9 saker jag har lyckats med i min livsstilsförändring

unnamed-640x426

Ok, nu tänkte jag att vi ska stanna upp och klappa axeln lite. Det är så lätt att jag blir hård mot mig själv. Jag tror vi alla har den tendensen. Vi ser alltid det negativa, det vi borde ha gjort men inte klarade av. Det vi borde ha uppnått men ännu inte nått fram till riktigt. Men jag satt och funderade i morse på tunnelbanan, på att jag också har uppnått en hel del som kändes oöverstigligt för bara ett år sedan. Nu tänkte jag nämna nio sådana exempel, det finns säkert fler (ok, punkt nummer nio var flera år sedan). Kanske kan det motivera någon annan att också tänka snälla tankar om sina bedrifter.

jessica_johansson_ritar

#1. Jag är aldrig längre sugen på godis

Den som har känt eller följt mig ett tag förstår nog hur STORT det här är. Jag har sen ca alltid kämpat mot ett enormt sötsug. Hela min hjärna har bara skrikit SOCKER (på ett sätt som jag tror är svårt att relatera till för den som inte har haft samma problematik), och då är det verkligen svårt att stå emot i affären när magen kurrar. Det är otroligt skönt att slippa det där meningslösa suget som inte är positivt på något sätt. Det ger helt andra förutsättningar att inte hela tiden vilja äta choklad/kakor/godis från morgon till kväll. Jag har skrivit massor i bloggen om mitt förhållande till socker, för den som har lust att botanisera!


Jag på gymmet häromdagen.

#2. Jag tränar och promenerar regelbundet varje vecka och vågar göra allt på gymmet

Att gå in bland alla vikterna och de där muskulösa killarna som slänger vikterna i golvet sådär macho – näää det är väl inget för en tjock tjej? Jo, faktiskt. Det är bara att gå in i sin egen värld och fokusera på dagens träningsplan. De där killarna har aldrig stört mig eller brytt sig om mig. Vi har alla samma medlemskap och alltså samma rätt att vara där. Och vi är alla där för att träna. Det är inte så farligt på gymmet och jag är stolt över att jag vågar köra mina grejer, även om det ibland innebär att stå med händerna mot en stepbräda och springa med benen (ok just den väljer jag att inte göra bland muskelsnubbarna). Även om jag inte går varje dag så går jag nästan varje dag och det är en stor bedrift! Jag vågar också stå i mitten på danspass och måste inte längre stå längst bak i salen. STORT för mig. ❤

thumb_IMG_0479_1024

#3. Jag har lärt mig att laga mat – åtminstone på recept – och vågar prova nya smaker

Förut var jag så här (om ni minns?): ”Jag äter inte avokado. Jag tycker inte om lax. Jag kan inte äta en sallad som huvudrätt.” Mycket inte i de där meningarna. Sen en dag bestämde jag mig för att sluta med det och våga prova nytt. Efter det har jag upptäckt massa nya smaker, älskar lax, älskar avokado och äter jätteofta sallad som huvudrätt (fast inte med bara isbergssallad, gurka och tomat i stora bitar, haha men vem tusan blir mätt på en sådan sallad?). Sedan måste man så klart inte gilla allt men det är kul att våga prova nytt! Jag har också vågat prova massa nya rätter och typ lärt mig hur mycket mer som helst om matlagning senaste året tack vare det.

sam_1218-640x480

#4. Jag har gått ner över 10 kilo – utan quick fixes

Just nu är jag sjukt fokuserad på att jag INTE har gått ner i vikt sen i maj. Men jag har också gått ner över 10 kilo utan quick fix-metoder, vilket är helt nytt för mig. En viktig insikt: Det måste få ta tid, det här. Det är en livsstilsförändring och förhoppningsvis ska jag leva ett tag till. Här syns bilder på mig nu och när jag vägde mer.

wilmer_kaffebar
Idag hade jag matlåda till jobbet men Sofia frågade om jag ville följa med och luncha med henne och en annan resebloggare. Då valde jag kycklingsallad till lunch på kaféet, i stället för grillad macka!

