Att misslyckas med mat (och andra saker)

jag_idag

Jag tänkte fota den linsotto jag så präktigt ägnat mina senaste 45 minuter åt men som blev oätlig och misslyckad. Men sedan kände jag att ni nog mår bättre av att inte se spektaklet. I stället tänkte jag skriva om att misslyckas. Nej, jag lovar att det inte kommer bli ett klämkäckt inlägg, jag gör ju inte sådant så ofta. Bara:

Varför är det skämmigt att misslyckas med saker? Alltså, jag tänker att det är typ det mänskligaste som existerar att saker då och då inte går ens väg.  Och att det verkligen inte borde vara tabu, utan något vi berättar om precis som vi berättar om vad vi gjorde i helgen. Misslyckanden är till för att rycka på axlarna och småle åt, fokus är ju hela tiden framåt. Mot nya utmaningar, förhoppningar och drömmar. Så tänker åtminstone jag, hur amerikanskt det än må låta.

Låt mig exemplifiera med några saker jag misslyckats med:

Jag misslyckades med att skriva klart min magisteruppsats i litteraturvetenskap. Alltså, den blev aldrig klar. Samtidigt lyckades jag naturligtvis med andra saker men den där uppsatsen ville helt enkelt inte bli klar. Jag kämpade på fasligt länge vid sidan av annat, tills jag en dag insåg att jag nog fick lägga den på hyllan tillsvidare. Så jag har ingen magisterexamen i litteraturvetenskap men däremot en fil.kand och jag är egentligen inte så intresserad av de där beteckningarna. Jag ville bara läsa och lära mig mer om litteratur! Fördelen med att jag åtminstone började med magisteruppsatsen var att jag fick läsa Darling River av min favoritförfattare Sara Stridsberg jättejättemånga gånger.

Nu när jag skulle laga linsotto så blev den helt misslyckad. Alltså, låt mig förklara: Jag har inget naturligt sinne för matlagning. Och det är inget jag säger med ett koketterande leende för att strax därefter servera en fantastiskt väldoftande maträtt som får hela sällskapet att svimma av smaklöksglädje. Nej, alltså jag har noll sinne för matlagning. Därför lagar jag bara på recept (förutom med sallader). Ofta nuförtiden blir det ganska goda grejer! Men någon gång ibland misslyckas jag också med en rätt. Trots recept. Fullständigt. Eftersom jag inte har något sådant där sinne för typ ”Åh men jag kan rädda den om jag gör si och så” så får jag helt enkelt gilla läget och äta något annat i stället. Slänga maten. I det här fallet blev linserna plötsligt överkokta och förvandlades till en grå massa och de små tomatbitarna liksom sjönk ner i rätten och allt blev konstigt och så smakade jag på det och det smakade… inte gott. Jag vet att det kanske inte är prestigefyllt att laga på recept i vardagen, man ska svänga ihop något och så ska det bli jättegott. Tyvärr funkar jag inte så men det är okej. Det gäller bara att alltid ha en plan B! Jag borstar av mig detta direkt, vilket är skönt!

Jag har misslyckats med viktnedgången under perioder. Faktum är att jag inte gick ner alls (ner lite, upp, ner lite, upp igen osv) under det första ett och ett halvt året jag hade den här bloggen! Men jag lärde mig massa saker under tiden och till slut – tack vare att jag aldrig gav upp – så lyckades jag. Nu har jag återigen stått stilla (på min nya vikt dock!) sen i maj men jag vet ju att jag inte får ge upp, så kommer jag lyckas gå ner tio kilo till och sen tio till.

Ibland misslyckas jag med att laga den mat jag har tänkt, misslyckas med att hinna med allt jag vill på en dag. Men det kommer flera dagar och flera rätter och flera chanser, brukar jag tänka!

Och riktiga, sorgliga, fruktansvärda misslyckanden då, säger någon. Vad gör man med dem? Jag vet inte faktiskt. Det finns ju hjälp att få. Men de är ju på en annan nivå.

Så, låt oss nu avdramatisera våra (mindre) misslyckanden, berätta gärna om era! Hur ser ni på att misslyckas? Ältar ni eller borstar av er och försöker på nytt – eller med något nytt?

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att misslyckas med mat (och andra saker)

  1. L skriver:

    Oj så många gånger jag misslyckats i köket! Men det går ju knappt att lära sig på annat sätt. Och det är ännu mer sant när det gäller tex att misslyckas med mer personliga saker – genom att analysera varför det blev som det blev – tex vad ledde till att man (som jag gjort) ätit hela jordnötssmörsburken på två dagar – eller varför man inte gick och la sig i tid eller inte ringde det där samtalet man verkligen borde ringt – lär man sig ännu mer. Men att vara taskig mot sig själv när man misslyckats med något, som man ju tyvärr ofta gör, det lär man sig inget av..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s