Books books books: Kakan Hermansson, Astrid Lindgren, Liv Strömquist, Basquiat…

Jag tycker det är dags med en liten uppdatering om vad jag har läst sen sist. Miira föll bort på något sätt sist jag skrev om den så den kommer här igen. Tycker du om bokig inspiration? Botanisera gärna under kategorin ”Litteratur” i bloggen, där finns massor!

Jennifer Clement – Basquiats änka

Jag älskar ju verkligen konst och att läsa om konstnärers liv och skapande och så. Att ta del av andra människor som skapar inspirerar mig till att också försöka prioritera de konstnärliga bitarna. Jean-Michel Basquiat har länge varit en konstnär vars konst jag verkligen älskar. Det där punkiga, oregerliga, färgstarka. Ni vet, en sådan konstnär som o-kulturella personer bemöter med ett: ”Sådär kunde jag måla när jag var fem år.” Det är oftast ett gott tecken! Bildgoogla gärna Basquiat om du inte känner till hans konst. I den här boken berättas historien om hans destruktiva och alltför korta liv, han dog bara 27 år gammal av en överdos. Ett stort fokus i boken är också på hans flickvän (alltså Basquiats änka), som var väldigt närvarande i det destruktiva livet men som senare tog sig ur det och därför bidragit med mycket material till berättelsen. Men det är inte en sådan där taffligt skriven based on a true story-bok, sådana orkar jag aldrig med. Jennifer Clement porträtterar i stället, konstnärligt och dramaturgiskt skickligt, en konstnär i fritt fall. Men som ändå aldrig slutar skapa. Han målar på kylskåp och kartonger och allt han kommer åt. Det finns också en spelfilm om Basquiat som jag tyckte mycket om när jag såg den, men boken ger en mer mångfacetterad bild tycker jag. Jag önskar bara att han hade fått leva lite till.

städer

Maxim Grigoriev – Städer

Innan jag slutade på bibblan hade man gallrat massa böcker (så gör bibliotek för att utbudet ska kännas inspirerande för besökaren). Jag haffade några av de gallrade böckerna, bland annat den här novellsamlingen. Jag hade faktiskt inte så höga förväntningar, tänkte att den kanske skulle vara onödigt tillkrånglad och abstrakt. Jag är ganska trött på sådana böcker. I stället var den oerhört välskriven och fängslande. Novellerna utspelas i olika städer, på olika platser i världen, och handlar om olika karaktärer. Grigoriev har en förmåga att både måla med den stora penseln –  en novell kan innehålla många, många år – och fånga detaljerat starka scener och beteenden som ger mig som läser en oerhört precis bild av ett skeende eller en personlighetstyp. Himla bra pärla till novellsamling. Våga prova noveller, förresten, det är kul att variera sig i vilka genrer man läser tycker jag!

HUM #1

Jag älskar ju konstiga, smala, obskyra, spretiga, okända konstböcker och fanzines och sådant. Älskar också den o-perfekta estetiken jag ofta upplever mig hitta i dem. Någon gång på något antikvariat (antagligen Rönnells, mitt favoritantikvariat) köpte jag den här balla tidskriften/boken av olika konstnärer. Äsch, jag kan inte beskriva det. Här kommer smakprov i stället, såå inspirerande bok att bläddra i tycker jag:

 

 

hela_kakan_kakan_hermansson

Kakan Hermansson – Hela Kakan

Kakan Hermansson är av ca 1000 skäl en väldigt viktig röst i samhället. En motpol till det polerade och perfekta, en modig person som inte räds snålblåsten (och som ständigt hamnar i den). Jag har fastnat för hennes podcast Under huden och kikar in på hennes blogg emellanåt. Den här boken, tänker jag, riktar sig till en yngre målgrupp. Om jag hade läst den här som tonåring hade jag antagligen sippat i mig varenda ord såsom jag sippade latte på Non solo bars höga pallar på Odengatan. Idag har jag hört allt förut. Kakan skriver om sin barndom, sina svårigheter att alltid vara annorlunda, sin normkritik, sin homosexualitet. Hon berättar om sin filosofi, hur viktigt systerskapet är för henne. Hur hon önskar att samhället ser ut och vad hon helst hade velat slippa.

Det är en tunn, lättläst och lite babblig bok. Babblig är inte nödvändigtvis negativt för mig, jag är ofta babblig i bloggen. Jag tänker att ett personligt tilltal är skönt, kanske särskilt skönt när man pratar om svåra ämnen. Ändå blir Hela Kakan lite för basic för mig. Jag tänker att hon gärna hade fått bre ut sig lite mer och dyka lite djupare, alternativt berätta mer om sitt eget liv. Jag får gåshud av att läsa om det fina förhållande hon har till sin familj, jag blir tårögd när jag läser om vad hon fått höra för att hon är tjock. Hon skriver om fatshaming and I love it. Jag är för gammal för boken men ge den i julklapp till en osäker femtonåring och hennes ögon kanske tindrar av pepp.

