Sockerfilmen – mina tankar

sockerfilmen

 

Det har pratats mycket om Sockerfilmen på sista tiden. Jag såg att den låg under ”sista chansen” på SVT Play så jag passade också på att se filmen. Rent dramaturgiskt upplever jag dokumentären som ganska fjantig, med fördummande grafik som liksom förtar experimentets budskap emellanåt. Vi är ju relativt förskonade från sådana typer av dokumentärer i Sverige (än så länge/gudskelov). Anyhow, när den lilla snobben inom mig hade svalt sin stolthet och accepterat fjantigheterna, så fokuserade jag förstås på filmens budskap.

Personen i filmen äter ”helt vanlig mat” (alltså om man med vanlig menar sötad, men mat som utger sig från att vara helt vanlig och okej mat). Tänk typ mat i stil med vanlig müsli, vaniljyoghurt, såser osv osv. Han undviker dock ändå sötsaker, läsk och sådant. Han äter som den genomsnittliga personen utan intresse för hälsa äter. Han äter inte överdrivet mycket. Och resultaten blir häpnadsväckande för honom. Förutom att han går upp i vikt (trots att han inte äter mängder av mat och trots att han tränar som vanligt) och får dålig hy så blir han trött och får svårare att koncentrera sig osv. Och får svårare att hålla uppe motivationen att träna.

Tidigare i mitt liv har jag nog kunnat äta vanligt köpebröd och vaniljyoghurt och müsli och såser och halvfabrikat (tortellini, potatisbullar, sylt och sånt) och tacokrydda och tortellini och allt möjligt utan att tänka att det var sååå himla farligt. Jag hörde nog till dem som ba: Ja men om det inte är godis/skräpmat/kakor så är det helt okej. Om jag hade räknat ut hur mycket socker jag åt en vanlig dag i de perioder då jag INTE uppfattade mig själv som onyttig, så hade jag nog häpnat. Sedan jag började läsa på alla innehållsförteckningar för något år sen typ (eller mindre) så har jag drabbats av många chockade ögonblick, men då vet jag åtminstone. Ibland kan jag ha en klick ajvar relish i en gryta trots att det är socker i den. Mängden är så oerhört försumbar då och så vet jag om det. Men jag skulle nog aldrig välja att äta mat som jag visste att det var socker i dagligen eller i större mängder. Det känns så onödigt att trigga sötsuget på det sättet.

Dokumentären har helt klart en poäng, tycker jag: Att börja läsa på förpackningarna. Att hålla lite koll. Naturell osötad yoghurt med bär är ju alltid så mycket godare än sötad vaniljyoghurt som liksom klibbar lite i munnen. Åtminstone efter de där första två-tre veckorna då smaklökarna ställer om.

UPPDATERING: Filmen innehåller för övrigt sjukt intressant information, som att viss forskning om socker är sponsrad av Coca-cola (den forskningen ser så klart inget samband mellan socker och ämnesomsättningssjukdomar…), att olika kalorier (t ex kalorierna i en avokado respektive kalorierna i en söt juice) kan reagera olika och få olika effekt på kroppen – vilket innebär att det blir irrelevant att räkna kalorier och massa annat. Jag fick ett så starkt minne av hur jag alltid mådde förut: Matt, trött, humörsvängningar, alltid sötsugen, alltid godis i skallen. Jag är så lycklig att slippa det! Det var svårt i början men nu vill jag _aldrig_ ha godis/sötsaker/sötad yoghurt.

Någon mer som sett Sockerfilmen? Vad tänker du om det här?

PS: Om någon vill sluta med socker – se filmen! Du vill inte precis äta en chokladkaka efteråt.

Annonser
Det här inlägget postades i Sockerberoende och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sockerfilmen – mina tankar

  1. Moa skriver:

    Det som jag inte visste förut när jag såg denna film var att de påstod att en kalori från socker beter sig inte i kroppen på samma sätt som en kalori från fett/protein. Jag kollade upp detta efteråt och det verkar som om forskningen faktiskt pekar åt det hållet. Så det spelar alltså roll vad för sorts kalorier vi äter och inte bara hur mkt. Visst är det spännande? Jag önskar att dom kunde ta det lite djupare i denna typ av film, det blir inte så seriöst när dom har EN person som testar att äta ”som en vanlig person”. Men mig behövde dom inte frälsa jag tycker redan att socker är svårt att hantera och att kroppen reagerar på det som en drog.

  2. Marina skriver:

    Jag tipsar om att googla kritik mot sockerfilmen 😉 och även ”forska” lite mer kring det som tas upp. Det mesta skulle jag säga är skruvat och vridet och forskningsresultat har förvanskats. Det är rätt illa egentligen att SVT har visat den. MEN att läsa innehållsförteckningar är nyttigt, det borde alla göra!

    • Jessica Johansson skriver:

      Alltså gud vad intressant!! (ej ironiskt) Jag ska fortsätta googla i morgon. Något skavde helt klart under filmen, även om den hade en del intressanta poänger också. Jag som alltid är så sjukligt källkritisk brukar folk säga till mig, den här gången var jag nog lite för lite i stället. :O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s