känna mig fin, vill försöka gå till frisören lite oftare än en gång i halvåret, vill smörja in mig och träna för att må bra.

Det handlar väl om att börja vänja sig vid att känna efter. Drömlivet har gett mig möjligheten att stanna upp ibland och lägga märke till sådana här saker. Det har också gjort att jag vill hitta på mer saker. Och ser man i ett längre perspektiv så har jag senaste året blivit mycket bättre på att vårda mina vänner och träffar min familj oftare och så.

Hur började allt? Jag skulle säga att det började med träningen! Den väldigt regelbundna träningen har fått mig att bli gladare och piggare och därmed liksom frigjort kraft att se sådana här saker. Träningen är inte längre ett tråkigt måste, eftersom jag inser hur mycket bättre det får mig att må.

Det här med att vara snäll mot sig själv: Nu är det halt ute. I vanliga fall skulle jag tvinga mig själv, liksom styrd av ågren, att ändå gå ut och promenera fast jag har så lätt att halka. I stället har jag nu funderat och tänkt att det ju går lika bra med ett onlinepass inomhus (det förbränner säkert mer kalorier också men det är en detalj) medan det är så här halt. Självklart i kombination med styrketräning på gymmet osv.

Och tro mig, om jag kan så kan alla.

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Plötsligt vill jag ta hand om mig själv

  1. Marina skriver:

    Broddar kan låta lite pensinärsaktigt men är sjukt bra grejor 😉 så slipper man trippa på vintern!

    • Jessica Johansson skriver:

      Haha alltså I KNOW!! Min mamma gav mig broddar förra vintern men det blev en riktig parodi 😀 jag tappade den ena innan jag ens var framme vid bussen haha och sen var de så svåra att ta på och av så jag klippetikloppade inomhus ner till tunnelbanan och sen tog jag av mig dem och så var den sagan slut. Men det finns säkert bättre varianter som är lite smidigare, kanske får prova det igen. 🙂

    • Britt-Mari skriver:

      Om man inte vill knöla med broddar som ska spännas på eller som hoppar av skorna så finns det många bra både promenadskor och joggingskor med integrerade broddar. Och med underställ i ull och en dunjacka utanpå det så ska det mycket till för att det blir för kallt för en tur ut även på vintern. Men inomhuspassen låter väldigt bra också! Lycka till med både promenader och träning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s