Konsumera mycket, lite eller inte alls?

arty_hem

I dessa dagar går jag och funderar mycket på konsumtion. Och är inte ensam om det, precis. Det rullar ju en härlig våg av miljömedvetenhet över västvärlden. Härlig och, förstås, nödvändig. Vi funderar på vilken mat vi väljer i affären, hur många par skor en människa egentligen behöver äga, hur mycket matsvinn och sopor vi orsakar, hur många tunikor som egentligen är nödvändiga på maslows behovstrappa, hur ofta vi måste byta telefoner och datorer. Ska vi konsumera mycket, lite eller kanske inte alls?

Jag har under den större delen av mitt vuxna liv inte haft så mycket pengar över. Det har varit ett val, delvis. Jag menar, jag hade kunnat hitta ett fast heltidsjobb och bara kört på det. I stället har jag valt en lite slingrigare väg där jag haft utrymme för min väldigt kreativa ådra (som jag mår dåligt om jag inte liksom ger näring). Nu kommer jag tjäna lite mer pengar på mitt nya jobb (om än mycket mindre än många andra, det är ju på 50 procent men tillsammans med övriga uppdrag så blir det faktiskt helt okej och känns för mig alldeles strålande) och landa i en tillvaro som jag har drömt om länge. I den här drömmen ingår också att kunna ha råd att köpa nya fina saker till hemmet ibland och kanske köpa lite finare kläder emellanåt (när jag kommer i storlekarna vill säga…). Även när jag inte haft pengar så har jag försett behovet av nytt och förändring ändå med hjälp av att byta till mig grejer, köpa på loppisar osv. Det är ju en fördel när man gillar retro.

Jag blir genuint glad av att hitta något riktigt fint till mitt hem eller av att gå ut och köpa lite småsaker på typ Lagerhaus, H&M Home, Åhléns och kanske några tunikor på Indiska (ej sponsrad förstås, bara exemplifierar). Eller att klicka hem en riktigt fin matta från någon nätbutik. Det ger mig ingen känsla av tomhet, så länge konsumtionen inte går på slentrian. Samtidigt pockar ju samvetet. Det ÄR onödigt att bara konsumera hejvilt. Och initiativ som bytesgruppen, Slow fashion och klädotek inspirerar verkligen.

Det har aldrig varit min dröm att bli självförsörjande och bo på landet, som jag vet att många drömmer om. Detta för att jag 1. älskar storstadsmiljö och 2. blir stressad och rastlös efter en tid på landet (i somras klarade jag som mest en vecka i sträck och då gick jag på NÅLAR sista dagen). Men kanske är vi i framtiden tvungna att börja leva mer och mer så? Ja, som vanligt är det här en text utan svar på en oerhört komplex fråga. Jag försöker tänka om jag verkligen behöver och vill ha en (nyproducerad) pryl innan jag köper den. Älskar att köpa prints av konstnärer och böcker på antikvariat och porslin och prylar i retrobutiker. Och det känns ju ändå inte så himla miljö-ovänligt i jämförelse. Men just nu drömmer jag också om nya mattor, taklampor, bordslampor, krukor, småpryttlar.

Det viktigaste kanske ändå är att man funderar igenom sin konsumtion och sitt förhållande till konsumtion? Därifrån kommer man kanske oavsett att göra bättre val än annars. Så tror jag. Att inte slänga sina prylar när man tröttnat, utan i stället låta dem få nytt liv i någon annans hem. Att inte köpa kläder lika ofta gör också att man inte tröttnar lika snabbt, man vänjer sig (där är jag nu, har inte köpt kläder på länge – lite för länge dock). Den som väl har börjat fundera över de här frågorna kommer nog aldrig konsumera lika vårdslöst och överdrivet som innan.

Eller? Räcker det inte med medvetenheten? Häromveckan var jordens resurser för i år förbrukade (Earth overshoot day) och vi lever resten av året på ”lånade”/icke-existerande resurser. Vi kanske måste göra mer än att bli lite medvetna? Vad tänker ni?

