Jag mår dåligt av LCHF-mat

Till middag åt jag blomkåls- och broccoligratäng, LCHF-style med grädde, riven ost, fetaost, broccoli, ägg, blomkål och kryddor. Igår åt jag LCHF-lasagne (vilket jag skrev om här). De senaste dagarna har det helt enkelt råkat bli flera LCHF-rätter för mig. Det är ju lite tråkigt att diet-debatten (om jag får kalla den så) är så polariserad, att de som kör en viss metod tycker att alla ska köra den. Trots det, och trots att jag kanske kommer få kritik (helt okej så klart), så kommer jag skriva det här.

För jag inser att LCHF verkligen inte funkar för mig. Det visste jag egentligen redan, jag provade kanske åtta månader 2007 eller 2008. Jag gick ner men mådde verkligen inte bra i längden. Jag har också haft högt blodtryck trots min ringa ålder, det kanske gör mig extra känslig. Men jag tror det är viktigt att våga lyssna på sin kropp och våga stå emot en press från omgivningen att äta på ett visst sätt.

Efter middagen idag fick jag alla möjliga obehagliga känslor, svettades intensivt och kände mig nästan svimfärdig. Oavsett vad det beror på (inte så viktigt just nu för nu mår jag bra igen): Nu kommer jag fokusera mer på stora sallader med proteinkälla och goda röror i stället. Alternativt ”vanlig” mat, t.ex lax med potatis och sallad eller köttfärsbiff med potatis och sallad. Då mår jag bra och njuter av maten! Alltså obs att jag ju absolut inte har övergett det spåret, det är bara senaste dagarna som det råkat bli flera LCHF-rätter. Men nu kanske jag kommer äta någon LCHF-aktig rätt någon/några gånger i veckan men inte mer än så.

Jag kan bli så matt av folk som vill missionera kring en viss kost för att den funkat för dem. Om det är något jag vill propagera för så är det: 1. Våga undvik quick fixes och 2. Våga lyssna på DIN kropp och DINA triggers och hitta en kost du kan hålla livet ut. Oavsett om alla i din omgivning äter LCHF eller GI eller vad tusan det nu kan vara.

Det har jag gjort på sistone och insett att jag inte kan hantera vanlig pasta och bröd, men däremot har jag inga problem med fullkornsris, potatis, frukt, frön osv. En LCHF-gratäng är inte heller lustfylld för mig, och min nya filosofi är ju lustfylld, färgglad, god och nyttig mat. Vi kommer laga en LCHF-rätt i matlaget på söndag men då kan jag ju äta den bara ett par gånger under de kommande veckorna och annat resten.

Det blir bra det här. Jag är så stolt att jag vågar skriva det här och stå på mig i detta. Och att jag äntligen, efter åratal, kan lyssna på just MIN kropp. Det har jag nog aldrig gjort tidigare.

Vad tänker du?

det här instagram-kontot ( @jessicasviktigamal ) kan du nu följa min mat och träning dag för dag!

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

32 kommentarer till Jag mår dåligt av LCHF-mat

  1. Maria B skriver:

    Jag körde också LCHF ett tag och jag blev också illamående. Vad det berodde på vet jag inte, om det var frånvaro av kolhydrater eller för mkt fett. Man äter ju lite kolhydrater, det är ju inte noll som många tycks tro. Jag tror du är inne på helt rätt väg när det gäller det lustfyllda och att man ska öva upp lyssnandet av sin kropp. Men helt lätt är det inte. Det är kul att läsa om din träning och olika pass. Jag tränar skitmycket själv och är helt beroende men på ett bra sätt (haha, tycker jag själv då). Det är kul att längta till träning och inte se det som ett tvång. Kolla in Sockerfilmen på Svt play, lite visste man förut men det var överraskande att karln gick upp i vikt fast han åt lika mkt kalorier som innan han gick över till ”sockerkost”. Också det här med frukt juicer tog han upp. Mycket bra info. Ha det gott!

    • Jessica Johansson skriver:

      Jaa precis. nej det är inte lätt men åtminstone god mat 😀 jag har inte kunnat träna så mkt denna v pga sjuk men nästa ska jag prova något nytt pass igen! det är verkligen kul att börja se fram emot träningen 🙂

  2. Monica skriver:

    Jessica, så klokt skrivet! Det är sannerligen tröttsamt med ”missionerandet” från olika dietanhängare. Det som utmärker alla dessa ”läror” är förenklade orsak-verkanresonemang som tar sin utgångspunkt i en extrem kosthållning och ser annan mat som farlig/ skadlig. Att själv hitta matglädje från en sund, omväxlande kost är den mest hållbara vägen att äta bra. Själv är jag SÅ tacksam över att jag helst äter nyttigt och för mig har kosten aldrig varit något problem. Stor kram till alla er som kämpar med vikten och fortsätt på den här linjen Jessica!

