Halvfabrikat – jag vill inte ha det längre


Hellre än halvfabrikat!

Tidigare i mitt liv har jag – även i perioder av nyttigare leverne – kunnat äta halv- och helfabrikat utan problem. Numera ryggar jag tillbaka inför halvfabrikatet, det är någonting som skaver. Efter att ha lyssnat på bagaren och kocken Sebastian Boudet i Värvet blir jag ännu mer sugen på att bli alltmer medveten som matkonsument.

Det är så spännande att liksom följa mina egna förvandlingar i livsstilsförändringen. Jag har skrivit mycket om hur jag tidigare mest har kört olika quickfix-metoder eller strikta kosthållningar (eller ätit riktigt onyttigt typ jämt däremellan). Det har gjort att jag aldrig riktigt blivit medveten om vad jag egentligen stoppat i munnen. Inte på riktigt. Jag körde till exempel en gång en pulverdiet i 10 veckor och kände mig supernyttig, utan att ens ha kollat på pulvrens innehållsförteckning (senare har jag upptäckt att dessa pulver, som är mycket populära, innehåller socker!! Så nyttigt var det, liksom) (och hur kan en människa inbilla sig att bara pulver i 10 veckor skulle vara nyttigt? Jo, marknadsföring och hopp kan göra mycket med en människa).

Jag har aldrig tvekat inför att äta halv– eller helfabrikat, har ofta till och med kunnat känna mig nyttig då. Förutom att halvfabrikat ofta innehåller socker och diverse tillsatser, så är det dålig djurhållning och så vidare. Jag kommer aldrig sträva efter att bli perfekt inom detta, utan nöjer mig med att hamna på en lagom nivå. Äter jag sprödbakad torskfilé någon gång i månaden så får det vara helt okej. Jag känner mig bara nöjd med att jag överhuvudtaget har fått upp ögonen för det här. Det vänder sig i magen om jag någon gång äter korv eller supergräddig färdigköpt tortellini eller kyckling som kanske har mått fruktansvärt dåligt under sitt korta liv. Eller pulvermos…

potatissallad_med_jordgubbar
Också godare än halvfabrikat – en potatissallad jag gjorde tidigare i somras med rostad potatis, jordgubbar, mynta, rödlök och mozzarella. 

Jag lyssnade häromdagen på Värvet med bagaren Sebastian Boudet, som nog förknippas med surdegsbröd av många. Nu äter jag ju inte bröd längre (fast surdegsbröd har aldrig triggat mig att äta för mycket) men han pratade även generellt om just dessa frågor: Att börja lägga in lite mer kärlek i sitt mattänk. Även om jag nog aldrig kommer ha kraft eller lust att gå ”hela vägen” eller laga krångliga recept som tar flera timmar, så blev jag väldigt inspirerad av intervjun.

Samtidigt är det förståeligt att folk som har barn och jobbar heltid  inte alltid orkar göra rätt, det kanske liksom inte finns utrymme i vardagen för någonting annat än halvfabrikat vissa dagar. Det är viktigt att det inte ska vara skamligt att äta lite skit emellanåt.

Det jag säger är bara att förändringen inom mig är enorm, och det visar att det här är någonting annat än en nyck. Jag är hellre hungrig en stund och gör en sallad än att köpa något halvfabrikat som får min kropp att må sämre. För det märks faktiskt väldigt stor skillnad. Innan någon påpekar det: Ja, propud är halvfabrikat och jag sköter mig inte perfekt på den här fronten – och vill inte göra det heller, eftersom extremer brukar göra att man inte orkar i längden. Också en livsstil och kosthållning måste innehålla flexibilitet och gråskalor. Men ändå, stora framsteg och enorma skillnader!

Vad tänker du?

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s