Tips på temat:

Bloggen Slow fashion
Det finns flera böcker om folk som haft köpstopp i ett år (jag skulle aldrig palla det dock)
Helt ny bok som verkar spännande: Yes! Därför köper vi det vi inte behöver
En gammal artikel om byten som jag skrev i ETC Stockholm för längesen

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Konsumera mycket, lite eller inte alls?

  1. Anna skriver:

    Men jobbar inte du med reklam? Och är inte syftet med reklam att få folk att köpa mer?

    • Jessica Johansson skriver:

      Jag har inte jobbat med renodlad reklam sedan 2012 och numera jobbar jag inte med något som skaver i magen. 🙂 jag har heller inte sagt att det är fel att konsumera, diskuterar det bara utifrån mina egna tankar. 🙂

  2. Katarina skriver:

    Jag tycker att unga människor som bygger upp sina hem måste kunna få göra det utan konstant dåligt samvete. Vi äldre som redan har etablerade hem och kanske även arvegods, borde tänka oss för innan vi slänger ut fullgoda saker för att köpa likadant men nytt. Dessutom ser jag detta som en typisk klassfråga; det är lätt att säga att man inte ska köpa nytt när föräldrahemmet och far- och morföräldrahemmet som ärvs är fullt med Josef Frank, Bruno Mattsson, Carl Malmsten m fl som stått i rum som använts kanske en gång i månaden, dvs möblerna är oslitna och kan ärvas utan problem. Dessutom har släkten haft råd att byta möbelklädsel hos tapetserare. De som inte får ett korvöre eller minsta pinal från släkten måste ju kunna få bygga upp sitt hem med vad plånboken tillåter. Second hand funkar bra i Stockholm, där utbudet är stort och du kan köpa transport för en rimlig peng. Det kan du inte utanför storstäderna. Då kanske Ikea med hemkörning är det du har råd och möjlighet till.

    • Jessica Johansson skriver:

      Jag var kanske lite otydlig i inlägget. Jag menar att man HAR dåligt samvete, inte att man SKA behöva ha det. Samvetet gör det ju inte bättre. Jag har haft en privilegierad medelklassuppväxt men inte haft tillgång till några arvegods-möbler. Och jag tycker också att det måste vara ok att byta ut saker i hemmet när man tröttnar på dem, jag gör det själv ständigt (och då även köpa nytt emellanåt). Jag bara diskuterar frågan eftersom jag vet att många tänker väldigt mycket på detta just nu. Jaa det är inte enkla frågor som sagt, men jag skriver också i texten att jag älskar att köpa nya saker och att det gör mig glad. Det handlar väl bara om att inte köpa massa saker man tröttnar på efter en vecka utan att man åtminstone kan ha dem i något år eller så. 🙂 men jag är inte den som ska predika (Och tycker inte jag gör det heller), jag är fröken impulsiv som t ex tröttnade på vår vardagsrumsmatta som vi köpte förra hösten efter någon månad och stoppade ner den i källaren. 🙂

    • Katarina skriver:

