Sådant jag fått höra för att jag är tjock

Exempel 1: 
Stresstunneln på Centralen i Stockholm en tidig morgon i rusningstid.
Ung kille (skriker): Du borde äta lite mindre!
Hans tjejkompisar skrattar. Jag skyndar vidare.

Exempel 2:
Jag är 13 år och ska gå på rutinkoll hos skolsköterskan, som alla fick göra (jag är INTE tjock men kanske har tre kilos övervikt för min ålder).
Jag: ”Jag känner mig ganska tjock och så…”
Skolsköterskan: ”Nej, du är inte alls tjock så tänk inte så! Du är jättebra som du är.”
Jag (glad): ”Åh okej…”
Hon: ”Tänk så här, du slipper ju frysa!”
Jag: ”Hur menar du?”
Hon: ”Jamen när alla dina klasskompisar fryser, då har du fett på magen som skyddar dig. Det är ju jättebra med underhudsfett!”

Exempel 3:
På ett kulturevenemang en kväll, där jag har uppträtt under stor nervositet.
Kvinna: ”Åh nu kan det inte vara långt kvar, det måste kännas spännande!”
Jag: ”Hur menar du nu?”
Hon: ”Jamen tills ert lilla barn kommer.”
Jag: *dör*

Exempel 4:
I tvättstugan, en förmiddag.
Granne: ”Åååh, grattis till graviditeten!”
Jag: ”Jag är inte gravid, jag är bara tjock.”
(Hon bad verkligen om ursäkt men liksom, skadan är redan skedd)

Exempel 5:
Bekant: ”Det är så kul att få läsa lite om hur det är att vara som du, när man inte har en aaaaning liksom. Det blir som en helt ny värld.”
Jag: ”Hur menar du, med skrivandet och romanen och så?”
Hon: ”Nej, alltså att vara tjock!”

Exempel 6:
På 7-eleven, en kväll för kanske tre år sen (medan jag fortfarande åt sötsaker). Jag skulle köpa en kanelbulle eller vad det var.
Killen i kassan: ”Var det bra så?”
Medelålders man bakom mig i kön, väser så att bara jag ska höra: ”Ja det räcker gott och väl med det där.”

Exempel 7:
Jag är kanske 20 och går på en dejt med en kille i min ålder som jag har pratat med länge på internet. Vi fikar och pratar och tar en liten promenad innan vi skiljs åt. Jag tyckte han var sjukt tråkig men inte mer än så. Kommer hem till datorn och har fullt av meddelanden i stil med:
”FY faaan, varför berättade du inte hur ÄCKLIG och TJOCK du var?”

Exempel 8:
Ytlig bekant, utan att vi har berört ämnet övervikt och utan att jag har nämnt med ett ord en önskan om att gå ner i vikt.
Hon: ”Har du provat någon diet? Eller att träna eller så? Jag menar, det är ganska lätt att gå ner i vikt. Försök äta mer grönsaker!”
Jag: ”Jo, jag har jojobantat sedan jag var tretton.”

Exempel 9:
Hos en psykolog. Jag nämner i något sammanhang att det ju finns människor som trivs med att vara tjocka.
Psykologen skrattar till och säger: ”Men det kan väl inte finnas en människa som TRIVS med att vara TJOCK?”

Bidra gärna med dina egna upplevelser i kommentarsfältet. Ett ord för detta: Fatshaming! Sensmoral: Fråga aldrig en kvinna om hon är gravid.

KENT-KÄRLEK (det blir inte riiiktigt varje dag men nästan fram tills sista skivan släpps 20 maj). ”Klåparen” från skivan ”Du & jag döden”. Lyssna här på Spotify, det är en fantastisk låt.

PS: Jag tog bort mitt inlägg från tidigare idag som syftade till de fruktansvärda dåden i Bryssel. Detta för att inga ord riktigt räcker till. Det är nog andra gången på två år som jag raderar ett inlägg här (det händer alltså inte ofta), ber om ursäkt för det!

Följ gärna min mat och träning på instagram –> jessicasviktigamal

Annonser
Det här inlägget postades i Fatshaming, samhällskritik, skönhetsideal. Bokmärk permalänken.