    • Jessica Johansson skriver:

      Tack så jättemycket för din kommentar! ❤ håller verkligen med, men det är ju bra att lchf funkar så bra för vissa 🙂 kram till dig med!

    • Karin skriver:

      Oj, vilken självgod kommentar. Du är SÅ tacksam över att du helst äter nyttigt och du uttalar dig om att olika dieter är förenklade orsak-verkanresonemang…

      Ordet ‘diet’ betyder kosthållning. Så äter du enligt tallriksmodellen så äter du en diet. Äter du GI äter du en diet. Vad är nyttigt enligt dig? Vad är nyttigt för en annan? Det som händer vid LCHF är att kroppen slutar att använda kolhydrater som största energikälla och istället används fettet. Detta gör att man kan må illa i början, tom flera veckor. Är man riktigt sockerdriven kan omställningen bli riktigt obehaglig, som en avgiftning. Det säger väl det mesta om hur ‘nyttigt’ det är med socker och stärkelse?

      Jag har full respekt för att man inte vill prova LCHF men jag skulle önska att man satte sig in i vad det betyder istället för att tro att det bara är att äta 1 kg smör, 3 dl grädde och ett pkt bacon till frukost. Så mycket grönsaker som kan varieras inom LCHF är oändligt. Sen behöver man inte så mycket grädde, det är också en missuppfattning. Oj då, nu kanske jag missionerar… Sorry.

      • Jessica Johansson skriver:

        Jag tror inte att Monica menade något illa med sin kommentar, jag tolkade den faktiskt bara som välvillig. 🙂 Jag är insatt i vad LCHF betyder, har som sagt provat det. Men det passar inte alls för mig med så strikt kosthållning.

    • Sara skriver:

      Karin, det där var inte så vänligt skrivet. Vidare, de flesta har faktiskt rätt bra koll på vad lchf står för och går ut på. Däremot upplever jag också att de som kör lchf ofta tar på sig en mästrande roll och menar att deras väg är den enda, vilket kan bli lite tröttsamt. Jag förstår att tanken är god, de personerna har hittat något som de mår toppen av och de vill hjälpa fler att må så bra, men insikten av att alla inte mår bra av just deras väg kanske inte alltid finns på plats. Det är bara att du tittar tillbaka lite i kommentarsfältet på Jessicas blogg för att se vad jag menar, titta speciellt på hennes inlägg gällande mellanmål. Och slutligen, något som jag upplever att lchf-personer ofta misstar sig på gällande oss andra, vi går alltså inte runt och häller i oss socker och stärkelse dagarna igenom, vi gör ibland lite annat också ibland.

    • Pia skriver:

      Sara, sorry men jag håller inte alls med dig :0 😉
      Dessutom uppfattar jag som att kommentarerna på mellanmålen har med Jessicas uttalade sockerberoende att göra och inte med LCHF. Lätt att blanda ihop då många sockerberoende äter lchf-liknande kost 🙂 Jag tror att alla forskare idag är eniga om att det enda som fungerar för att hålla sig nykter från sitt beroende är att utesluta drogen oavsett om du är alkoholist, narkoman, spelberoende, shoppingberoende eller sockerberoende. Jessica har ju berättat om sitt beroende samtidigt som hon kämpade med konstant sug o hunger och hade svårt att hålla sig ifrån brödet etc. Därför fick hon många tips och råd om att frukt som mellanmål samt kvarg med sötningsmedel kan trigga hjärnan så mycket så att det är i stort sett omöjligt att hålla sig på banan utan att trilla tillbaka till bröd- socker- och överäta-träsket. Jag kan ha full förståelse för att ni normala som inte har några problem kan tycka att det är att missionera eller att mästra. Jag hoppas på mer kunskap och förståelse om sjukdomen sockerberoende så att vi slipper sådan missuppfattningar i framtiden.

      Cyberlove ❤

    • Sara skriver:

      @pia, jag bara undrar en sak? Baserat på det enda du vet om mig, dvs mina två kommentarer jag lämnat till detta inlägg, varför tror du att jag inte är sockerberoende utan normal som du skriver? Jag skriver ju bara att jag personligen inte mår bra av lchf-kost?

    • Lotta skriver:

      @sara – jag har inte lagt någon tanke på huruvida du är sockerberoende eller ej. Meningen var generellt riktad till övriga ”normala” 🙂 Sorry for the confusion ❤

    • Lotta skriver:

      Och Lotta och inte Pia som det blev. Men det framgår väl ändå av övriga kommentarer då jag skriver om samma sak. Ha en härlig helg!

