Plötsligt VILL jag röra på mig

En skärmdump från senaste uppdateringarna på min mat- och träningsdagbok på instagram får illustrera det här inlägget. Den här veckan har maten och träningen gått lite extra bra. Och framförallt promenaderna! Jag har promenerat exakt varje dag. Flera gånger har jag känt mig himla trött men ändå gått iväg och efteråt är jag alltid så pigg och glad. I regn och rusk (det finns ju paraplyer och torra kläder hemma).

Något har hänt. Jag har börjat få upp en helt ny tanke i mitt huvud. ”Nu vill jag ut och röra på mig lite!” Varje dag den här veckan har tanken dykt upp. Tidigare har jag ju också tränat förvisso, och verkligen skött styrketräningen, men då har det alltid varit: ”Okej, nu har jag skrivit in i kalendern att jag ska styrketräna. Då måste jag ju göra det.” Med undantag för mina streetdance-pass för dem ser jag alltid fram emot. Men den här veckan, någonting nytt. Ett stort steg. En frivillig känsla av att vilja röra på kroppen.

Det är stort för mig! Och bådar gott inför fortsättningen på min så kallade hälsoresa. Nu ska jag sätta mig och göra mat- och träningsplan för kommande vecka. Jag har inte följt min plan för den här veckan till punkt och pricka, men den var ju också tänkt mer som inspiration. Jag publicerar kommande veckas plan här i morgon bitti, tänkte jag!

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Plötsligt VILL jag röra på mig

  1. Marina skriver:

    Hejja dig! Nu börjar din kropp förstå vad det är den behöver, du ger den förutsättningarna och den svarar! Känslan är så grymt skön! Bra jobbat Jessica!

    • Jessica Johansson skriver:

      Ja det känns så, visst är det skönt!! har du alltså också upplevt detta? det tog verkligen tid för mig innan dessa känslor kom. 😛

    • Marina skriver:

      Det gick ganska fort att bli hooked på träning, min PT hade strategin att ersätta mina socker-endorfiner med tränings-endorfiner istället så vi körde mycket högintensiva intervaller i början. Att börja kunna läsa min kropp tig väl ett år eller så, men det är ju min PT som har hjälpt mig förstå vad som är vad. Nu är jag inte längre rädd att jag ska falla tillbaka i gamla vanor utan jag kan se på mitt ”sug” just nu och vet att det är tröstätande och då istället åtgärda grundproblemet. Jag skulle bo på gymmet om jag inte hade ett jobb att sköta. Att känna sig stark och kunna göra allt jag vill i vardagen är det bästa av allt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s