58 kommentarer till Sådant jag fått höra för att jag är tjock

  1. Anna skriver:

    Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör när många tycker det är helt okej att säga och göra precis vad som helst! Skrämmande! Vad ger dem rätt och hur kan de tycka om sig själva, sova gott efter att ha gett sådana kommentarer? Usch!

    • Karin skriver:

      Jag håller med. Det verkar vara den kulturen nu, med alla fula påhopp och kommentarer via nätet. Kan man trycka ned någon så att jag själv framstår som liiite bättre. Nä, fy tusan. Jag tänker också på Zara Larsson och vilka vidriga kommentarer hon brukar få.

      Jag har aldrig varit tjock, men lite småmullig under uppväxten och som sen ‘rättade till sig’ när jag började dra iväg på längden, så jag kan inte sätta mig in i hur det är att bli påhoppad på det här sättet. Fy!

  2. Catarina skriver:

    Elakingar. Jag tror knappast man kan må särskilt bra i sig själv om man nödvändigtvis måste komma med små stick och kommentarer till andra enligt dina exempel. Blir ärligt talat skrämd… Ändå är detta vardagsmat för många som blir mobbade, tjocka eller inte. Fy. Visst, vissa vill väl ”hjälpa till” och kommer med råd som egentligen är väl menat (fast det blir fel) och det kan man ju förlåta. Det blir mer klantigt liksom… men mannen på 7eleven, dejten och sådana som skrattar, nej, det är hemskt!

  3. Tina skriver:

    Hemskt, och tänkvärt. Har som smal med ”idealkroppen” fått ett rejält uppvaknande av att leva tillsammans med en överviktig sambo. Blickar på stan, kommentarer, hans läkarbesök (följde med då han skulle ta bort födelsemärke – naturligtvis fick han höra om hur tjock han var vilket var FULLKOMLIGT irrelevant…) och inte minst folks ”välmenande” kommentarer till mig, skämt om hans vikt, prat om ”han kan ju omöjligt orka cykla så långt” osv. Ingen är ju så medveten om ens utseende och kropp som en själv så det är knappast något han missat. Jag har verkligen blivit chockad och tar idag åt mig mer än vad han gör i ren ilska över hur jädra ohyfsade folk är

  4. MB skriver:

    Många människor är väldigt korkade. Om man inser detta så blir världen mycket lättare att leva i. Höj på dina vackra ögonbryn nästa gång och tänk jaha, du är en av dom….ta in och känn efter vad långt du har kommit och dom har inte kommit särskilt långt alls. Dumma människor vill inte utvecklas, dom är nöjda där dom är eftersom dom bara sitter och dömer andra. Håll dig långt ifrån dom. Och ta för guds skull inte åt dig. Du verkar vara en sådan underbar person som man bara vill hänga med. Hur ofta träffar man sådana egentligen?

  5. Linnea skriver:

    Under högstadiet hade jag några kilos övervikt och det var under de här åren som mina ätstörningar började som t.ex. mitt ständiga kaloriräknande som jag först på senaste tid när jag gått över mer och mer till Paleo äntligen har börjat att släppa (är 27 år nu). Men i alla fall, det var en händelse i sjuan när vi satt på skolbussen hem när någon säger att jag är så lik min storasyster. För ett par sekunder blir jag jätteglad, min storasyster var min idol vid den tiden. Men så säger en kille: ”Ja, fast tjockare!” och garvar. Och jag minns fortfarande de orden som en örfil alltså.

  6. Maria skriver:

    Jag var med i DN i ett stort fotoreportage med titeln ”Vikt och värdighet”. Mycket bilder på mig i alla möjliga situationer. Såklart en matbild. Tjockisen äter. Detta var en bild då jag äter en hamburgare som jag var tvungen till eftersom inget annat fanns till hands( här gör jag det. Här ursäktar jag mig själv för att jag äter/åt. Framförallt att jag äter/åt hamburgare…)
    Jag fick en del kommentarer eftetåt i form av personligt skrivna brev som redaktionen vidarebefodrade till mig. Ett minns jag väl. Det var från en kvinnlig gynekolog som förstod varför jag var tjock. Jag hade ju ätit hamburgare. Så hon gav mig tips. Som hon själv använde sig av och vidarebefodrade till sina patienter: när vågen börjar dra iväg så ser hon till att äta ett äpple till lunch och inget mer under en tid. Sen var det ok för henne igen. Hon tyckte verkligen att det är något jag borde ta efter.
    Hur jag verkligen älskar tips kring något som jag inte bett om. Eller inte…

