BEACH 2016 – ett uttryck för soptippen


Jag för någon månad sen, innan väggarna blev ommålade!

Okej, när jag tittar ut genom fönstret så tänker jag inte direkt på sommar, men det var bara några dagar sen jag svettades ihjäl genom att bara existera. Jag tycker det är så fascinerande att kvällstidningarna fortsätter med sina destruktiva och framförallt normativa rubriker. Dessa är påhittade men you know the drill:

FÅ PLATT MAGE LAGOM TILL MIDSOMMAR
KOM I DINA JEANS OM SEX VECKOR
KOM I FORM TILL BEACH 2016 – PÅ BARA TRE VECKOR!
SÅ FIXAR DU BIKINIKROPPEN

och så vidare. Jag älskar den där illustrationen som cirkulerar på instagram: ”Så får du en bikinikropp: Ha en kropp. Ta på dig en bikini. Klart!” För varför vill kvällstidningarna fortsätta att uppmuntra oss till att pressa oss lite hårdare, ta i lite mer, vara lite mindre nöjda framför spegeln? För att det säljer lösnummer. Folk vill läsa det. Folk vill känna hopp och tänka att allt kanske kan bli bra på BARA SEX VECKOR. Problemet är att ingenting blir bra på sex veckor, särskilt inte en quick fix-metod som kommer få dig att må piss och din kropp och ditt psyke att lida. Du kanske går ner, du kanske kommer i bikinin (om du inte har så mycket att gå ner, den som har mycket att gå ner utesluts och exkluderas ur dessa löpsedlar, de är till för den med ett par extrakilo, inte trettio eller femtio extra) och sedan kanske du går upp allt igen.

När jag var yngre drogs jag till de här löpsedlarna som en magnet. Girigt slukade jag artiklar om människor som droppat femton kilo på bara tio veckor osv. Kan de så kan jag, tänkte jag min arma sate. Sedan växte jag upp och nu när jag ser de här rubrikerna och tipsen så tänker jag bara att allt är så fel. Och om ingen tidning är först med att sluta med dem så vågar ingen annan heller. Det kanske är lite som med ekologisk mat eller kvinnlig rösträtt? Att när en person/företag/avsändare väl har kommit att tänka på hur himla knasigt det är att äta o-ekologiska ägg så kommer fler och fler o-ekologiska ägg och människor får upp ögonen för det och slutar köpa ”vanliga” ägg och till slut kommer bara ekologiska ägg att finnas i matbutiken.

På samma sätt, enligt samma logik:

Vad knäppt att kvinnor inte kan rösta, tänkte någon. Fler tänkte samma sak. De organiserade sig, de blev fler. Folk skrattade åt dem, de slutade inte kämpa. Till slut fick de kvinnlig rösträtt och människor började tänka att det var sjukt att det någonsin varit på ett annat sätt.

Enligt samma logik. Utopi:

Gud vad sjukt att kvällstidningarna vill uppmana människor till att äta för lite och osunt och pressa sig för hårt, vi är ju så pressade ändå allihop. Vår kvällstidning slutar härmed att propagera för osunda ideal och osunda tankar kring mat och vikt, eftersom vi förstår bättre. Vi tipsar gärna om jättegoda sallader eller smoothies eller middagar, vi tipsar jättegärna om smarriga veckomenyer för den som har ont om tid eller skönaste resårtajtsen för den med lite extra runt midjan. Men vi tänker aldrig mer propagera för quickfix-metoder, vi vill att våra läsare ska må bra. ”SÅ BÖRJADE BRITTA, 53, KÄNNA SIG NÖJD MED SIN KROPP.” ”SÅ GJORDE EBBA FÖR ATT BLI SAMS MED SINA BILRINGAR”. ”FEMTON SMARRIGA SALLADER”. Det är inte svårt. När vår tidning hade börjat följde alla andra efter och plötsligt märkte vi att vi inte fick färre läsare, utan fler. Och vi mådde bättre i magen på hela redaktionen för vi kände att vi gjorde någonting snällt och bra och positivt. Vi behöll vår hälsobilaga men fyllde den med inspiration utifrån ett kroppspositivt perspektiv.