  3. Tessa i höghuset skriver:

    Nej, riktig lchf är inget för mig heller. Jag mår bra av att hålla nere mängden ljust bröd, ris och pasta, och mår inte bra av mkt fett eller mkt kött. Min kropp gillar fibrer, råa grönsaker och rotfrukter och frukt. Matiga sallader är det bästa. Men vet också många som inte klarar eller gillar den maten.

    • Jessica Johansson skriver:

      Hej Tessa och tack för din kommentar! Jaa jag tänker exakt som du faktiskt! Nästan aldrig äta bröd, ris och pasta (men gör jag det någon gång väldigt sällan så gör det varken från eller till), inte för mkt fett och inte för mkt kött. Försöker nu varva kötträtter med fisk, kyckling och vegetariskt. Finns ju så sjukt mycket god veggiemat! Så vi har nog lite samma filosofi här. Vilka är dina favoriter bland matiga sallader? 🙂

  4. Sara skriver:

    Så klokt skrivet! Jag mår heller inte bra av för mycket fett i maten och framförallt upplever jag den inte som lustfylld, precis som dig. Alla är vi olika, jag är glad att du hittat just din väg!

    • Jessica Johansson skriver:

      Exakt, tack för din superfina kommentar! ❤ dessa kommentarer betyder så enormt mycket för mig. Det finns ju många som älskar att gotta i grädde och ost och då kanske LCHF är perfekt för dem. Men inte för mig. 🙂

  5. Catarina skriver:

    Skönt att du steg för steg kommer fram till vad som funkar för just dig :). Klokt av dig att känna efter hur kroppen reagerar på olika typer av mat/dieter. Din kropp vet bäst. Jag tänker att du är på rätt spår.

    Lchf är ingen favorit för mig heller och jag skulle inte må bra av att köra den maten fullt ut. Små inslag ibland, absolut! Älskar dendär gratängen tex ;). En väninna till mig däremot älskar Lchf och hennes kropp svarar jättebra på det. Kul att vi alla är olika tänker jag!

    • Jessica Johansson skriver:

      Ja jag tror också jag är på rätt spår. 🙂 jag kommer nog aldrig mer äta den där gratängen, haha! Jag håller med om att det är bra att vi är olika, men också lite svårt. Det gäller att orka vara stark när många propagerar för en viss diet. Vet man att den inte passar en så måste man nog stick to it. Jag har också en vän som mår superbra av LCHF, hon älskar grädde och gratänger och har gått ner 30 kilo på ett år. Men jag är nog egentligen mer förtjust i t.ex potatis med lax och sallad, mer variation på tallriken och massa färger! Tack för din fina kommentar!

  6. Flipp skriver:

    Jag mår inte bra av snabba kolhydrater men inte heller av för mycket fett och mjölkprodukter. Kör LCHV – Low Carb High Vegetable. Funkar toppen det!

    • Jessica Johansson skriver:

      Vad fint att du har hittat din grej! Jag mår inte heller bra av snabba kolhydrater. Mjölkprodukter är lugnt för mig, jag tror det var allt fett igår som fick mig att må så dåligt.

  7. Madde skriver:

    Skönt att någon vågar skriva detta. Jag är likadant, mår jättedåligt både fysiskt och psykiskt. Min filosofi är att äta av allt, men i väldigt måttliga mängder.

    • Jessica Johansson skriver:

      Åh tack för dina ord, Madde! Eller hur, så läskigt att må så dåligt av mat, sämre än jag någonsin mådde när jag åt godis typ 😛 jag måste ju leva utan just choklad, sötsaker, samt vara väldigt måttlig med bröd och pasta. Men i övrigt håller jag med om att lagom av allt nog är det enda som funkar i längden, för de flesta. Hur går det för dig, längesen jag hörde något? 🙂

  8. Louise skriver:

    Samma här! Har heller inte märkt att potatis eller frukt skulle ge någon negativ effekt på sockersuget eller vikten.

    • Jessica Johansson skriver:

      Nej, jag tror det är så himla individuellt men jag kan liksom hålla mig till två potatisar utan att vilja ha mer, och samma med frukt. Och ingetdera har gjort mig sötsugen. Däremot till exempel vanlig pasta eller en brödlimpa, där kan jag ha svårare att kontrollera mängden och vill ha mer och svårare att bli ”nöjd”. Är man bara ärlig mot sig själv så känner man ju det där direkt. 🙂

  9. Emma skriver:

    Jag tycker det låter jättebra och vettigt!

  10. Katarina skriver:

    Den som någon gång haft ett gallstensanfall kan bara hålla med dig om att LCHF inte är så himla bra val.

    Om man lätt får halsbränna är inte heller LCHF superkul.