  7. Anonym skriver:

    När jag var 18 år och med ”bara” ca 10 kilos övervikt om man ser till BMI. Det är en riktigt solig härlig vårdag och
    köper jag och en kompis årets första mjukglass och sätter oss på Konserthusets trappa på Hötorget, för att avnjuta dem.
    Snett bredvid sitter en 2 killar och en tjej, ett par år äldre än oss som ser coola ut.
    Den ena killen blänger på mig och säger till sina kompisar – Ska hon verkligen äta glass ? Och flinar.
    Bara en händelse av flera men den satte spår i mitt redan dåliga självförtroende och min kroppsuppfattning.

  8. cornelia skriver:

    först och främst: detta berörde mig starkt ❤ så sällan man får läsa om detta.

    sedan:
    – är typ 14, 15 och chattar med en kille som frågar hur lång jag är och vad jag väger. jag svarar hyfsat sanningsenligt 161cm 64kg. han säger "då är du ju en boll"
    – min dåvarande kille svarar "du kan ju träna mera" på att jag känner mig ful.
    – mamma varje kväll under bullimi åren: ska du äta IGEN?
    – släktingar glatt varje gång jag har på mig något figurnära "MEN GUD HAR DU GÅTT NER I VIKT"

  9. karin skriver:

    Fy fan! Så jag är inte den enda som träffat fullkomligt inkompetenta psykologer. Mn undrar ju liksom hur deras utbildning gick till. Jag äter en hel del mediciner och under ett år gick jag upp 40 kg och hetsåt och spydde om vartannat. Jag var desperat för hjälp och min dåvarande psykolog tipsade mig om en yoyghurt som var god. Det var det som skulle få mig att bli smalare och friskare. Efter det sa jag inte ett ord till kan jag tillägga.
    Jag blir rädd för världen. Vad är det med människor? Trodde psykvården var den enda plats alla idioter samlades. Och man tror att folk med intelligens som klarat svåra utbildningar skall vara bättre. Min erfarenhet är att det är precis tvärtom.
    Kram till dig.
    Ps Jag blev också under det året gratulerad till graviditeten som inte fanns av en ytlig bekant. Jag sa bara som det var. Att jag var fet.

  10. Sarah skriver:

    har några erfarenheter från att vara rejält fet. (100-127 kg till 173 cm) (har inte ätit mig till fetman, utan har ingen ämnesomsättning)
    1) Mannens exfru (jobbar på Amelia/Tara) säger: Hur kan du vara tillsammans med det där FETTOT??!! (så att jag hör…) Tydligen är det viktigare att vara smal än smart…
    2) Söker läkare för halsfluss: – du borde inte försöka gå ned lite i vikt?? … Jo men serru…det är ju därför jag har ont i halsen och halsfluss… jag är för fet.

    • Sara skriver:

      Bara en tanke. Varför vill du skriva just här var exfrun jobbar? Man drar inte in någons arbetsgivare och försörjning in i sådana här konflikter, framförallt inte om det finns barn involverade. Hon gjorde fel som kallade dig fetto, men i min mening är ditt fel långt större.

    • Linn skriver:

      Det håller inte jag med om! Att kalla nån ett fetto är väl fan så mkt vidrigare än att berätta var nån jobbar! (varför nu det skulle vara en hemlighet?) Människan arbetar på en ”kvinnotidning” och har den trista attityden, det säger ju lite…

    • Karin skriver:

      Sara: Långt större? Nja, kanske inte kan jämföras riktigt eller? Dessutom kanske det vore bra om personen i fråga ser detta och tänker över vad hon sagt och hur det känns för andra.

