Fråga från läsare: Så har jag fått ett sundare förhållande till mat och träning

Jessica_Johansson_ritar

Igår fick jag en modig kommentar av en läsare. Jag är ju absolut ingen expert utan utgår bara från mina egna erfarenheter men jag tänkte åtminstone svara på den efter bästa förmåga.

Så här lyder kommentaren:

Hej! Jag är en ganska ny läsare, men känner att jag är här för att stanna. Jag står inför en viktresa, eller ja, jag har påbörjat den så många gånger att jag tappat räkningen för längesedan. Jag har betydligt mer övervikt än du och dessutom en sjukdom som gör det svårare att gå ned i vikt. Svårare alltså, inte omöjligt. Men, jag misslyckas gång på gång, på gång, på gång… Jag har inte läst in mig helt på din historia ännu, men fått uppfattningen att du, precis som jag, dragits med övervikten länge. Jag var nere i något som liknade en normalvikt för ungefär 10 år sedan, efter att ha gått ned ca 25 kg. Sen träffade jag min man, vi gifte oss och fick våra barn. För varje graviditet har jag blivit alltmer överviktig och nu bär jag runt på ungefär 70 kg övervikt. Hisnande, jag vet. Men, det var inte min livshistoria du bad om, utan ett uppslag till ämne att skriva om, hehe.

Jo, jag tänker så här: min önskan är att hitta ett sätt att lägga om hela förhållningssättet till mat. Jag vill inte ha en diet, jag vill ha ett nytt sätt att hantera mat för resten av livet. Jag har svårt att begränsa mig och trillar ofta dit på för mycket kolhydrater och sen är det kört. Det finns liksom ingen botten i mig då. Problemet är att jag inte vill utesluta socker eller kolhydrater helt, jag vill kunna hantera det. Jag vill kunna ta tre bitar lördagsgodis när resten av familjen äter godis, inte trettio bitar.

Utmaningen är att kunna äta med resten av familjen, men mindre portioner än vad jag annars gör, fylla ut med mer grönsaker och framför allt att hålla mig borta från allt skräp jag äter vid sidan av maten (i smyg för barnen, men inte för maken – det är för övrigt bara jag som är överviktig, resten av familjen är normalviktiga, så våra matvanor som familj är inte problemet). Det jag undrar är, hur gör du? Hur gör du för att hitta balansen? För att inte falla in i gamla mönster och överäta?

Ett stort problem för mig är att när det blir för stressigt i tillvaron, så har jag inte kraften att stå emot. Då blir det en chokladbit här, en kaka där och sen är jag liksom igång igen. Har du upplevt något liknande och har du något tips på hur man stoppar det? Det är inte hela världen om jag skulle råka äta ”fel” en dag eller två, men det blir en snöbollseffekt och istället blir det tre månader av hemska matvanor. Känner du igen dig? I så fall, hur gör en för att ”stoppa det i tid”? Det här blev ju en hel uppsats och inte så stringent som jag hade önskat. Hoppas det ändå är någorlunda begripligt. Förutom det, så gillar jag din inredningsstil. Jag är på jakt efter lite retroinspirerad belysning. Har du koll på det? Tack för en fin blogg! Jag läser vidare. 🙂 Anna

Och här kommer mitt långa svar:

Hej Anna, vad kul att du har hittat till min blogg! Snacka om att jag relaterar till din berättelse, jag har alltid varit queen of jojobantning och återfall i sockerätande. Jag har ju också en sjukdom (eller brist) som gör det svårare för mig att gå ner i vikt, orkar inte skriva så mycket om den i bloggen – enbart pga att jag har dålig koll på den! Och jag orkar inte läsa på så mycket om den eftersom jag har hälsoångest/hypokondri och ju mer jag läser desto mer orolig blir jag för att jag kommer falla ner död typ i morgon. Vilket nog inte kommer ske (peppar peppar) men jag tycker också det är ganska ointressant att prata om sjukdomar. Så just den biten lämnar vi därhän och jag fokuserar i mitt svar på resten av din kommentar.

