Kroppsbesattheten


Teckning av mig! Fler finns på fb-sidan En miljon ledsna flickor och instagram-kontot jessicaritar.

I perioder har jag så himla skön inställning nuförtiden (alltså sen februari när jag genomförde min stora och ”riktiga” livsstilsförändring och ändrade mitt tänk). Jag bara: Mmm vilken god och färgglad mat, äter tills jag blir mätt, tränar som jag ska och promenerar (det gör jag ju alltid nu) och allt går på räls och jag bekymrar mig inte så mycket över vikt eller så. Jag tänker att om jag fortsätter på det här spåret så kommer ju resultaten även om det inte går lika fort som jag varit van vid i tidigare dietperioder (skillnaden nu är: Jag kör ingen diet, jag kör ingen quick fix-metod eller kosthållning eller räknar kalorier. Och det är en himla stor skillnad). Det är ju hela poängen med mitt projekt, tänker jag i de perioderna, och det är verkligen en konstruktiv inställning. I den inställningen finns inget spår av självspäkande ätstörda tankar och mörka moln i huvudet. Så att säga.

Sedan har det hänt några gånger sen februari att jag kommer in i det där negativa tänket igen. Alltså, missförstå mig inte: Jag är ingen banal självhjälps-typ som tycker att man ska gå runt och tänka positivt i ur och skur, det känns för mig bara ganska irrationellt och ytligt. Men jag menar mer det där med att vara snäll mot mig själv, det som var mitt nyårslöfte i år. Att ibland försvinner den där snällhetskänslan och ersätts av mörka tankar om att jag aldrig kommer klara det här, att jag går sönder om jag inte får minus på vågen nästa vägning. Jag blir liksom kroppsbesatt och enligt mig är det aldrig någonting konstruktivt. Eftersom den känslan och de tankarna utgår från premissen: Jag är dålig och måste klara det här pga ångest. I stället för (som jag annars tänker numera): Mums vad god mat jag får äta och vad skönt det är att promenera och vilka härliga färger jag har på min tallrik och vad fint den här klänningen sitter plötsligt!

Ni ser ju själva skillnaden.
Jag har också en tendens att väga mig oftare (typ i smyg?!) i de perioder då de negativa och mörka tankarna regerar när det gäller mat och träning. Den här besattheten, den ger mig ett osunt behov att bara: HAR jag gått ner senaste tre dagarna? Och jag vet ju att en viktnedgång innebär platåer, och jag vet att jag äter bättre och godare mat än jag någonsin gjort i hela mitt liv och att mina framsteg sen februari är otroliga på alla fronter. Och ändå, tankarna. Jag kan inte vifta bort dem med någon mumbo jumbo-metafor, jag jobbar inte riktigt så. Jag måste bara fortsätta äta god mat, försöka att inte väga mig (vågen står nu under Jens säng i stället för under min så det blir lite mer projektartat att plocka fram den på morgonen hehe) för ofta. Försöka fokusera på det glada, härliga, de goda smakerna och nya maträtterna som jag lagar. Om jag vänder skutan så blir allt bra igen liksom!

Kan någon relatera? Hur hanterar ni de ätstörda tankebanorna när de vill återkomma och förpesta era hjärnor?

PS: Jag skriver det här inlägget för att jag vill nyansera och berätta att allt inte går som på räls, åtminstone inte i skallen. En livsstilsförändring tar tid om den ska göras på riktigt och den innehåller många prövningar och moment. Men jag tänker verkligen inte ge upp och jag är INTE sugen på att äta onyttigt!

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Kroppsbesattheten

  1. Lotta skriver:

    Släng vågen!!!

    ❤ ❤ ❤

  2. m skriver:

    Apropå det här med att inte få minus på vågen så kanske det hjälper att tänka på Biggest Loser. Även om de visserligen tappar massvis i veckan många gånger, så blir det ju faktiskt under kilot eller nästan ingenting vissa veckor. Och detta trots att de håller på i en relativt kort period och inte har något annat att tänka på än att träna och äta rätt. Vilket de gör. De tränar ju nästan hela dagarna, vad det verkar, och räknar kalorier. Hur ska man då kunna förvänta sig en konstant viktnedgång utan platåer för en som dels har ett helt liv att rodda, och dels, som du, inte gör det här i en begränsad period. Tänker jag 🙂

    • m skriver:

      en SÅ begränsad period, menade jag. Viktnedgång måste ju per definition vara begränsad period, men de har ju mer av ett undantagstillstånd.