      Jag anser väl dig vara en av de unga som bygger upp sitt hem. 🙂 Vad gäller mattan som nu står i källaren kanske kommer att komma till användning längre fram? Annars är jag övertygad om att du säljer den och då kommer den till användning igen hos någon som tycker om den. Vad jag menar är att denna minimalism är en romantisk vurm (till stor del) som de mer bemedlade ägnar sig åt och koketterar med. Om man verkligen aldrig haft valet så är detta en icke-fråga. Dessutom brukar det vara svårare för personer som inte haft något att göra sig av med saker utan blir mer av samlartyper. Detta kan ofta ses i äldres hem. Minsta lilla prydnadssak är en symbol för ekonomisk trygghet då. Detta utesluter inte det faktum att du har rätt att byta ut saker i ditt hem, köpa nytt (helst sälja det gamla och inte bara dumpa det) och alternera inredning och klädsel. Medvetenheten om att vi påverkar miljön genom vårt agerande räcker till en början; det är ju genom att vara medveten som de små stegen till förändring sker. Problemet ligger väl just i det att vi har slutat vårda våra saker så deras livslängd har förkortats väsentligt och därmed är de inte ens användbara för en second hand. Anledningen till att vi har slutat vårda beror på att vi ”vet” att vi kommer att tröttna på dem innan de egentligen är sönderslitna. Det beteendet har skapat en överdriven konsumtion (där saker faktiskt är fullkomligt konsumerade, dvs slut/åtgågna) och det är den vi behöver komma tillrätta med, som jag ser det. Men att kunna köpa kvalitet är också en klassfråga…

      • Jessica Johansson skriver:

        Jo så är det ju, kommer nog sälja den. 🙂 Du är som vanligt så himla klok, sjukt intressant kommentar! På alla sätt. Tack för att du kommenterar, klokis! ❤

  3. Maria skriver:

    Ngt jag tycker är märkligt är alla dom som skriver i sin blogg om ekologiskt och sköta sin kropp osv och sedan flyger kors och tvärs över hela jordklotet. Finns ju nästan inget som släpper ut så mkt skit som flygplan. Var ju nyss artiklar i diverse tidningar om att flyget var ännu värre för miljön än man trodde tidigare. Jag förstår inte heller denna prylgalenhet, var förvarar folk allt dom köper?

    • Jessica Johansson skriver:

      Jag brukar tänka att alla gör vad de kan. Om någon vill använda ekologiska produkter och ändå resa utomlands så är det väl bättre än att personen inte gör något alls. Prylgalenheten kan jag skriva under på. I mitt fall så handlar det om att kontinuerligt rensa och göra mig av med saker. Alltså en konstant pågående rensning. 🙂

  4. Patrcia skriver:

    Jag tycker nog att vi har ett stort ansvar att se över vår konsumtion. Det behöver ju inte betyda köpstopp i all evighet, men såhär kan vi inte fortsätta! Ifall alla i världen skulle konsumera som vi så skulle dessutom overshoot day infalla betydligt tidigare under året, eftersom vi konsumerar mycket mera än människor i tredje världen. Att tänka på saken är redan ett stort steg åt rätt håll, och loppis, byt-och-sälj mm. är ju ett jättebra sätt att undvika köpa nytt.

    • Jessica Johansson skriver:

      Nej så rår det så klart. Själv har jag konsumerat otroligt lite senaste åren av ekonomiska skäl och kommer nog därför konsumera lite mer i höst men slänger aldrig något utan ser till att skänka/byta osv. Jag tänker att man får göra vad man kan men ingen orkar vara perfekt.

  5. JohannaN skriver:

    Tusen tack för att du tipsar om min blogg ❤ Jag hoppas att du ska tycka om min bok som släpps om några veckor om just kläder och konsumtion: http://www.slowfashionboken.se. Där har jag och Jennie, som jag skrivit boken med, verkligen försökt fokusera på inspiration istället för just dåligt samvete. För risken med att må dåligt över de här frågorna är ju att en snarare blir apatisk än konstruktiv. Plus att jag tänker att varje steg är bättre än inget alls – och i det blir det inte så bra med skuldbeläggande (från en själv eller andra) om vad en INTE gör. För risken är ju att en skiter i allt då det inte känns som att något spelar någon roll. Men det gör det ju! Så keep up dina bra tankar och reflektioner – det kommer en långt med! All kärlek! ❤

    • Jessica Johansson skriver:

      Ja boken har jag koll på, ska absolut läsa den. 🙂 Och nej, skuldbeläggande är (som alltid) inte en konstruktiv lösning. 🙂 kärlek till dig också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s