Konsten att bryta ihop

Att vara en människa med känslorna utanpå kroppen är nästan bara positivt tycker jag. För mig innebär det att jag bejakar livet. Jag låter liksom inte dagarna bara passera, utan inser vad jag har och värdesätter det. Inser att livet är skört och kan ta slut. Det är sorgligt men också ett sätt att bejaka tillvaron, brukar jag tänka. Visar kärlek till de människor jag tycker om, njuter av små händelser i vardagen. Utvärderar tillvaron och funderar på vad som kan bli bättre, men försöker också se vad jag har och hur underbart det är. Men att vara en väldigt känslig människa innebär också att det kan gå upp och ner, ganska fort.

Att tillåta mig själv att bryta ihop är det enda tänkbara sättet att leva för mig. Att bita ihop kan väl knappast vara bra på något sätt? Jag tycker man ofta hör folk säga i olika sammanhang: ”Det är bara att bita ihop”. Men varför? Så att alla de där jobbiga känslorna ska samlas till ett oformligt garnnystan i magen som till slut tar så mycket plats att man inte längre kan utreda var det börjar och slutar och så liksom imploderar man till slut? Nej, då tänker jag ändå att det är skönare att låta känslorna svaja som de vill. Under loppet av en och samma dag kan jag vara strålande glad och superledsen. Gråta floder och undra hur allt ska gå egentligen och varför livet är så skört. För att senare vara nöjd och glad utan orosmoln och dricka en kopp kaffe och skratta med min kärlek.

Om jag hade kunnat kontrollera känslorna i högre utsträckning så kanske det ändå hade slutat på samma sätt fast jobbigare, djupare, svårare? Så tänker jag. Just nu har jag haft en ganska stor påfrestning på jobbfronten sen 1 augusti. Säkert inte stor jämfört med många andra men man utgår ju alltid ifrån sitt eget perspektiv. Jag har nog jobbat ungefär 55 timmar i veckan + restid (det är en bit till bibblan). Allt det tar slut från och med torsdag och eftersom det har varit en så kort period så har jag ändå tagit det ganska bra. Men jag har inte orkat styrketräna som vanligt senaste veckorna (ok jag var ju sjuk också) och blivit mer känslig. Så dog en person i vår närhet för några dagar sen, bara helt plötsligt och sorgligt och alldeles för ungt, och stämningen känns skör och svår.

Idag jobbade jag lördag på bibblan, liksom en dag för mycket. Efteråt skulle jag ha gått på ett mysigt kalas hos en underbar vän men när jag väntade på bussen så kände jag bara hur all energi rann av mig och jag blev tvungen att åka hem. Släpa mig upp för backarna från bussen. Väl hemma somnade jag ganska direkt. När jag vaknade var jag ledsen och arg, av irrationella skäl (åtminstone den arga biten). Men när jag väl hade fått ur mig det där kunde jag dricka en kopp kaffe, äta lite middag, prata lite försiktigt. Bestämma att jag inte ska sitta på loppis i morgon som jag hade tänkt. Klappa en spinnande katt. Och så småningom slutade jag snora och gråta och blev glad igen. Nu skriver jag det här och ser fram emot veckans lediga dag i morgon. Det ledsna rann ur mig med tårarna. Jag kan verkligen konsten att bryta ihop, men också konsten att läka snabbt tack vare det. Och i morgon ska jag vara ledig på riktigt, ända in i maggropen.

I en samtid som är besatt av quick fixes så kan det lätt bli lite lappa och laga-tendenser när man berättar sådant här. Typ att man ska prova KBT. Och det hjälper säkert mot specifika fobier eller väldigt specifika beteenden som man inte trivs med. Men vi får inte glömma att livet också måste få innehålla alla känslor på spektrat. Klyschigt men fint gammalt poetcitat: ”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, vi se ju inga stjärnor där intet mörker är”.

Hur ser du på att bryta ihop?

Fler liknande inlägg finns att läsa under kategorin ”Personliga reflektioner”.

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Konsten att bryta ihop

  1. Det blir lättare att bryta ihop med åren. Känns inte lika skrämmande. Att VÅGA gå in i känslan/olyckan/mörkret är bra för då vet åtminstone jag att jag är på väg ur – då släpper det.
    Ha en skön härig ledig söndag 🙂 Kram fr sö Dalsland

  2. Liselotte skriver:

    Som liten pratade mina oförstående föräldrar om att jag kanske måste gå hos psykolog, för det fungerade ju inte att ta allt så h-å-r-t… Delvis kan jag känna att den synen på mig lever kvar. Även min man (som känt mig i över 15 år) kan se mig som svag, på gränsen till ”trasig” ibland. Men själv vet jag ju att det fungerar precis som som du säger: man klappar igenom – för att sedan resa sig upp och fortsätta.. och kanske uppskatta glädjen lite mer när sorgen lagt sig? 🙂

    Sen är det ibland frustrerande: Jag gråter, skriker och snyftar hej vilt relativt ofta och regelbundet, och det tenderar tyvärr att ses som ”svagt” – men för mig är det ju en styrka! (Och med åren har jag ofta fått yttre bevis på att det är så, när jag är den som orkat och behållt lugnet i stunder då det VERKLIGEN har krävts, medan den som håller igen till vardags kanske tar det hårdare.)

    Så, för mig låter det du skriver helt rationellt och vettigt. Jag önskar bara att folk kunde inse att jag kan vara både rationell och vettig FAST jag gråter samtidigt… 😉

  3. Anna skriver:

    Oj! Tredje Amelia-bloggaren som bryter ihop inom loppet av några dagar. Ta hand om er.

    • Jessica Johansson skriver:

      Jaså, det har jag missat! Fast poängen med inlägget är att jag bryter ihop ofta men snabbt hämtar mig igen, tack vare att jag låter känslorna flöda fritt 🙂

  4. Emma skriver:

    Jag fungerar nog som du. Jag bara trampar rakt igenom isen ibland och når botten direkt. Så kan det vara ett par dagar i värsta fall och det är bäckmörkt och jag blir lika rädd varje gång att det aldrig ska ta slut.

    Så har det alltid varit. Numera bär jag på en historia där depression och annat finns med mig och delvis kan nog det ha med den här ”sköra” sidan av mig att göra.

    Men jag vet att jag är stark. Stark-skör eller lejon och kanin i ett som jag tror Maggan Hägglund (googla om du inte känner till henne) sagt. Det känns fint. Vi är olika av flera anledningar. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s