  11. Malin skriver:

    Jag har varit smal och har under senare år gått upp en hel del i vikt. Det som jag märker mest är hur positiva kommentarer liksom försvinner. Ingen frågar mig var jag köpt mina kläder (kanske också för att jag har så sjukt mycket svårare att hitta snygga kläder nu) eller att jag ser snygg/fin/whatever ut. Alltså, inte för att jag eftersöker eller vill ha såna kommentarer om mitt utseende egentligen (även om jag ändå blir glad av att någon annan, helt oefterfrågat, värderat mitt utseende på ett positivt sätt eftersom jag lärt mig att man ska bli det i det här samhället) men det jag vill påtala är liksom den markanta skillnaden i bemötande som jag får som tjock. Som att jag inte räknas lika mycket längre, liksom. Sen har jag också fått höra saker som ”du skulle vara så snygg om du gick ner ett par kilo” (korkad kille jag träffade ett tag) och ”det armbandet kommer passa sen efter några kilon” (kompis som gav mig ett för litet armband, utan att jag frågade)…… Så jäkla vrickat alltså, men jag är på något sätt ändå ”glad” att jag upplevt skillnaden. Det har liksom gett mig en helt annan förståelse. Och det är så skönt att läsa kommentarsfält som dessa och känna att en inte är ensam.

    • Jessica Johansson skriver:

      Hej Malin!
      Jaa jag känner igen det där med frånvaron av kommentarer, det blir en konstig upplevelse. Men du, hitta fina kläder går absolut även om man är rund! Jag lovar. Sök i bloggens sökfunktion på fancy frida så kommer du hitta ett inlägg där hon tipsar om massa ställen för större damer att hitta snygga kläder på. Kan även tipsa om fb-gruppen Fancy fatshion för köp och sälj av begagnade kläder i större storlekar. OM du kommer i indiskas XL så har de ju hur mycket fint som helst, jag köper typ alla mina kläder där nästan. Killen lät verkligen korkad och kompisen också. Usch! Men visst, det ger också insikter att inse hur mycket utseendet betyder i vårt samhälle.

  12. Annika skriver:

    Klåparen är en av mina favoriter också!! Fast jag har många Kent-favoriter som jag går tillbaka till. Går inte att välja en.

    Hemska kommentarer genom åren. Jag ryser när jag läser.

    • Jessica Johansson skriver:

      Åh visst är den underbar. Jag kan inte heller välja bara en och därför väljer jag en om dagen. 😉

  13. Helene skriver:

    Jag fick alltid höra ”Ska du verkligen ha mer mat? Räcker det inte med 1 portion?” Spelade aldrig någon roll hur stor den var eller om det bara var grönsaker på andra portionen.

    ”Du är ful och fet skulle aldrig ta i dig med tång”

    ”Fetto”

    ”Om du inte går ner i vikt så kommer du inte kunna få barn/ få komplikationer vid graviditet”

    ”Ingen vill ha någon som är tjock”

    En pojk i min egen ålder kallade mig köttbulle när vi badade på samma badstrand. Det var så tydligt att det var till mig han sa det då vi var ett par stycken och jag var den ende som var tjock.

    Det finns hur mycket som helst som sägs till en person utan tanke på att det sårar.

    • Jessica Johansson skriver:

      Alltså, att folk o-ombedda ska lägga sig i hur mycket man äter? Jag blir GALEN! Inte okej. Vad vidriga saker du har fått höra. 😦 En kille som jag var tillsammans med när jag var kanske 20 var så himla elak mot mig hela tiden och sa också saker i stil med att jag var äcklig och tjock och så. Som tur var har jag sedan 6 år tillbaka haft den stora lyckan att leva med en man som aldrig någonsin skulle säga elaka saker till mig. Jag blir så ledsen när jag läser de kommentarer du fått höra, fetto-kommentaren fick mig att tänka på en gång förra sommaren när jag och en vän (som också är rund) satt på en uteservering och drack kaffe. En kille som gick förbi sa till sina tjejkompisar: ”Oh my fucking god, those women are just so BIG!” och tittade på oss. Och tjejkompisarna skrattade. Det sätter verkligen sina spår. Tack för att du vågade dela med dig av dina erfarenheter, tror det betyder mycket för många. Att liksom inte känna sig ensamma.

    • pirri skriver:

      Jag känner en blond tjej på mitt jobb som blev kallad för kyckling av en smalare kille men han är inte kvar längre hos oss, skönt att slippa han för han gjorde en massa saker oxå?