#5. Jag köper aldrig grillade mackor på kaféer längre

Story of my life, alltså: Jag köpte ALLTID grillade mackor på kafé förut, flera gånger i veckan. Jag åt dem snabbt och blev aldrig mätt. För jag blir inte mätt på grillade mackor på vitt bröd med en liten ledsen sidosallad. Det skulle jag fortfarande inte bli, precis som att jag inte blir mätt av ett mål från någon skräpmatskedja. Efter en timme kurrar magen igen. Därför, och av många andra anledningar, är jag stolt över att jag numera kan göra bättre val när jag äter på kafé.

#6. Jag köper aldrig hem bröd eller chips

Förut gick det ett tag och sedan föll jag tillbaka och FROSSADE i sötsaker eller bröd och chips eller något annat. Alltså det kom alltid sådana dagar, ibland oftare och ibland mindre ofta. Det här händer aldrig längre. Tack vare sådant som är vardagslyx för mig – lunch från Babel deli ibland, eller rawfood-bollar ibland – så har jag inte behovet av att liksom FROSSA eftersom jag inte upplever att jag gör någon stor uppoffring i min mat. Mycket också tack vare att jag inte kör någon särskild metod som innebär att jag måste äta på ett visst strikt sätt.

#7. Jag klarar av att bli fotograferad – och le på bild!

Jag hatade att bli fotograferad förut och på flera år togs knappt någon bild på mig. Skönt på ett sätt, men också lite tråkigt när anledningen är att man tycker så illa om sig själv och sitt utseende (och kropp). I och med bloggen har jag successivt blivit mer van vid att bli fotograferad och vågar till och med le på bilder (det sista är ganska nytt!). Fin grej ändå.

glad

#8. Jag kommer i storlek L

Jag skrev om det här för några veckor sedan, SÅ STOR GREJ. Läs inlägget här.

#9. Jag vågar prata om att jag är tjock och om mitt förhållande till socker

Sedan jag fick börja skriva den här bloggen (som är det bästa jag vet) har jag vågat prata om att jag är tjock, att jag inte kan stå emot socker och bröd, hur det är att vara tjock och så vidare. Det är saker jag aldrig vågat prata om tidigare, förutom med mina närmaste vänner. Det har så att säga, både i bokstavlig och metaforisk bemärkelse, varit elefanten i rummet. Att våga prata om de här sakerna tror jag är viktigt dels för att avdramatisera hela grejen (jag menar, detta att folk enligt undersökningar hellre vill ha cancer än att bli tjocka visar ju hur SJUKT vårt samhälle är) och dels för att fler ska våga prata om det. Och för att det inte ska bli något skämmigt som tystas ner. Nu kan jag utan problem småle och säga: ”Jag äter tyvärr inte sötsaker men jag har med mig en propud/kvarg i stället” eller vad det nu är. Ingen tycker det är speciellt konstigt.

Sedan har jag minst lika mycket kvar att uppnå:

Jag äter fortfarande för mycket mellanmål, annars skulle jag ju ha gått ner i vikt sen i våras. Jag promenerar inte PRICK varje dag även om jag nästan gör det nu faktiskt! Just nu promenerar jag nog 6 dagar av 7 i veckan. Ibland orkar jag inte laga mat, jag måste komma över den sista grejen. Jag skulle gärna lära mig att själv spontant komponera ihop en maträtt utifrån de matvaror som finns, det kan jag inte idag vilket gör mig lite o-flexibel och gör att jag måste planera. En sak till jag har misslyckats med senaste dagarna är att jag har skrivit upp allt jag ätit så ni får matdagbok från och med idag i stället, så slarvigt av mig. Men om jag inte minns allt så blir matdagboken irrelevant tycker jag.

