Rasistisk politik


Teckning ritad av mig, med citat av Ola Magnell.

Jag har ofta dåligt samvete över att jag inte skriver oftare om och engagerar mig mer i det som händer i vår värld. Allt det fruktansvärda. Sönderslitande. Samtidigt har jag nog aldrig varit en ”på barrikaderna”-typ, även om det kanske verkar oansvarigt. Jag är mer typen som lyssnar, tar in massa info, sätter mig in i massa frågor och sedan uttrycker mig konstnärligt utifrån det (ritar teckningar, skriver skönlitterärt osv). Många av mina vänner går i demonstrationståg på första maj och engagerar sig i olika föreningar och på olika sätt, aktivt, i frågor de brinner för. Det finns väl egentligen inga ursäkter för att inte göra det, men bara: Jag gör det inte.

Men jag förfasas dagligen över det som händer med Europas gränser, amerikansk politik, människor i båtar som ramlar i vattnet och dör. Jag kan inte koppla bort de här frågorna, och jag vill det kanske inte heller, även i perioder när jag inte tittar på nyheterna (för att jag måste för att jag inte har något val) särskilt mycket så kryper nyheterna innanför mitt skinn. Bilden av människor som i panik rafsar åt sig saker från sitt hem, som låser dörren för sista gången om de ens har någon dörr längre. Om den inte har blivit sönderbombad. Barnen som gråter i pappans famn medan han rusar bort från huset, huset blir mindre och mindre, till slut är huset bara en liten prick som ska bli ett vagt minne i barnens innanmäte medan de växer upp. Hur skulle jag känna om jag var sju år och vi var tvungna att springa från det hem vi bodde i då? Om det var min pappas ögon som plötsligt var fyllda av skräck inför att inte kunna ge mig och min syster en trygg framtid? Om det var min mammas fingrar som rafsade åt sig så mycket kläder hon orkade bära, som hade bråttom eftersom en bomb kunde falla precis när som helst –

Problemet är bara att internationella mänskliga rättigheter prövas i svåra tider, är det inte därför de finns, de mänskliga rättigheterna? För att faktiskt praktiseras och följas när det vankas krig och terror och död och för-sista-gången-låsta-dörrar? Inte ska de där mänskliga rättigheterna plötsligt förefalla orimliga, inte ska politikerna i demokratiska länder börja med gränskontroller och skärpta regler och tillfälliga uppehållstillstånd och höga taggtrådsstängsel som inget barn kan klättra över – bara för att det plötsligt är många människor som behöver hjälp?

Det är ett privilegium att kunna sitta i en trygg lägenhet i Stockholm och må lite dåligt över bristande engagemang. Det är ett privilegium unnat ett fåtal. Barnen som gråter högt över sina föräldrars förtvivlan medan de sover under en presenning längs en motorväg någonstans i Europa (ett Europa där inget land vill släppa in dem, där de förefaller vara en ”volym” och en ”orimlig påfrestning”) – de kan inte må dåligt över att de inte engagerar sig. Ändå måste ju någonting göras, inte kan vi ha det så här, inte kan vi acceptera att gränserna stängs. Inte kan vi acceptera att en rasistisk och fascistisk politik får sätta agendan i Europa, inte kan vi svika de mänskliga rättigheterna när de behövs som mest. Vi kan inte. Jag hoppas att våra politiker somnar med ont i magen över hur många liv de påverkar när de inför gränskontroller. Och att magontet får dem att agera på ett annat sätt. Nu. Snart. Närsomhelst nu? Jag hoppas att alla som tänker rasistiska tankar eller röstar på rasistiska partier får svårare att möta sin egen blick i spegeln när de borstar sina nyfönade hårsvall. Jag hoppas att de måste stå med ryggen mot spegeln och att ryggen-mot-spegeln-tendensen kan få dem att tänka om. Jag har inte längre någon aning om vilket parti jag kan tänkas rösta på i nästa val, det känns som att de plötsligt alla har accepterat en rasistisk agenda, den här akuta-situation-retoriken känns inte på riktigt, det verkligt akuta är väl klimatförändringarna. Men i stället. Gränskontroller. Taggtrådsstängsel. Trots att många människor fortsätter att springa från sina tidigare så trygga och mysiga hem med blomkrukor ute på trappan och radion skvalande i bakgrunden. De hem som nu blivit livshotande att hänga fast vid eftersom det pågår krig. Vi kan inte relatera men vi måste relatera. Gunnar igen, Ekelöf alltså:

”Botten i dig är botten också i andra”. På det måste vi bygga vår värld, på den tanken. Den empatiska. Allt annat är förödande för oss alla, men framförallt de som flyr. Det här blev en text som kanske inte har en helt tydlig agenda eller ett helt tydligt syfte. Men ibland behöver man skriva även sådana texter.

Vad tänker du? Hur bearbetar du allt det hemska?

Annonser
Det här inlägget postades i samhällskritik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Rasistisk politik

  1. M skriver:

    Jag bearbetar det hemska med mycket meditation. Och genom att skänka en liten slant till någon organisation som vet var pengarna behövs som mest. Jag tänker vi måste leva i nuet, en massa människor har tvingats lämna sina hem, så vi måste hjälpa dem där de befinner sig just nu. Hjälpa dem genom att ge filtar, rent vatten, möjlighet till hygien, möjligheter för barnen att leka någonstans mm. Jag tror att hur vi väljer att hjälpa dessa barn kommer att avgöra vad vi får för värld framöver.

  2. Madde skriver:

    Jag går sönder inombords när man ser hur världen ser ut idag. Jag har nog inte skänkt så mycket pengar men är världsförälder. Däremot har jag jobbat praktiskt. Har arbetat som volontär på ett transitboende hela hösten. Sen läser man allt det tragiska som händer på boendena och det finns ingenting som gör att jag inte tror på det och det är absolut INTE ok eller acceptabelt. Däremot har jag inte sett någonting av det där jag var utan bara en stor tacksamhet över vad vi gjort för dom. Lyxen alla pratar om fanns definitivt inte där jag var, däremot värme, kärlek, en varm säng, enkel mat och tydliga regler,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s