  14. Hanna skriver:

    När jag fick mitt första barn gick jag upp 18 kg, sen gick jag ner nästan allt igen på bara 4 månader utan någon speciell ansträngning. Jag fick hela tiden höra hur duktig jag var.
    Nu är det ett halvår sedan jag fick mitt andra barn och vågen står helt still. Det finns helt enkelt inte samma tid att träna och jag vill äta samma (helt normal kost) som min äldsta son för att föregå med gott exempel. Jag har kanske 3-4 kg övervikt nu, inte en jävel säger att jag är duktig eller ser fin ut. En frågade tom om jag var gravid igen (magen är ju lite uttänjd).
    Om det nu är så att jag går ner i vikt igen och magen försvinner, ve den som säger att jag är duktig, vilken konstig och puckad kommentar.

    • Jessica Johansson skriver:

      3-4 kilo är ju iofs ingenting. Men det är verkligen inte ok att kommentera folks kroppar öht tycker jag. Och jag håller med dig om att frånvaron av kommentarer också kan kännas som en märklig upplevelse!

  15. Marie skriver:

    En gång på flygplatsen i Fiumicino. Jag tog hissen ner till ankomsthallen för att det går fortare än att ta trapporna och jag var stressad. Sur man säger till mig när jag som sista person går in i hissen: ”Ni skulle må bra av att ta trapporna i stället!” Till saken hör att jag inte ens var särskilt tjock – men visst, jämfört med de petita italienskorna så var jag en ”vichinga”.

    • Jessica Johansson skriver:

      Fy för sådant, kan folk inte bara hålla munnen stängd i sådana situationer, liksom? När jag bodde i Rom för tio år sen var det många som trodde att jag var amerikan, antagligen för att jag inte var smal (fast just då var jag mycket smalare än nu, har som sagt jojobantat upp och ner en hel del).

  16. moa skriver:

    När jag efter flera veckor av kul och intressant mejlkontakt på en dejtingsida till slut träffar killen, och han bokstavligen böjer sig bakåt för att komma åt att granska min ganska rejäla rumpa. Och totalt tappar intresset där och då.

  17. Christina skriver:

    Ja vart börjar man….hela livet har bestått av folks elaka kommentarer.
    – jag kom i puberteten tidigt, 9 år var jag och gick upp 10kg på ett år. Jag var helt lost och visste inte vad som hände med kroppen. Skolsköterskan vid den årliga kontrollen gjorde stor sak av mina då uppkomna bristningar. ”Vad ÄR det HÄR?” och min viktuppgång ”Du måste sluta äta sås!”. Kärringjävel. Där började det.
    – ”Där kommer Helan och Halvan”, pojke på cykel.
    – dejt i 25-årsåldern med en kille. Efter sex rullar han över och säger ”nej du är alldeles för tjock för mig”. Smidigt att han sa det när han var klar.
    – kille i rulltrappa Centralen Stockholm: ”Fy fan, skärp till dig!”
    – ”Asså, du är så jäklar smart och trevlig men du kommer aldrig få en kille. Ingen kille vill ha nån som du.”
    – En VÄN säger i bilen: ”Har du funderat på sån där magoperation?” Jag sa att jag inte var tjock gör att jag har för stor magsäck.
    – Samma vän säger när vi ska springa tillsammans (jag tyckte det var nervöst nog att ge mig ut och springa med nån som är tränad) ” Amen guuud, ska du sakta ner redan, vi har ju bara sprungit 500 meter!”.
    – vid julbordet ”Är du sådär duktig som du var när du gick ner i vikt nu också?”
    – Internetdejt som erkände efter en stund att när han såg mig så tänkte han dra iväg och lämna mig där vi var (2 mil från stan), men han tänkte att han kunde iaf ligga med mig.
    – I Thailand ”Ah you look like elephant! ”
    – jobbintervju som säljare:” Det går inte att anställa såna som dig, ni sitter ju bara och äter godis hela dagarna”.

    You gotta love it. Jag har sällan problem själv av min vikt. Men jag har problem med andras åsikter om min vikt.

