Vad händer när den tjocka blir smal?


Bild som Jens tog på mig igår.

Som trogna läsare vet så är jag en helt sjuuuuk podoholic, alltså jag lyssnar verkligen på podcasts jämt. Därför blir det ibland så att jag har lyssnat på alla avsnitt av alla mina favorit-podcasts och då lyssnar jag på jättegamla avsnitt av radioprogram i pod-format. Det gjorde att jag häromdagen lyssnade på ett väldigt gammalt (vi snackar åratal) avsnitt av P1:s program ”Kropp & själ”. Där diskuterades vad som händer med den som gjort en gastric by-pass och gått ner massor, så mycket att hen nästan är som en annan person. Jag har ju själv inte gjort och kommer ej göra någon gbp (dock ingen skam i det alls, ville bara påpeka det!) så jag kanske inte hundraprocentigt relatera till just det men jag vet ju av tidigare jojobantar-erfarenhet hur det är att gå ner massa kilo.

Det är så klart nästan bara positivt att bli lättare, liksom inte så tung i kroppen. Att orka mer. Att med lätthet kunna trä på sig sina kläder. Och så vidare. Men det blir också en omställning. En kvinna i programmet jag lyssnade på sa att det också blev en ganska svår omställning, mentalt. Hon började fundera på vem hon var som smal jämfört med när hon var stor. Om hon blev en annan människa, om hon var mindre värd som stor. Jag återger det rätt uselt nu men det fick mig åtminstone att fundera. Även här tänker jag att det gäller att fundera när man jobbar med en viktnedgång. För att inte trilla dit igen och gå upp. En bekant till mig gjorde en gbp och hon bestämde sig för att börja se sig själv som en aktiv och hälsosam person. Att liksom definiera sig själv så, snarare än att se sig som en tjock person som lyckats gå ner men kanske skulle bli tjock igen.

Jag tycker det låter så himla sunt! Jag ska också försöka tänka så! Precis som jag gör med maten nu. Jag tänker inte att jag liksom tvingar mig att äta nyttigt men egentligen vill äta pizza och godis. Jag försöker i stället tänka (eller inte försöker, jag lyckas faktiskt!) att jag nu vill äta god, nyttig, färgstark, underbar mat som gör mig piggare och gladare och att pizza inte passar min livsstil längre. Himla sunt tänk tycker jag. Och det ska jag försöka applicera på hela min självbild. Jag vill visserligen inte bli supersmal, utan kanske snarare stark. Att se sig som en stark, hälsosam person som vill röra på sig för att man mår bra av det.

Nu har jag ju lång väg kvar tills jag är klar med min viktnedgång, men jag vill försöka få tänket på plats och börja jobba in det redan nu.

Vad tycker du?

PS: Kent har släppt en ny singel! Jag tappade fart i mitt en-kent-låt-om-dagen-projekt här i bloggen men nästan alla deras låtar är ju fantastiska. Nya singeln är dock kanske ändå lite extra fantastisk. Missa ej!

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa, skönhetsideal. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vad händer när den tjocka blir smal?

  1. Maria skriver:

    Intressant. En kvinna på mitt jobb gjorde gbp och fick problem med balansen. Tyngdpunkten i hennes kropp blev så förändrad och iom den snabba minskningen så hängde hon inte riktigt med i svängarna. Hon tränade samtidigt för att få mer fasthet så med lite balansträning så går det bättre nu. Sedan känner jag en annan kvinna som var mkt smal i ungdomen men efter tre barn så är hon större nu. Men själv tror hon att hon fortfarande är smal och blir lika förvånad varje gång hon går förbi ett fönster eller spegel berättade hon. Självbilden från ungdomen sitter liksom fast i hennes hjärna. Märkligt eller hur?

  2. Katarina skriver:

    Det där tror jag är grunden för all bestående förändring; att se sig själv som en person som ÄR på ett nytt sätt, som GILLAR sina nya vanor och sitt nya sätt. Inte bara som en gäst i nya verkligheten. Du har själv verkligen förändrats en hel del till utseendet men å andra sidan är du en kvinna som sminkar sig, gillar kläder och fixar frisyren så ytliga förändringar tror jag inte är någon större grej för dig. För andra – som aldrig ändrar stil eller utseende på något sätt – kan detta vara enormt stor omställning. För dig är din nya livsstil den grundläggande förändringen, precis som det var för mig när jag blev en icke-rökare och en löpare. Jag suktar aldrig efter cigaretter och längtar ut varje fin dag till min löprunda.

  3. Anna skriver:

    Det här är jätteintressant tycker jag, hur man läser in sin identitet i olika aspekter av ens liv, kropp och själ, och blir orolig eller får svårt att hänga med i svängarna när saker förändras. Jag har inte genomgått några större kroppsliga förändringar, mer än en smygande viktuppgång som jag försöker styra om till en smygande viktnedgång, men jag har haft liknande frågeställningar om jaget när jag funderar om mina framtidsplaner, vad jag ska jobba med, var jag ska bo etc. Även när det handlar om positiva förändringar blir jag orolig att jag ska förlora delar av mig själv, eller att förändringarna inte kommer vara långvariga utan att jag ska falla tillbaka till hur det var innan, att inget är säkert. Vem är man egentligen, och hur gör man för att bli så trygg och säker på sig själv att man klarar större omställningar utan att tappa sig själv? Intressant och svår fråga!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s