Dessutom har jag ju ca 20 kilo kvar att gå ner innan jag är nöjd. Och sedan hålla vikten. Den resan får ni gärna följa med på!

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till 9 saker jag har lyckats med i min livsstilsförändring

  1. Emma skriver:

    Wow, det är fantastiskt! Grattis och bra jobbat!

  2. Marie skriver:

    Fasiken så duktig du är! Har följt dig ett tag och är superimpad! Hur kommer du över ditt sötsug? Jag kämpar med det och det funkar i några veckor och ibland en månad sedan blir jag slapp med ätandet och börjar smyga in lite socker i form av torkad frukt (dadlar, russin) lite mörk choklad eller något bakverk med honung, lönnsirap eller kokos socker. Det blir liksom inkörsporten och så öpnas the flood gates och jag dyker ner i träsket med huvudet före. Jag frossar i dagar och mår allmänt skit, huvudvärk, uppblåst och bara blä! Sedan skärper jag till mig och är duktig i några veckor tills jag trillar dit igen. För några år sedan höll jag upp med godis i över ett år och det var inga problem. Tror även att jag äter för mycket nötter…cashew och salta mandlar och även mandelsmör. Vad har du för tips? Jag vill verkligen bli kvitt detta eviga suget och att trilla dit ideligen. Sedan vill jag även kunna äta en bit mörk choklad då och du utan att jag triggas…men tror att det kanske är omöjligt.
    Tack för en bra blog!

  3. Kristina skriver:

    Hej! Jag har alldeles nyss börjat läsa din blogg och tycker att den och du, är grym! Var tvungen att kommentera på det här inlägget för jag känner igen mig så mycket att det skulle kunnat vara jag för två år sen. Är så himla glad åt att läsa allt du skriver om mat och träning för det är/har varit så nära för mig att trilla över i nåt slags ohälsosamt förhållande till mat och träning när man bara vill må bra och gå ner i vikt (och det finns många instagramkonton/bloggar som gärna hjälper till med det…) Du verkar ju vara inne på ett spår som jag hejar på! Vet precis hur mycket tid och kraft det går åt att vända sitt tankesätt och sina vanor och det är inte en lätt grej!

    Det här är nog första gången jag kommenterar något till en person jag inte känner, men jag var bara tvungen att säga hej, att du verkar grym och att jag gillar det du skriver.

    • Jessica Johansson skriver:

      Åh wow vilken kommentar!! Ja det går sjukt mycket kraft men förhoppningsvis är det värt det i slutändan. Jag vill tacka dig för att du tog dig tid att skriva din kommentar, som gjorde mig otroligt glad. ❤

  4. Katarina skriver:

    Jag har ju följt dig ett tag och kan bara säga att ja, du har verkligen genomgått den förändringen du beskriver. Det i sig är ju verkligen en stor grej men det som imponerar på mig mest/gör mig mest glad är att du har självdistansen att själv kunna se denna förändring och stå för den. Långt ifrån alla klarar av att erkänna ens för sig själva att de har blivit klokare eller mer erfarna genom åren. Så himla tråkigt med tanke på att livet i stort sett går ut på att bli en bättre människa, en snällare, klokare, bättre variant av sig själv allteftersom åren går och livet ger oss insikter. Du är fantastisk!

    • Jessica Johansson skriver:

      MEN GUD vad snällt skrivet, tusen tack Katarina! 🙂 Jag är nog överanalytisk i typ alla sammanhang, även när det gäller mig själv. På gott och ont, kanske jag ska tillägga. 😉 Du är också fantastisk som tar dig tid att kommentera så snällt.

  5. elsa skriver:

    var kommer den blå klänningen ifrån? såå fin!

  6. Poddkollen skriver:

    Heja heja! Grym du är, inspirerande!

    Kika gärna in på poddkollen.se där jag dagligen kommenterar och tipsar om olika poddavsnitt – eller följ poddkollen på insta 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s