Så kändes min kropp för ett år sen – så känns den nu

Jag är på besök hos en fin vän i Sandviken, därav inget bloggande tidigare idag. Vi har varit på en blomsteraffär, några loppisar, promenerat, läst varsin bok (jag har läst ut ”Lollo” av Linna Johansson) och pratat. Till middag ska vi laga rotsaker i ugn (fänkål, palsternacka, potatis, morot) med köttfärsbiff och fetaostsås. Men nu sitter jag här medan hon är i stallet och kollade igenom lite gamla inlägg i bloggen för inspiration. I kväll ska vi skriva och prata. HUR underbart?!

Jag hittade ett inlägg jag skrev i april förra året, alltså i samband med att jag började styrketräna på riktigt (sedan dess har jag styrketränat tre gånger i veckan alla veckor förutom när jag varit sjuk). Inlägget är en kroppslig påminnelse till mig själv om ett halvår och det blev en skräckblandad och upplyftande läsning. Se skillnaden:

DÅ: ”Jag har ont i ryggen för jämnan. Ibland så ont att jag efter tio minuters gång måste böja mig framåt och liksom sträcka ut den lite.”
NU: Jag har väldigt sällan ont i ryggen, då oftast för att jag har sovit konstigt. Ibland annars också, jag släpar trots allt fortfarande runt på massa extrakilon (det är en lång och långsam resa, detta) och det tar tid. Men jag känner enormt stor skillnad.

DÅ: ”Något om hur det känns i knäna: Det gör ont när jag går i uppförstrappor, inte jätteont men påtagligt. Jag brukar ibland böja mig en smula framåt i trappor för att mildra belastningen (och det känns inte kul att skriva det här som 30-åring, men om ett halvår vill jag minnas hur det var). Ibland hugger det till i knäna.”
NU: Jag har aldrig ont i knäna, det var längesen sist. Jag tror det släppte någon gång i vintras och jag kan gå i trappor utan att få ont. Knäna hugger aldrig längre. Jag vågar fortfarande inte hoppa på mina danspass för då känns det faktiskt, men jag räknar med att kunna det också till hösten eller så!

DÅ: ”Jag har ont i axlarna hela tiden. Jag stretchar och försöker massera mig själv dagligen, men det ger inte mycket effekt. De värker, låter, knakar som om de höll på att ramla isär.”
NU: Det här är väl det kroppsliga problem som fortfarande ger mig en del bekymmer. Jag är ofta öm i axlarna och de knakar och har sig, men jag försöker träna dem ofta när jag styrketränar och märker att det ger effekt. Axlarna gör betydligt mindre ont än för ett år sen!

DÅ: ”Om jag springer till bussen eller tunnelbanan så hamrar hjärtat hårt i bröstet. Jag är andfådd i flera minuter, ibland mer.”
NU: Jag har faktiskt testat att springa till bussen flera gånger och klarar det galant!! Jo detta faktum krävde faktiskt två utropstecken, det är så otroligt stor skillnad.

DÅ: ”Jag är ofta svettig på ryggen och i ansiktet efter att ha varit ute, även om jag inte har liksom aktivt motionerat.”
NU: Om det är extremt varmt ute blir jag så klart svettig som alla människor, men jag är aldrig längre svettig på ryggen eller i ansiktet om jag inte nyss har tränat eller gått min dagliga raska timslånga promenad. En känsla av fräschör och värdighet!

DÅ: ”Jag får snabbt ont i kroppen av att stå upp, exempelvis på mitt halvtidsjobb. Det är en ren plåga att stå upp, för att vara ärlig mot dig, kära Jessica-om-ett-halvår.”
NU: Jag gillar inte att stå upp, det kommer jag nog aldrig göra. Men jag klarar att stå mycket längre perioder utan att få ont. Om jag står superlänge så känns det påtagligt i kroppen. Kanske är det också borta om något år?

Det här inlägget tycker jag visar vilka enorma förändringar det går att göra med små, små steg i taget. Visst, jag går ner långsamt i vikt. Men om jag inte hade gått ner långsamt så hade jag ju så att säga inte gått ner alls och det har ändå blivit tolv kilo vid det här laget, varav nio sen februari. Många bäckar små osv. Jag hade faktiskt glömt att min kropp kändes sådär men nu när jag läst igenom så minns jag hur jobbigt och släpigt och tungt det var. Och blir stolt och peppad att fortsätta på samma linje!

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Så kändes min kropp för ett år sen – så känns den nu

  1. Tessa i höghuset skriver:

    Well, 9 kg sen februari blir ju typ 20 kg på ett år och det är ju mycket. Och vilken jäkla skillnad på måendet, GRATTIS!

  2. A-mamman skriver:

    Kul att dokumentera och stort grattis till vårens viktnedgång!

  3. Linda skriver:

    12 kilo! Är ju jättemycket ju. Tänk 24 st 500 grams smörpaket. Bra jobbat. Tycker du har en sund o realistisk syn på viktnedgång. Heja dig;)

    • Jessica Johansson skriver:

      Ja du har rätt, ibland är det lätt att bli blind. Särskilt eftersom det har gått sakta nu ett tag. Men det kommer igen! 🙂

  4. T skriver:

    Snyggt jobbat! Ja, det är bekvämt att vara lättare 😉

  5. Petra skriver:

    Jag tänker på det här med att stå upp. Tänk att när du når ditt viktmål kommer du förmodligen inte reflektera över det, det är inget du gillar eller ogillar, det är bara något du gör. Något som är lika naturligt (men långt mer hälsosamt) än att sitta.

  6. Du är sååå BRA! Kram fr sö Dalsland 🙂

  7. Emma skriver:

    Jättekul! Och vilken bra bloggpost, inspirerande perspektiv med känslan av kroppen! Jag gillar att följa din resa, den känns sund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s