Enligt samma logik, utopi 2:

En dag satt vi på den stora klädkedjan och diskuterade. Vi insåg hur sjukt det är att våra modeller retuscheras och att vi bara använder samma kroppstyp i våra stortavlor på stan. Så vi bestämde oss för att helt droppa det och bara fokusera på andra saker vid val av modeller. Resultatet blev att vår klädkedja, utan cyniska baktankar, ibland använde oss av lite äldre personer, ibland av yngre. Ibland av tjocka, ibland av smala. Ibland av fräkniga och ibland av finniga. Det fick oss också att inse att vi så klart måste ha kläder i flera storlekar så att alla känner sig välkomna i våra butiker. Vi slopade vår plussize-avdelning och började tillverka kläder i de större storlekarna inom våra vanliga kollektioner. Andra butiker följde efter, människor började inse hur absurt det hade varit innan.

Så, låt oss känna hopp i dessa utopier en stund och kasta BEACH 2016 på soptippen. Den som vill leva hälsosamt och förändra sin livsstil (som jag har gjort och gör) gör det nog bäst genom ett långsiktigt perspektiv och förändrat tänk. Inte på grund av kroppslig panik eller ångest.

Och obs, jag har ju inte vågat bada på tio år för jag är också en del av samhällsstrukturen och påverkad av den. Jag syftar inte just på badandet, utan själva tänket med akut! nu! förändring! snabbt! Typ så. 

Annonser
Det här inlägget postades i samhällskritik, skönhetsideal. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till BEACH 2016 – ett uttryck för soptippen

  1. Katarina skriver:

    Jamen VARFÖR dras vi till de där tidningarna som flugor till skit?!? Som att dras till den äckligaste strandraggaren som slickar sig på läpparna och juckar mot den som råkar titta åt hans håll. Varför tänker inte fler bara ”fy fan” och köper en annan tidning med korsord, knyppling eller kanothajker? Vi är den sk Marknaden och vi matar tidningsvärlden med pengar när de publicerar skit. Så varför ska de sluta? Om du äger en tidning och din upplaga säljer sämre när du har en medelålders man på framsidan än när du har en ung kvinna, då kommer du att värna journalisternas jobb och din tidnings överlevnad och ha unga kvinnor på framsidan. Vi ber företagsägare att minska sin vinst genom att sluta publicera sådant vi av någon outgrundlig anledning vill läsa – det är som att be restauranger bara servera nyttig mat som ingen vill äta. Det enda sättet att komma åt skit är att värdera det som t ex diskriminerande mot en viss grupp. Diskrimineras t ex feta av dessa artiklar? Är det hets mot feta? Eller hets mot fetma? Jag vet att det kan verka vara semantik, men det är skillnaden på lagligt och olagligt jag vill komma åt. Tidningar skriver sådant som säljer och vi (människor som grupp) är skitkonsumenter; vi konsumerar skit. I textform, i matform, i bildform osv. Vi köper och några säljer – och blir rika på det på kuppen. För vi gillar skit.

    Sitter det i uppfostran? Kommer nästa generation att bete sig på samma sätt eller vara mer medvetna och ha bättre integritet och mindre tolerans för skit?

    Jag hoppas att medvetenheten och kunskapen ökar. Jag hoppas att de yngre kommer att fatta att t ex fetma kommer av att vi lurar hjärnan med dålig mat. Att socker lurar hjärnan att tro att den behöver mer och mer. Ska vi ha 18-årsgräns på socker? Kanske är det att gå för långt, men en ökad medvetenhet om vad sockerintag leder till och ökad kontroll av matens innehåll genom lagstiftning om innehållsdeklarationer och att skolorna på hemkunskapen lär barnen att läsa innehållsdeklarationer så att de kan tyda vad som är nyttigt/nödvändigt och vad som är onyttigt/onödigt. Kanske ska vi börja där. Så att vi bygger ett mentalt försvar mot skit.

    • Katarina skriver:

      Förresten, borde kanske säga att jag är normsmal men rejält sockerberoende. Som om smala var immuna mot skit…ha! Tyvärr inte alls. Vältränad är jag också. Storleken säger faktiskt inte så mycket om hur bra mat vi äter. Det säger en del (det går liksom inte att äta hur mycket grönsaker som helst och det är svårt att komma upp i mängder som skapar BMI på 25+) men definitivt inte ens merparten. Det går alldeles utmärkt att vara smal med igenkläggade kärl och begynnande diabetes typ 2 och det går alldeles utmärkt att vara fet och ha fantastiska blodvärden och bra kondition. Fettet visar ju bara på nettot mellan det genomsnittliga energiintaget och -förbrukningen men det säger absolut ingenting om i vilken form energin kom. Som för mig ofta är i form av skit istället för kokta grönsaker och andra nyttigheter. Men jag ska ändra på det. Och denna blogg är en alldeles särdeles bra inspirationskälla för det! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s