liv_strömquist_uppgång_och_fall

Liv Strömquist – Uppgång & fall

Om det är en människa i Sverige (utöver mina närmaste) som jag AVGUDAR så är det nog Liv Strömquist. Jag lyssnar på alla intervjuer som kommer med henne, jag lyssnar naturligtvis på varenda avsnitt av podcasten En varg söker sin pod (den är min favorit av alla poddar och jag har lyssnat på den sedan starten!) och Lilla drevet. Och jag har alla hennes böcker hemma och har läst dem både en och två gånger. Det var även tack vare henne som jag började läsa serier och så småningom rita själv!! Ni hör ju själva, vilket fan jag är. Ej heller den här gången blir jag besviken. Däremot funderar jag på hur jag ska sammanfatta allt jag kände när jag under en dag hetsläste hennes senaste seriealbum (det ni ser på bilden ovan). Hon liksom sammanfattar ca ALLT?

Boken fokuserar på kapitalism och hur antirasismen och vänstern kan tendera åt att splittras för att man fokuserar på små, små frågor i stället för de stora och viktiga (hej ordet ”en”, liksom!). Jag gillar att hon också har massa källhänvisningar och ofta kommer med mycket fakta, utan att det för den sakens skull känns för mastigt eller långtråkigt. Det bara bevisar hennes olika teser och förslag på ett sätt som skänker trovärdighet till satiren om ni fattar hur jag menar. Så, så, så bra!

miira

Eija Hetekivi Olsson – Miira 

Jag läste Eija Hetekivi Olssons debutroman ”Ingenbarnsland” när den kom ut och tyckte mycket om den. Om Miira och hennes kamp i tillvaron, i den ruffiga Göteborgsförorten försökte hon navigera sig fram efter bästa förmåga. Här kommer den fristående fortsättningen om Miira. Hon måste hitta jobb, måste gå i gymnasiet men det går inte så bra att gå i en snobbskola. Hon kaxar för mycket, vägrar passa in i en miljö som är främmande för henne. Alltså, det är svårt att beskriva Eija Hetekivi Olssons sätt att skriva, språket blir ibland lite väl trassligt. Jag är den första att älska poetiska romaner, sådana där språket också får ta plats. Ändå kommer jag på mig själv med att sucka lite ibland när jag läser Miira, för att det liksom blir för mycket språkglädje. Nästan så att det blir svårt att fokusera. Ändå kommer jag nog in i det till slut, berättelsen fångar mig och jag vill veta hur det ska gå. Med jobb och all misär i området och städpappan och tröttmamman och den där som vill vara tillsammans med Miira men som fjantar sig för mycket.

Även om jag kanske hade gillat romanen mer om den ibland varvade ner språkligt, så tänker jag att den väldigt väl går hand i hand med Miira som karaktär. Det är ju hennes röst och tankar, och de låter precis så här. Och så är det Sverige sent 80-tal, tidigt 90-tal, man kan ta ett större perspektiv på romanen också. Utanförskap, segregation. Inget sådant skrivs på näsan men det svischar ju oundvikligen förbi i tankarna ändå. Jo, både plus och minus på den här boken. Någon mer som läst den?

hermann_hesse_under_hjulet

Hermann Hesse – Under hjulet

Alltså, ofta när en författare har en oerhört tydlig idé eller moral med ett verk blir det svårt att göra själva berättelsen intressant, upplever jag. Idén står liksom i vägen för berättandet. Eller: Idén var starkare än lusten att berätta? Jag läste för evigheter sedan den berömda klassikern Siddharta av Hesse och tyckte om den då. Den här romanen föll mig inte lika mycket i smaken, den var ganska tråkig faktiskt. Även om sensmoralen är viktig – att inte pressa sina barn för hårt till att studera om det inte är vad de vill. Ja, som ni märker har boken också ett antal år på nacken. Jag tänker att den som vill kan googla handlingen, jag nöjer mig med det här.

astrid_lindgren

Agnes Margrethe Bjorvand & Lisa Aisato – Astrid Lindgren, hela den fantastiska berättelsen om Astrid Lindgrens liv

Jag hade nog inte riktigt fattat att det här var en barnbok, fråga mig inte varför. Men självklart ska jag skriva om den ändå. Astrid Lindgren är för mig, som för många andra, en riktig barndomshjälte. Det var hon som fick fyraåriga Jessica att vilja bli författare och efter det har hennes författarskap följt mig genom hela livet. Jag hör inte till dem som tycker att hon borde ha fått Nobelpriset i litteratur, tycker att det är en ganska irrelevant sägning eftersom priset inte är för barnböcker och hennes gärning blir ju inte mindre för den sakens skull.

Anyhow, det här är en bok som berättar för barn om Astrids liv. Hennes uppväxt, hur hon blev författare, att hon mådde dåligt ibland, vad hon tänkte om barnböcker och barn i allmänhet. Den innehåller nyskapande illustrationer och många fina Astrid-citat. Fint att göra en sådan här författarbiografi riktad till barn, jag kan inte minnas att jag har sett det tidigare. Perfekta julklappen för alla bokläsande barn, kanske får den här boken dem att börja skriva egna berättelser?

Puh, det var nog allt. Vad har du läst på sistone?

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s