  18. Danne skriver:

    Fatshaming är inte ok, men överviktiga människor överkonsumerar mat, konsumerar ofta fel mat, om man inte är fet på grund av medicinska skäl så kan man antagligen med garanti om man lägger jobb på det träna bort fettet, har man ingen medicinsk anledning till att vara överviktig så är man bara rent av lat & ohälsosamma vanor ska jobbas emot, framtidens barn ska inte bli tjocka, det är INTE acceptabelt att man tillåter barn lida igenom ohälsosamma livsstilar på grund av deras föräldrars ignorans, kolla epidemin i Amerika till exempel eller andra västländer, det är sjukligt & ska inte accepteras.

    • Marie skriver:

      Men du Danne, äter alla smala människor rätt mat och har hälsosamma vanor? Om en smal människa blir sjuk på grund av ohälsosam livsstil, är det då mer okej än om en tjock blir det? Uppriktiga frågor bara, vill gärna veta hur du tänker här.

    • Allan Petree skriver:

      Med respekt för att du vill vara den du är, så får du respektera att jag avskyr TJOCKA människor. Du är smal i förhållande till de vandrande fett blobbar som förpestar MIN tillvaro. Jag mår fysiskt illa när jag ser hur fettet dallrar under klänningar.
      Du skriver ”under din sockerperiod” och ”Jo-jo-bantar”.
      Snälla SÖK HJÄLP om du inte är nöjd. Det finns olika möjligheter OM du vill gå ner i vikt – faktiskt – förutom att beklaga dig via bloggar !
      Över hälften av USA´s befolkning är sjukligt Obesa !!!
      I Sverige är vi på väg åt samma håll.
      Tyvärr misstänker jag att du provocerar detta i din blogg för att höja klicken och få mer reklamintäkter !
      Och tyvärr hjälper jag dig i detta.
      Skaffa dig en utbildning. Kunskap om att hålla din kropp i trim och sluta beklaga dig. Skriver jag utan att veta något mer om dig. Liksom utan lust att skaffa mer kunskap om dig. Du har redan tagit 15 minuter av mitt begränsade liv !

  19. Jenny skriver:

    För 35 år sen gick jag i 5:an och en klasskompis fyller år och ska bjuda på glass. Min lärare sätter sig bredvid mig på en bänk på rasten och berättar att idag så ska alla få en varsin glass men inte du Jenny….vet du vad du ska få?, du ska få ett litet bantningspiller och så klämmer han mig på magen.
    Hur fan står det till med en sån människa?? Jag var 11 år…

  20. Nettan skriver:

    ”Din röv är så bred så du knappt kommer in genom en ladugårdsdörr!” Fick höra det här på högstadiet och efter det började jag köpa kläder som skulle dölja min ”jättebakdel”. Har nyligen slutat med det (är 42 år nu…)och visar stolt upp den i tajta byxor utan långa skjortor och tunikor som döljer och har aldrig fått så mycket positiva kommentarer om hur snygg jag är! Inte minst från min man. 😉
    Har nu en tonårsdotter och har alltid varit noga med att aldrig kommentera min kropp negativt, även under den tiden när jag inte var bekväm med att visa upp den. Viktigt att vi ger våra barn en sund kroppsbild. Förhoppningsvis får dom ett självförtroende som gör att dom slår ifrån sig kommentarer från tanklösa puckon!

    • Nettan skriver:

      Ska också tillägga att när jag fick ladugårdsdörr-kommentaren så var jag 160 cm och vägde strax under 50 kg, så nä, jag var inte ens överviktig utan bara ”päronformad”…

  21. Lotti skriver:

    När jag sista året på gymnasiet gick till läkaren för att jag hade problem med yrsel fick höra att ”det är inget fel på dig, sluta sitta hemma och ät leverpastejmackor, ut och rör på dig”. Var överviktig, men inte så mycket. Konstaterades sedan att jag hade virus på balansnerven.

    Eller när jag för något år sedan söke på akuten mitt i natten för vad som senare (när jag sökte igen dagen efter) visade sig vara njursten fick höra att jag absolut inte får äta bearnaisesås. ”Du behöver gå ner i vikt, det är inte hälsosamt att vara fet”. Som om jag inte redan visste det…

  22. Camilla skriver:

    Så sorgligt att många tycker att övervikt är synonymt med dum, lat och ohälsosam och att man då förtjänar att behandlas som om man vore mindre värd än andra.

