En riktig feminist?

Jag har aldrig orkat tillhöra någon tydlig grupp. Alltså en sluten grupp med människor med specifika intressen. Anledningen till det är att det, enligt min erfarenhet, finns massa oskrivna regler i alla grupper och det upplever jag som begränsande. I en grupp som fokuserar på skönlitterärt skrivande ska man gärna vara lågmäld, eftertänksam, ta tid på sig. I en grupp som är intresserad av en viss musikgenre förväntas man helst lyssna på bara den genren och gärna klä sig på ett visst sätt. Etc.

Och så har vi feminismen. Jag är 100 procent feminist. Jag tycker det är helt fucked up att vi lever i ett patriarkat där män och kvinnor ges olika förutsättningar och får olika krav ställda på sig, beroende enbart på sina respektive könstillhörigheter. Jag går noll procent med på alla normer som finns kopplat till kön, eftersom de begränsar människor. Och så vidare, ni vet vad jag menar.

I flytten gick jag igenom alla mina saker och rensade bland alla papper. Då hittade jag ett fanzine som jag och några vänner gjorde i 15-årsåldern (kuriosa: fanzinet heter Puder och kom i ett (!) nummer). Redan där har jag skrivit en (ganska crappy men gullig) krönika om detta med att man som feminist inte förväntades gilla smink och rosa kläder etc. Och att man måste kunna sminka sig och klä sig i knallrosa och ändå få kalla sig feminist. Det har blivit lite bättre idag kanske men jag har fortfarande upplevt att det verkar hänga kvar i vissa kretsar. På många sätt har ju den feministiska rörelsen i Sverige utvecklats sedan kritisera-Slitz-tiden. Man ser inte längre ner på tjejer med en viss stil eftersom man inser att det måste vara en del av feminismen att alla kvinnor har rätt till sin egen kropp och därmed måste få välja hur man ser ut och vad man gör med sin kropp. Sen finns det massa problematiska saker ändå, så klart.

Men en riktig feminist kan förstås raka sig under armarna. Hon (eller han men jag orkar inte ta med alla aspekter i alla texter, hehe) får ha hur mycket smink hon vill. Hon kan vara superintresserad av inredning eller hälsa eller träning eller hudvård. Hon kan ha urringade kläder eller heltäckande. Hon kan älska att bygga möbler eller föredra att pyssla med rosa små blommor och baka. Hon får ligga runt eller inte ligga alls.

Jag hör fortfarande folk (mest i intervjuer och så) säga att de inte är feminister eftersom de inte är så ”radikala”. Som om folk fortfarande bara ser framför sig en osminkad person med smutsigt hår och bylsiga kläder. Jag tycker det är så knäppt att den myten hänger kvar. Därför tänkte jag att en påminnelse aldrig kunde skada. Jag är till exempel feminist och har varje dag foundation, puder, mascara, ögonskugga, kajal, ibland knallrosa läppstift. Jag älskar glamrock och Beyoncé och progg från 70-talet och Patti Smith och Thåström. Jag sminkar mig och älskar kläder. Jag tycker inte om konsumtionssamhället men älskar att konsumera. Jag gillar svår litteratur och o-svåra teveserier. Jag älskar podcasts och att styrketräna. Jag läser gärna poesi och går på Moderna museet och ägnar timmar åt att fundera på inredning från 60- och 70-talen. Jag vill att tjocka ska få vara tjocka men vill ändå inte själv vara tjock längre. Full av motsättningar alltså, precis som de allra flesta människor jag träffat.

Kan vi inte bara skippa alla kategoriseringar av varandra och move on?

Annonser
Det här inlägget postades i samhällskritik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s