Jag har jojobantat sen jag var kanske 13-14 år. Jag har provat viktväktarna, LCHF, viktklubb, pulverdiet, räkna kalorier – ja, frågan är väl snarare vad jag inte har provat. Resultatet har alltid blivit detsamma. Jag har gått ner mycket och snabbt, ibland 20 kilo, ibland 15, ibland 10, ibland 22. Och hållit den nya vikten i kortare eller längre perioder, sedan gått upp allt och lite mer därtill på kort tid. Jag har skrivit massor om det här i bloggen så om du vill och orkar kan du ju botanisera runt och läsa äldre inlägg. Men okej, vad var då gemensamt för alla gånger? Jo, antingen att jag slutade träna och promenera typ helt eller att jag började äta massa socker och skräpmat igen.

Var fanns då lösningen?
Att sluta med quickfix-metoder helt, att hitta ett sätt som gjorde att jag aldrig mer slutar träna och promenera regelbundet samt att plocka bort sockret. För något år sen (typ? minns inte, kanske mer) så insåg jag alltså att jag inte kan äta vissa saker. Aldrig mer. Att jag var tvungen att ta farväl av dem ur mitt liv. Vissa saker kanske tillfälligt under ett par år, andra för alltid. Till de saker jag aldrig mer kommer kunna äta hör godis, choklad, kakor, tårta, bullar – allt som är rena sötsaker. Men också bröd, vanlig pasta, ris (ris tycker jag inte om så det är ingen sorg) osv. Jag funderade noga igenom vad som triggar just mig. Jag upplever inte alls att jag blir triggad av frukt, potatis, surdegsbröd eller sötningsmedel. Alltså kunde jag fortsätta äta dessa saker, även om jag har valt att inte äta bröd alls just nu och även om jag äter väldigt sparsmakat med sötningsmedel jämfört med innan.

Det bistra svaret är alltså, om du är som jag, att du inte kan äta tre godisar med din familj. Du måste hitta andra goda saker du kan äta och vänja dig vid dem. Kikärtor som du rostar själv i ugnen? Grönsaksstavar? Äpple?  Parmesansnacks som du gör själv i ugnen? Jag kommer i alla fall aldrig mer kunna äta bullar på kalas eller ”mysa” med godis på kvällen framför en serie. Det är bara att acceptera det faktumet och få ett mycket härligare och jämnare liv sedan.

För mig har det här varit, och är, en lång resa. Jag har fått lära mig att laga mat. Ställt om smaklökarna. Samlat på mig massa recept. Läst inspirerande bloggar och följt inspirerande konton på instagram. Jag har liksom fått tvinga fram ett intresse för mat och hälsa. Jag vände också på steken helt och hållet i min skalle för att möjliggöra detta. I stället för att tänka förbud och diet och måsten så tänkte jag färg, lustfyllt och inspiration! Jag började tänka att jag skulle äta färgglad mat, prova massa nya spännande sallader och röror, lyssna på de bästa poddarna just när jag styrketränade eller promenerade för att det skulle börja bli mer lustfyllt för mig.

Och vet du vad? Det har inte gått spikrakt, ibland börjar jag äta för mycket mellanmål osv. Men att äta godis eller kakor eller ens bröd känns nu för mig helt främmande! Jag har inte en tanke på det. Jag längtar till mina promenader och älskat att hitta nya rätter att prova. Det är massa bitar som inte helt har fallit på plats men jag har kommit längre än någonsin tidigare i mitt liv. Jag vill inte ge råd som någon expert men om du vill göra som jag så är det här verkligen en härlig väg att gå! För att sammanfatta har jag gjort så här:

