Jag vill inte se mat som belöning eller bestraffning


Propud toppad med mullbär, gojibär och pumpakärnor. Typiskt gott!

Jag faller ständigt in i mina gamla tankemönster: ”Nu är jag VÄRD att äta det här”, eller ”Nu åt jag det här, då får jag inte äta det där”. Fast vet ni vad jag har lagt märke till? De tankarna kommer alltmer sällan och jag har allt lättare att slå bort dem. Liksom lite överseende småle inombords åt dem och tänka att de hör mitt gamla liv till. Det livet då jag jojobantade och genomled massa jobbiga kosthållningar som jag egentligen inte alls mådde bra av. Det livet då en röd lampa inom mig blinkade och egentligen bara ville att jag skulle äta socker och chips och sådant.

Tankar tar så lång tid att förändra, men det är förändring som krävs för att den här livsstilsförändringen jag pågår med ska bli just livslång och inte ett tillfälligt avbrott i ett liv fullt av onyttigheter (som får mig att må dåligt, bli trött, svag, få ångest osv). Jag försöker själv hitta strategier och sätt, och vara medveten om hur jag tänker och känner. Är jag jättehungrig flera dagar i sträck, ja, då har jag ätit för lite. Och det är det inte värt, för då finns alltid risken att jag börjar tänka destruktivt kring mat och bara vill äta för mycket osv. I stället försöker jag att äta sådant jag tycker om varje dag. Så att det inte känns som en uppoffring. Så att jag inte behöver gå och vänta på ”undantagsdagar”. Så att jag inte har något behov av undantagsdagar. Hittills har det lett till en långsam men stabil viktnedgång sedan februari, och att jag har mer lyster i ansiktet, känner mig gladare och mår bättre (förutom just nu för nu är jag ganska slutkörd, dock orelaterat till mat!).

Men jag har förstått att efter att ha tänkt på ett visst sätt i 30 år så tar det lång tid att svänga skutan. Jag har fortfarande många steg kvar: Lära mig att äta långsammare och verkligen hinna njuta av maten, få bort tankarna om bestraffning/belöning helt, få bättre rutin på promenaderna (vilket jag har fått den här veckan men det ska som sagt verkligen bli en ordentlig rutin innan jag är nöjd!) och så vidare.

Om jag har ätit för mycket mat, jämfört med vad jag brukar göra nu, så knackar tankarna på och stormar in utan att fråga: ”Okej, nu får jag äta jättelite till middag så att det inte blir för mycket.” Om jag har ätit någonting som känns lite för gott så kommer tanken: ”Ja men jag var ändå VÄRD att äta det här!” Men mat ska inte vara belöning och ens tankar kring mat ska inte kretsa kring bestraffning eller kompensation. Därför, om jag äter för mycket lunch, så äter jag lika mycket middag som vanligt. Inte mindre. Jag hoppar inte över mellanmålet. För jag vet var det kommer leda i slutändan: Till att det här känns för svårt och för jobbigt, och då ökar risken att jag faller tillbaka i mina gamla matvanor. Och dit har jag ingen längtan alls!

Vad tänker du kring mat och hur hanterar du matnojiga/ätstörda (jo till viss del är de faktiskt det) tankar?

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Jag vill inte se mat som belöning eller bestraffning

  1. Sofia skriver:

    Är man hungrig flera dagar i sträck, kan det också vara ett tecken på att man fått i sig ”fel” sorts mat, dvs mat man triggar på. Vi kvinnor äter också ofta alldeles för lite protein.

  2. För mig triggar kolhydrater överätning och mer sug. Så egentligen är det ”enkelt” = bara låt bli dem. MEN att göra det. Att hålla mig borta från dem är en annan femma. GLAD helg önskas fr sö Dalsland!

  3. Madde skriver:

    Tittade på finalen från biggest looser och förra årets vinnare var där. Han sa en bra grej, som jag alltid försöker leva efter. Idag äter jag en pizza för att jag VILL. Om jag tolkade honom rätt så åt han och så gjorde även jag innan. Åt för ätandes skull inte för att jag just då VILLE. Då jag har det tänket överäter jag aldrig och njuter av det som jag stoppar i munnen. Funkar för mig

    • Madde skriver:

      Varför läser jag aldrig igenom vad jag skriver. Huvudet och handen är inte överens hihi. Menade att förr åt han bara för att, nu för att han var sugen och ville ha just då 🙂

  4. Ellen skriver:

    Hej!

    Följt din mat- och hälsoresa ett tag nu och tycker du är så duktigt! Men har du funderat på att tex propud är fabriksproducerad mat och därmed inte särskilt bra för kroppen? Dessutom innehåller propud dolt eller förklätt socker – kolla innehållsförteckningen och näringsvärdet så ser du att sockerarter finns med där! Bara ett tips!
    Kram
    Ellen

  5. Stina skriver:

    Olika namn på socker

    I innehållsförteckningen ska den ingrediens som det finns mest av presenteras först, därför hittar man ofta sockret uppdelat på olika ingredienser så att varan ska se “nyttigare” ut än vad den egentligen är. Socker hittas i innehållsförteckningen under namn som till exempel:

    Fruktos, Fruktsocker
    Laktos, Mjölksocker
    Glukos, Glykos, Druvsocker, Dextros
    Maltos, Maltsocker, Trehalos
    Sackaros, Sukros, Rörsocker, Betsocker
    Stärkelse, Modifierad stärkelse, Potatisstärkelse, Majsstärkelse, Vetestärkelse
    Potatismjöl, Potatisflingor
    Sirap, Maltsirap, Majssirap, Lönnsirap, Glukossirap, Fruktossirap, Isoglukos
    Glukos-fruktossirap, Fruktos-Glukossirap, Invertsockersirap, Stärkelsefruktossirap
    Råsocker, Farinsocker, Florsocker, Palmsocker, Invertsocker
    Majsmjöl, Maltodextrin, Melass
    Honung, Torkad frukt
    Fruktjuice, Druvjuice, Juicekoncentrat, Fruktpuré

  6. Stina skriver:

    Mullbär vs Snickers (per 100 gr)

    Mullbär – 75 gr kolhydrater varav 38 gr socker
    Snickers – 57 gr kolhydrater varav 42 gr socker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s