  3. Lina skriver:

    Väga sig för ofta tror jag kan trigga igång stress och dåliga tankar. Själv har jag ingen våg. Jag tycker man märker viktförändring på hur kläderna sitter. Måttband är också bra. Att vikten skiljer sig behöver inte alltid bero på att man ätit mer, det kan ibland vara orsakat av hormonförändringar, att kroppen binder vätska.

  4. Marina skriver:

    Det går upp och ner för alla, det är så livet är! Jag hade i slutet av förra året lite depp när viktminskningen avstannat och jag kände mig värdelös. Då kom min fantastiska underbara PT till min räddning. Det var helt enkelt dags att överge hela viktminskningsprojektet och inse att jag var ”klar” med det. Jag hade redan ibland halkat in på ”stark” snarare än ”smal” som målbild och han guidade mig rätt i mina tankar och så satte vi upp ett gäng styrkemål istället. Det är svårt att träna för viktminskning och muskelträning samtidigt så jag satsade helhjärtat på stark och bra kondition. Och som genom magi 😉 ramlade ett par kilo till av bara farten. Jag väger mig nån gång i halvåret och vågen används mest för att väga bagage 😀 Det låter som om du också börjar bli redo att ta nästa steg! Kram!

    • Jessica Johansson skriver:

      Tack för ännu en fin och bra kommentar, Marina! Dock så har jag ju fortfarande 20 kilo kvar att gå ner och att väga mig (ej för ofta vill säga) gör att jag vet att jag är på rätt spår och att jag inte halkar ur så att säga, om du förstår vad jag menar? Jag tänker att jag kan ställa vågen i källarförrådet när jag väger 70 kilo men inte innan dess. Dock försöker jag, som du, fokusera på att bli starkare osv. Vågen är ju för mig mer ett sätt att se om jag är på rätt spår. Men innerst inne vet jag ju vilka dagar jag har ätit för mycket och vilka jag har ätit bra. 🙂 det är svårt!

    • Marina skriver:

      Om du äter rätt och tränar så är du på rätt väg oavsett vad vågen visar 😉 Jag vet att det är svårt att släppa det, det satt extremt långt inne för mig, men börja försöka vänja dig vid tanken att du faktiskt kan det här nu! Och fram tills dess så försök att bara väga dig en gång i månaden och då på samma dag på menscykeln så får du det mest rättvisande resultatet. Kram på dig!

  5. Katarina skriver:

    Negativa tankar om sin egen förmåga tror jag ändå innerst inne är sunt – det visar att vi har viss självkritik. Dock är det jobbigt när den slår till. Jag tror att du gör helt rätt som låter tankarna komma, acceptera att de finns där men inte låter dem påverka din nya, långsiktigt hållbara, livsstil. Kan det kanske vara så att dessa tankar kommer ungefär en gång/mån? Kan de vara PMS-relaterade (då många får depressionsliknande symptom)? Eller är de kopplade till perioder när något annat i livet inte flyter på som du vill att de ska göra?

  6. karin skriver:

    Jag tänker varje dag på att jag måste gå ner i vikt. Men…nu har jag återigen blivit sjuk och måste ha ännu fler mediciner. Därav viktuppgång. Livet får ett litet annat perspektiv då. Hellre tjock och frisk än smal och sjuk. Ibland måste man tänka så. Även om jag kan bli fruktansvärt bitter i periioder på de som bara kan leva sin smala liv utan kemikalier som gör att de blir feta. Det hjälper ju inte mig att vilja döda dem.
    Tänk så: är du glad spelar det ingen roll. Om du får vara frisk så spelar inte de där kilona så stor roll. Egentligen. Alternatiovet kan vara så mycket värre. Och man inser det aldrig förrän man är där. Tyvärr.

  7. Agneta skriver:

    Tänk på vad du just skrev, ‘jag har 20 kilo kvar’. Det är inte alls länge sen du skrev att du hade 30 kvar! Skynda långsamt, du är så bäst! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s