1. Tänka ut saker som INTE innehåller socker som man kan ta till i ”akuta situationer” (de akuta situationerna blir färre när man har ställt om!). För mig är det morot, mandlar, äpple, banan. Allt är bättre än sötsaker.
2. Skippa ALLA quickfix-metoder inklusive kaloriräkning (det funkar superbra för vissa och jag vill inte se ner på den metoden men för mig har det liksom blivit samma grej).
3. Kolla innehållsförteckningen på ALLT och ät ingenting som innehåller socker.
4. Var ärlig och plocka helt bort de livsmedel som verkligen triggar dig! Det går att hitta annat.
5. Tänk tvärtom – i stället för förbud, tråkigt, jobbigt, tänk: åh! färgglad mat, halva tallriken med massa härliga grönsaker med citron, havssalt och olivolja (lite), en hel värld att upptäcka, nya spännande grönsaker och frukter, var hittar jag goda recept? Gud så härligt!
6. Planera och planera igen. Noga! Styrketräning och promenader planeras in med klockslag i kalendern och betraktas som lika viktiga som ett möte. Maten planeras också vid behov alternativ kör matlag som jag har börjat med igen (skrev nyligen om det i bloggen).
7. En dag i taget, långsamt långsamt. Om du ska hålla den nya livsstilen hela ditt liv så har du inte bråttom. Men du vill också hålla ett tag till så du kan inte börja äta socker igen, då tappar du allt. Aldrig någonsin sockret, hellre då att jag äter en hel påse nötter (jag veet att det är kaloririkt och undviker det i mängder men det är BÄTTRE än socker för annars kan jag inte sluta på kanske ett år eller mer). Så brukar jag tänka. Det funkar!

Och alltid alltid bara en portion. Om de andra äter ris, så kan du äta råris eller matvete. Om de andra äter pasta kan du äta bönpasta eller ärtpasta eller kikärtspasta. Om de andra äter godis kan du äta något godare nyttigt snacks. Om du är på kalas tar du med dig äpple eller mandlar (det gör alltid jag). Om du fyller år själv bjuder du på något utan socker. Allt går!

Heja! Och apropå retrolampor så gillar jag äkta retro bäst, och de finns i härliga retrobutiker. Säg till om du bor i Stockholm så har jag massa tips.

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa, Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Fråga från läsare: Så har jag fått ett sundare förhållande till mat och träning

  1. Anna skriver:

    Åh, tack för fantastiskt svar! Jag ska läsa igen så fort jag har lite mer lugn och ro runt mig (när minstingen sover middag). Det känns som att det finns några saker där som borde kunna funka för mig också. Ditt svar är i alla fall så peppande och jag uppskattar jättemycket att du tog dig tid att fundera och formulera – stort tack! Anna Ps. Förresten, jag bor inte i Stockholm men är där för jobbet ibland, så gärna tips på ställen med fina lampor!

    • Jessica Johansson skriver:

      Vad fint! ja allt går bara man vill, jag tror också att det gäller att inte vara så fokuserad på att gå ner snabbt. Det är svårt! men om jag har klarat det så klarar du, och jag har ju fortfarande 20 kilo kvar till min målvikt. 🙂 Jag fick också ett bra råd en gång: Tidigare om jag har ätit något skit så har jag tänkt att hela dagen är körd men så är det ju inte! Om man bara äter en dålig sak under en dag så är det inte hela världen, fortsätter man till kvällen blir det ju däremot plus på vågen. Heja heja, berätta gärna här sen hur det går!

    • Jessica Johansson skriver:

      Och just det, lampställen! Här är mina favorit-retro-butiker i Sthlm (googla eller kolla instagram för mer info), inte billiga men jag är inte typen som orkar/gillar att fynda. Det här är liksom fina retrobutiker som jag tycker om. Flera ligger utanför innerstaden men är väl värda en liten utflykt.
      Fruängens retro
      Tid och rum i Årsta
      Uppåt väggarna (på söder)
      jaa det är de jag kommer på på rak arm men jag följer massa bra retrobutiker på instagram så om du vill kan du gå in och botanisera bland de jag följer på mitt ena konto @jessicaosv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s