Därför vill jag inte jobba heltid


För ett år sen tog jag ogärna selfies så ofta som nu, särskilt inte sådana där jag ler!

Jag har alltid haft ett slags apokalyptisk känsla i magtrakten, en medvetenhet om att jag har ett liv och att jag själv väljer vad jag vill fylla det med för innehåll. Och att det går fruktansvärt fort och därför är lite extra dyrbart! Sen går det inte alltid att fylla tiden med precis vad man vill så klart, livet kommer alltid innehålla måsten som är långt ifrån roliga. Men en sak bestämde jag mig för: Att jag nog aldrig vill jobba heltid på samma ställe. Även det kan förstås ändras, men hittills har jag hållit fast vid den planen. Det blir hattigt ibland att ha många olika sysselsättningar, men också så fantastiskt fritt och roligt!  Varierande. Jag har minst några gånger i veckan (på vardagar) möjlighet att ta en promenad i stan mitt på blanka eftermiddagen eller åka och köpa papper på morgonen eller träna när gymmet är alldeles förmiddagstomt. Och bara en sådan sak gör mig alldeles glad. Idag började jag sent och kunde promenera en timme på morgonen i vårsolen. LYX!

Den största anledningen till att jag inte vill jobba heltid på ett ställe är förstås att jag ska kunna spränga in mitt skapande i vardagen. Jag tar mitt konstnärliga skapande (skönlitterärt skrivande och så ritar jag ju) på allvar och för att jag ska fortsätta göra det, och inte börja banalisera det, så behöver jag kunna ha utrymme för det i vardagen. I realiteten orkar/hinner jag inte skapa alla veckor men jag har gjort mitt liv så att jag har förutsättningar för att hinna det lite då och då i alla fall. Jag har ju ett halvtidsjobb nu, 50 procent, som kräver att jag är på plats. Utöver det har jag lite andra uppdrag (mer i perioder) men ingenting mer som är fast varje vecka och kräver att jag är på en viss plats.

För mig har det här varit ett av mina viktigare livsval hittills. Det slutliga målet/drömmen är att helt kunna styra min tid. Alltså att kunna försörja mig på t.ex att vara lärare i skrivande, blogga, skriva, rita och sådant jag gillar. Men det får ta sin tid och jag är ändå på god väg. Jag försöker inspireras och påminna mig själv om det här genom att läsa/kolla dokumentärer/följa konstnärer och andra personer som har en sådan tillvaro. Jag ville berätta om det här för att visa att det alltid går att bygga upp tillvaron på olika sätt, att det ofta finns möjlighet att snickra ihop allt så att det ändå går att betala räkningarna i slutet av månaden. Och det är helt okej att inte gå den självklara vägen. Det mesta löser sig till slut ändå. Det gäller bara att vara driftig och aldrig ge upp!

Vad tänker du?

Annonser
Det här inlägget postades i inspiration, Vardag. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Därför vill jag inte jobba heltid

  1. Agneta skriver:

    Jag jobbar heller inte heltid.Men jag har ingen tid över iallafall ! Familjen tar all tid.Jag längtar ärligt tills barnen blir större så jag kan vara lite mer ego,inte jobba mer.Det finns så mycket man vill hinna med( OBS älskar min familj)

    • Patricia skriver:

      Likadant för mig. Jag jobbar 70%. Om jag jobbade 100% så skulle jag nog gå in i väggen direkt. Men min man jobbar typ 170 %, så min övriga tid går till hemmet och barnen. Men jag är nöjd, skulle inte vilja byta detta liv mot ett karriärsliv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s