  23. CJ skriver:

    Jag är ett fetto, gjort en gbp-operation men har tyvärr blivit fet igen. Mitt ex sa till mig många gånger när jag frågade vad han tänkte på att han tänkte på hur jag skulle se ut om jag var smal. Kan inte räkna de gånger folk frågat mig om jag är gravid. Sedan ska vi inte tala om alla som glor så att ögonen håller på att hoppa ur skallen på dem. Min fd samtalskontakt på psyk tyckte jag skulle minska ner på godisintaget för då skulle jag rasa i vikt, gjorde som han sa och inget har hänt, han tyckte då att jag skulle minska på läskmängden jag drack för då skulle jag vips rasa i vikt och bli smal, jag gjorde det och ligger jag fortfarande som Jabba the hut.

  24. Ika skriver:

    Det är hemskt vad man tyvärr måste stå ut med som tjock idag. Alltifrån att busschaufförer inte ens tittar en i ögonen eller andra personer som inte ens tittar åt en eller prata med en i en konversation (i skolan) bara för att man är tjock. Det jobbigaste jag tog åt mig var i höstas. Jag går hem med min dotter från förskolan, längre fram kommer två tjejer i 10-års åldern med sin mamma. Vi går förbi dem och precis då säger den ena tjejen ”men gud vad tjock hon var”. Mamman reagerar inte alls och de fortsätter gå. Jag fortsatte att gå hem med dottern med blicken åt ett annat håll och en tår föll längs med kinden. Att inte ens mamman sa något till sin dotter förbluffar mig. Jag försöker lära min tös hemma att man behöver inte använda ordet tjock. Det är så mycket negativt i det.
    Jag slutade även på mitt fd jobb pga min chef som sa ” hur klarar du av att jobba när du är så kraftigt överviktig?” ”Ja nu är det ju inte lika trångt på avdelningen som i hemvården”
    Dessa kommentarer gjorde att jag slutade jobba där.
    Usch hemskt hemskt hemskt.

  25. Carina skriver:

    Men vad är det för FEL på folk?! Så ohyfsade! Du är jättefin! Jag förstår inte hur folk kan störa sig på andra för deras övervikt. Jag har också fått höra sårande kommentarer som etsat sig fast. För bara några veckor sedan frågade en om jag är gravid. Tack för den! I wish! Jag vill vara nöjd med mig själv oavsett kilon, lättare sagt än gjort, men försöker att tänka så!

  26. Nanna skriver:

    Det allra konstigaste i dagens samhälle verkar vara att man på allvar tror att flera antal kilo är lika med ful. Man kan vara jättesmal och ful faktiskt!

    Och jättetjock och SNYGG!

    Eller så är man liksom mitt imellan både vad gäller vikt och utseende. Så är det ju faktiskt för dom flesta. Man får faktiskt lov att vara glad över sig själv hur man än ser ut. Så det så!

  27. Nanna skriver:

    Jo ….Alltså nu skriver jag en sak till….om när folk säger något om att jag skulle vara tjock. Då bara svarar jag längtar och med ett glatt leende (på ytan iallafall )

    Nej jag är inte tjock jag har bara en STORHETSTID just nu!

  28. Linda skriver:

    Jag förstår inte varför folk måste kommentera andras utseende. Ser någon snygg ut och du känner att komplimagen skulle vara välkommen, fine. Men att oombedd tipsa om träning eller fråga om bebisar är otroligt okänsligt. För att inte tala om de som är medvetet oförskämda och elaka. Hur blir folk sådana..?! Fy 😦

    • Jessica Johansson skriver:

      Joo det är lite okänsligt. :/ vet inte riktigt hur man tänker. Man kanske vill ”trycka till” någon?

  29. Trasslan skriver:

    Jag funderar mycket över det här. Kommer snart att jobba som läkare och vet liksom inte hur jag ska ta upp det här med övervikt/fetma.

    Det jag tänker är att jag vill kunna ta upp det av omtanke för patienten, liksom att erbjuda den hjälp sjukvården har att ge. Att jag inte vill att personen framför mig ska dö ung eller få en stroke eller nåt annat farligt. Hur tar jag upp det utan att kränka personen? Jag tycker att det är svårt. Nån som har tankar eller tips på det?

