En guide i att vara tonåring


Teckning av mig, med citat av Broder Daniel. Fler teckningar finns på fb-sidan En miljon ledsna flickor.

Jag minns inte ofta hur det var att vara litet barn. Jag minns lugna gator med buskar och dofter av blommor. Det måste väl ändå vara ett positivt barndomsbetyg? Jag minns Vår teater och dansen och mysiga pratglada middagar vid köksbordet som min farfar har snickrat. Och hopphagar på gatan och cykelturer i kvarteren. Men jag minns inte riktigt hur det kändes inombords när jag var barn. Jag minns inte hur jag tänkte och kände. Antagligen är även det någonting positivt. Något jag däremot minns desto tydligare är hur det kändes att vara tonåring.

Tonåren, alltså, kan vi inte bara sudda ut dem och låta folk slippa den processen? Den där känslan av att det ALLTID kommer vara så här, det är så här livet kommer vara, jag kommer aldrig härifrån, jag är fast i den här kroppen och de här känslorna. Det svarta och det vita. Sedan går tonåren över och någonting annat tar förhoppningsvis vid. Någonting positivt, något som inte svajar riktigt lika mycket som tonåren.

Jag minns hur jag bara ville protestera mot ALLT. Så kan jag fortfarande känna ibland, men det är ju på en helt annan och betydligt mer hanterlig nivå nu. Jag minns hur jag satt på en buss på väg till en vän i Tyresö och skrev mörka och skitdåliga dikter om hur jag var så annorlunda, jag lyssnade på högsta volym på David Bowies 60-/70-talsmusik, Nirvana, Imperiet, Thåström, Kent, Hole (hej, min spellista fortfarande, femton år senare!) och kände ett slags osunt mörker. Ett outsinligt mörker och en känsla av att aldrig passa in. Det lustiga är att jag fortfarande känner att jag inte passar in, men när man blir äldre så är det lättare att rycka på axlarna åt vissa saker. Och lättare att hitta människor som är som en själv. I högstadiet och gymnasiet har man ju liksom en värld man rör sig inom (skolan) och där man får sina roller som är omöjliga att skaka av sig. Allt är liv och död, svart och vitt, mörker och ljus, utanförskap och innanförskap. Allt, alltifrån kläder till blickar till sekunder. Det finns en helt annan lätthet numera i mina tankar, en hoppfullhet och strålande glädje som inte fanns på samma sätt då. Ingenting gick att skaka av sig. Allt var på allvar. Allt var viktigt.

Jag vet att också vuxna människor sa till mig och mina vänner: ”Det går över, det blir bättre efter tonåren, det är ingen fara”. Jag vet att vuxna människor alltid säger så till tonåringar i alla tider men jag minns också att jag som tonåring var oförmögen att ta in det de sa. Jag tänkte att de inte förstod, att de hade glömt hur det var, att det kanske var annorlunda ”på deras tid”. Ändå önskar jag att jag kunde skriva ett brev och posta till mig själv som tonåring. I det brevet skulle jag berätta att jag skulle få ge ut en roman om många år (nu är det tre år sen). Att jag skulle få göra massa roliga saker. Att jag inte skulle glömma bort min konstnärliga sida, att jag tvärtom skulle hitta nya vindlande vägar för den. Att jag skulle få känna mig så himla glad. Att jag inte skulle tappa bort min musiksmak eller mina Converse eller min kreativitet eller mitt skrivande eller mina våndor, men att jag skulle kunna kanalisera allt det där på ett nytt och mer konstruktivt sätt. Det var jag ofta rädd för som tonåring, att förlora kärnan i min personlighet och börja med pärlhalsband och sluta läsa böcker och sluta skriva. Så blev det inte. Jag vill hoppa in i den där blåa tonårssoffan med den silverfärgade stjärnkudden och bilderna på Bowie och Kent strödda över hela väggarna. Jag vill hoppa in i det där mörkret som jag härbärgerade inom mig och säga att jag skulle hitta kärleken. Att jag skulle fortsätta att ha väggarna fulla av konst och datorn full av skönlitterära texter. Jag vill hoppa in i mörkret och säga att jag skulle hitta människor som jag trivdes med och slippa skolans coola kids.

En guide i att vara tonåring är en guide i att uthärda. Att ta sig igenom första mensen, första fyllorna, de långa skoldagarna med jobbiga människor att passera i korridorerna, det absoluta allvaret och den absoluta oron. De hårda kanterna och den vilsna känslan. En guide i att vara tonåring är att ta sig igenom alla prov och skolluncher och alla utanförskapstårar och sedan komma ut på andra sidan och känna att allt fortfarande känns lika mycket men att man hittar redskap för att hantera känslorna och redskap för att kanalisera sin personlighet på olika, konstruktiva sätt.

Kanske är det också en guide i att vara människa, typ? Att kunna relatera till tonåren och hur det blev sedan, att det blev bättre. Att det oftast blir bättre. This too shall pass, osv. Nästan alla jag känner kan skriva under på: ”Vad skönt att man aldrig någonsin igen behöver vara tonåring”. Men jag har också hört att det finns folk som trivdes i tonåren. Hur hade ni det när det begav sig?

Annonser
Det här inlägget postades i Personliga reflektioner. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En guide i att vara tonåring

  1. Agneta skriver:

    Jag har träffat människor som tyckte tonåren var bättre än vuxenlivet ,att livet var mer bekymmersfritt ,inte så mycket ansvar osv.Men majoriteten +mig själv skulle inte vilja tillbaka dit. Nu är jag 45 och inte förrän nu har jag hittat ett inre lugn. Jag tittar på min tonårsson och säger ,det här är bara nåt du måste igenom!! Kram kram

    • Jessica Johansson skriver:

      Åh jag var verkligen mer bekymmersam i tonåren, nästan en parodi på en tonåring, haha! Känns ändå ganska skönt att jag ofta känner att min bästa tid är nu, måste kännas sorgligt att känna att en passerad tid var bättre än den nuvarande? vad fint att du har hittat ett inre lugn, det har inte jag. Men det kanske kommer då. 🙂 ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s