Beroende av bröd

beroende av bröd
Bildkälla: Pexels.

När jag tänker på det så har jag nog alltid varit beroende av bröd. Alla har ju sina softspots inom mat. För vissa är det chips och dip, för andra lösgodis eller lakrits och för ytterligare andra choklad. Eller bröd. Själv har jag blivit begåvad med ganska många softspots, men fokus är nog alltid på det söta snarare än det salta. Jag har inga problem att äta något salt snacks och sedan sluta. Det är sockret, ni vet, som är min svaga punkt.

Köpebröd innehåller ju väldigt ofta socker så att jag är svag även för bröd är ganska logiskt. Många gånger när jag precis hade flyttat hemifrån och bodde själv (och tyckte det var jobbigt att vara själv vissa kvällar) så var det just bröd jag köpte hem och hetsåt. Det började med två skivor (herregud, man måste ju BEHÄRSKA sig, föreställer jag mig att jag tänkte). Nästa gång jag gick in i köket – efter att ha proppat i mig de där brödskivorna – så blev det kanske fyra skivor. Och så fortsatte det så till dess att allt bröd var slut. Ibland hade jag kakor att hugga in på vid det laget, eller choklad, eller lösgodis. Och så körde jag på tills jag dåsade till i soffan.

Det är inte kul att berätta om det här. Jag sitter inte och småler medan jag skriver. Men eftersom jag vet att jag inte är ensam så tänker jag ändå att det är viktigt att vi som vågar berättar om det. Igenkänning är ju en stor tröst, det vet jag själv när någon skriver eller ritar något som träffar mig mitt i solar plexus. En våg av värme i magen, som inte ska underskattas. Plus att det inte ska vara skamligt med sådana här beroenden och beteenden. Det har inte med svag karaktär att göra (och om det hade det så skulle det också vara fine, för det är helt okej att ha svag karaktär).  Det är ett beroende, som ett monster i skallen om ni vill, som är väldigt svårt att säga blankt nej till. Åtminstone när man är mitt inne i det där monstrets universum. Idag har jag inga problem att låta bli att ta bröd eller godis (fast det är svårt om en godisskål står framme på bordet på jobbet, då krävs det verkligen enorm viljestyrka). Men förut var det en obeskrivligt stark kraft inom mig (ett beroende) som ville att jag hemskt gärna skulle frossa i bröd. Godis. Socker.

Just det där med brödet är ju väldigt speciellt. De flesta människor kan ta två skivor bröd och sedan vara nöjda. För mig är det värre att ta två skivor än inget alls, för då sitter jag där och drömmer om mer sedan. Det kan pågå i timmar. Känslan av att jag bara vill äta bröd. Det är ju så otroligt gott med smör och lite grönsaker på. Surdegsbröd triggar mig inte alls på samma sätt, så det kan jag nog äta i framtiden någon enstaka gång. Jag kan äta en skiva och vara nöjd (men inte ha det hemma, för då går det nog på slentrian). En sak som jag har tänkt på är att de flesta numera ändå fattar om man inte vill äta rena sötsaker (fikabröd och godis) och tackar nej till det. Men bröd är en sådan vardaglig sak att många blir väldigt förvånade när jag måste avstå från det. Men jag måste, jag har insett det nu.

Tur att det finns så mycket annat gott att äta! Någon mer som känner igen sig i det där med att inte kunna sluta äta bröd när man väl börjar?

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Beroende av bröd

  1. Katarina skriver:

    Ja verkligen. Ju vitare bröd desto större craving. Har dessutom insett på senaste tiden (med trial and error) att det är gluten som verkar ställa till det mesta av mina magproblem. Har varit hos läkaren som konstaterade att det var slemhinnan i tarmen som blödde, inte hemorrojder, som jag trodde. Då blev jag fundersam…tänkte att gluten är väldigt tarmretande (klister i tarmarna) och testade att kraftigt dra ner på det (äter vanlig havregryn trots att det inte är 100% glutenfritt men undviker vanligt bröd och pasta) och i princip omedelbart slutade blödningarna…socker försöker jag också sluta med helt, men har haft mina ätskov där…men det blir bättre. Som du säger, varje dag utan socker räknas, inte att man börjar från noll för att man misslyckats en dag.

    • Jessica Johansson skriver:

      Ja men jag kan verkligen få samma craving av t ex danskt rågbröd eftersom det innehåller socker, det har hänt många gånger att jag ätit en sådan limpa i ett svep..! Vad skönt att du har blivit bättre i dina åkommor! Suget efter socker minskar helt efter ca två veckor. Det är 14 fruktansvärda dagar men sen är det himla skönt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s