Träning som ett sätt att motverka oro och ångest (det funkar för mig)

thumb_IMG_0205_1024

Jag är en ganska nojig person. Det finns bekanta till mig som har det betydligt värre, men jag hör nog ändå verkligen till the worrying kind jämfört med gemene man, så att säga. Dels har jag katastroftankarna och tendenserna till hypokondri, som jag har skrivit om många gånger här i bloggen. Det är lätt att skämta bort katastroftankarna och ba: ”Ja gud vad jag oroar mig och håller på”. Typ som i den här teckningen:

Jessica_Johansson_ritar
Teckning ritad av mig, fler finns på instagramkontot jessicaritar och facebooksidan En miljon ledsna flickor.

Men faktum är att katastroftankarna kan bli ganska jobbiga. Jag har haft dem typ hela mitt liv, så jag antar att det är lite av den känsliga konstnärspersonlighet som har bott i mig sedan start. Jag har gått i terapi av olika slag och det har inte direkt hjälpt så jag vill inte bli tipsad om KBT (allt går inte att quickfixa bort, är min inställning). Jag har lärt mig leva med detta och tänker att det också ger näring åt min kreativa ådra.

Det här inlägget ska hursomhelst handla om någonting annat: Hur träning och promenader gör att den där oron faktiskt minskar. Det slår aldrig fel. Typ i måndags var jag allmänt orolig och lite ledsen och nervig och mådde inte så himla bra på eftermiddagen/kvällen. Men jag tänkte att jag ändå kunde testa att köra ett onlinepass. Sagt och gjort. Streetdance blev det, i vardagsrummet med neddragna persienner. Passet är bara en halvtimme men efteråt var oron som bortblåst! Jag inser ju att det här inte funkar på grov ångest, men allmän nervighet och oro och sådant: Yes, it works!

styrketräna

 

Det har inte hänt bara en gång utan hur många gånger som helst, att jag har gått iväg på en promenad eller styrketränat när jag har känt mig nervig. Efteråt skuttar jag hemåt som på små endorfinstinna moln. Jag har också börjat märka att jag mer sällan blir sådär superorolig och ledsen sedan jag började träna regelbundet och sköta mina promenader. Det kommer fortfarande och jag tror även att det är viktigt att våga gråta, precis som jag tror att det är viktigt att våga gapskratta massor och ofta och högt. Det är en del av livet att känna hela känslospektrat och ingenting jag skulle vilja bli av med. Hur kul vore det att leva i en jämngrå ingentingvärld där allt är okej men inget är eufori eller sorg, liksom? Men det kommer mycket mindre numera, och jag är säker på att träningen är en stor anledning till det.

Nu ser jag fram emot att prova olika (för mig) nya pass i höst, i morgon tänkte jag skriva om vilka jag är mest sugen på att testa! Hur känner du inför det här med att träning och promenader lindrar oro och nojighet?

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner, Träning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Träning som ett sätt att motverka oro och ångest (det funkar för mig)

  1. Maria skriver:

    Stämmer. Jag har av olika anledningar haft starkare ångest ett tag nu. Utan träning tror jag inte att jag hade stått ut. Kanske behövt medicin? Ju hårdare pass desto bättre. Eller springa eller gå länge. I flera timmar menar jag. Då mår jag så mycket bättre och saker och ting hamnar i ett bättre perspektiv. Hjärnan slutar gå i ångest loopen. Om det skulle hålla på länge antar jag att man måste söka hjälp. Överlag känner jag mig som en snällare och bättre människa när jag tränar och då menar jag inte att jag är duktig utan jag tänker snälla tankar och blir lugn.

  2. när jag tidigare varit deprimerad har jag promenerat emot ångest. Lät att gråta samtidigt som en går samt att jag inte klarade ”pressen” av ett helt träningspass..

  3. The Futurista skriver:

    Jag har ocksa varit den oroliga typen hela mitt liv och jag trodde lange att jag skulle vara tvungen att leva med oron och radslan resten av livet men det behovde jag inte. 🙂 Idag ar jag valdigt sallan orolig och radd, sa det gar definitivt att bli av med oron. Min oro och radsla var lange okontrollbar men idag har jag lart mig ta makten over oron och radslan. Det galler att komma ner till roten av problemet for att kunna bli av med oron och radslan. Traning funkar sakert bra for att distrahera en for tillfallet, men den far inte oron att forsvinna for gatt.

    • Jessica Johansson skriver:

      Hej! Längesen du kommenterade, kul att ”se” dig igen! Åh vad fint att höra att du har blivit av med din oro, det måste verkligen kännas skönt? Hur gjorde du? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s