    • Christina skriver:

      Hej,
      BRA att du staller frågan! Insiktsfullt och hoppfullt för mig och dina kommande patienter.
      Det jag tanker är att du primärt behöver se bakom storleken på personen när den kommer. Som tjock möts man väldigt ofta av förmaningar om en fetma när man kommer med halsfluss. Det är inte kul och hjälper ingen.
      Behandla patienten som vem som helst – lyssna och se till helheten.

      Ibland KAN fetman vara problemet, det vet vi själva om också, vi lever med det dagligen med både skamkänslor och annat negativt. Vi som är tjocka dömer oss själva mycket. Vi känner till allt om vad det innebär för risker. Vi kan kost. Jag lovar… man blir duktig på att veta kalorier och vad som är bra mat osv när hela ens liv går ut på att man MÅSTE banta. Varför är vi tjocka då tanker du, när ni vet så mycket? Jo, för att det vi inte har fått hjälp med är den bakomliggande problematiken. Man blir inte tjock för att man älskar mat I stora mängder. Man blir tjock för att man, oftast, har något annat man känner som inte är så postivt. Alla har inte det, men den stora massan vill jag pasta har en psykologisk orsak till sitt ätbeteende och det faktum att det är riktigt tufft att sluta med det beteendet.

      Jag hade blivit glad om jag hade blivit bemött med respekt. Med omtanke. Inte förmaningar. Jag vet att jag ska äta bättre och röra på mig. Men jag kanske behöver någon att prata med? En curator, KBT-behandlare, hjälp att komma igång. Jag behöver INTE att någon rekommenderar ett piller eller en magsäcksoperation, för det är inte orsaken till att jag är tjock. Det är den enkla och snabba lösningen. Som att sätta plaster på något som fortsätter blöda.

      Kanske kan du berätta precis som du gör här: fråga din patient om det är okej att ni pratar om den fysiska hälsan också, och säg att du är osäker på hur den andre ska uppfatta något, när du bara är omtänksam med vad som kan ske om inget görs?

      Och tank inte bara BMI. Man kan vara small men jättesjuk inuti och näringsfatting osv, och tjock men frisk. Se personen. Inte kilona. Och peppa, inte anklaga.
      Jag hade bara blivit glad om en läkare brydde sig på riktigt och där jag inte behövde försvara mig. Där någon förstod att det var ett mentalt problem och inte ett fysiskt.

    • Jessica Johansson skriver:

      Jag ska svara på din kommentar i ett separat inlägg, tack för din viktiga fråga!

    • Trasslan skriver:

      Tack för svar, både Linda och Jessica!
      Bra tips, tar till mig av dom. Skulle va fantastiskt om det fanns mer resurser till kuratorer, psykologer och att man som läkare kunde få vidareutbilda sig inom samtalsterapi. Och att man sedan skulle få mer tid för patienter. 20 min är alldeles för kort, man ska hinna skriva journal på den korta tiden också…

      Det känns som att landstingen inte förstått hur viktigt det är utan hellre satsar på operationer (en operation kostar runt 100 000 så man skulle kunna göra enorma satsningar på ovan nämnda med de pengar som går åt till kirurgi…). Visst är operation bra och nödvändig ibland men jag skulle vilja att det fanns bättre hjälp innan så att operation nästan aldrig behövdes, att det liksom var en sista utväg.

      Vet av egen erfarenhet att det inte är tvärenkelt att vända ett ohälsosamt beteende. Hade det varit det skulle jag väl inte ha blivit tjockare och tjockare efter varje barn 😉 Jag tror att det skulle va betydligt enklare att få till kost och motion om man fick subventionerad idrott eller PT och någon som följde upp ens kostvanor. Blir spännande att se om landstingen kommer att ändra något i sitt upplägg eller om man bara fortsätter i samma spår.

      Ser fram emot inlägget Jessica!

  30. Mariam. skriver:

    Det var lunch på skolan, jag och mina kompisar satte tillsammans. Sedan kom det ett par killar och började titta på mig underligt. En av killarna titta ner på min mat, hur mycket det var antar jag. Allt vara bara underligt. 15-20 min senare, var påväg till min klass. Jag hör dom säga ”Såg ni hur mycket hon åt, vilken tjockis. Hon äter nog så mycket varje dag, kan fatta att hon är tjock”, sedan skrattade dom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s