    Om man smälter mat långsamt i magen är inte heller LCHF så himla mysigt.

    Om man gillar att äta mycket är inte LCHF alls effektivt utan direkt kontraproduktivt, då dieten går ut på att du ska klara dig på mindre portioner eftersom de är mer energitäta.

    Low Carb High Fat är vad LCHF står för. De som säger att man inte alls måste äta så mycket fett borde inse att då är det inte längre LCHF utan LCLF. En annan diet, med andra ord.

    Jag tror du gör rätt. Hitta ett sätt att förhålla dig till mat och matingredienser som funkar för dig.

    • Lotta skriver:

      Min halsbränna har försvunnit helt sedan jag började äta typ LCHF. Förr fick jag äta medicin varje dag för halsbrännan. Jag hade många gallstensanfall förr när jag åt all slags mat, nu har jag inte fått något anfall på många år. Jag märker också att så fort jag har ätit mjöl och socker i någon form så kommer halsbrännan tillbaka.

  11. Lotta skriver:

    Men förutom potatisen, havregrynen och matvete, äter du ju i stort sett LCHF-mat nuförtiden…. Jag tror den största missuppfattningen om LCHF är att det måste vara en massa ost och grädde hela tiden. Jag brukar säga att jag äter LCHF med sunt förnuft, dvs en hel del fett men mest nyttiga fetter, massvis av härliga grönsaker i alla dess färger samt mycket protein. Light-produkter undviker jag då de bara innehåller en massa socker och kolhydrater istället. Jag mår också illa av kombinationen ägg, grädde och ost.

    Det där med att lyssna till sin kropp kan vara väldigt komplicerat om man har ett beroende. Det finns perioder där jag inte alls kan lyssna till vad min kropp säger, då den skriker efter snabba kolhydrater eller söta smaker hela tiden. Får den inte godis eller glass så försöker den få i sig snabba kolhydrater eller söta smaker på annat sätt, tex bröd, frukt, för stora portioner av potatis, bönpasta, nötter, sötningsmedel osv och det i sin tur skapar hunger och sug och då äter jag för stora portioner. Hur ska man veta vilken röst man ska lyssna på och när? Då kan jag inte utgå från att lyssna till min kropp utan gå på erfarenhet på vad som fungerar och inte fungerar som sockerberoende.

    Missionerar vi inte alla när vi har en idé vi tror på och som vi tror kan hjälpa andra? På sätt och viss kan man väl säga att även du missionerar om ditt sätt, dvs att inte ha ett sätt och inte köra quick-fix-metoder osv. Det är väl ändå lite härligt på något sätt, att vi blir så entuastiska och vill hjälpa andra.

    Slutligen skulle jag vilja missionera om att jag tror att det är bäst att äta lite lagom av allt. Det tror jag att det är det enda sunda om man kan klara av det vill säga. Att äta så mycket artegen föda som möjligt, att undvika mat med en massa socker- och stärkelsetillsatser och annat skräp. Själv klarar jag inte av att äta lite av allt då jag är sockerberoende och måste utesluta alla snabba kolhydrater för att kunna fungera som en ”normal” människa och inte hamna i perioder då jag äter för mycket.

    Och så skulle jag vilja ta bort fokus på diet- och vikt-tänket och mer tänka som du är redan inne på, att äta mat som man mår bra av och som ger energi och glädje. Inte för att gå ned i vikt utan för att man mår så himla bra av det. Vikten får bli en bonus på köpet och inte målet i sig. Skönt att du har hittat din väg, fortsätt på den och fortsätt att lyssna på din kropp, granska din inre röst kritiskt ibland så att det inte är ditt beroendes röst du lyssnar på.

    • lotta skriver:

      Nu har ju en del kommentarer försvunnit härifrån men för att flera inte ska missförstå vill jag bara säga:

      Vad som fungerar för mig behöver inte fungera för dig.

      Ta till dig det du tycker om och låt resten vara!

      Lev och låt leva.

      Ha en härlig kväll!

  12. Linda skriver:

    Heja dig!
    Ät det du mår bra av. Undvik det du inte mår bra av.
    Finns så många kostpoliser så jag kroknar!
    Jag är inne på samma resa.
    Men jag kör samma mat som alltid. Bara lite mer tanke, lite mindre in och mer rörelse.
    Tror inte ett dugg på dieter.
    Heja dig!
    Heja oss!
    Bu för dem som försöker få oss att känna oss illa till mods med LCHF-predikningar.
    Jag hade också kunnat gå igång – men det räcker med att säga att JAG kör på sunt förnuft och den erfarenhet jag har med mig efter många år som sjuksköterska.
    Kram och återigen….HEJA DIG!!!

    • lotta skriver:

      Hej Linda!

      Jag har också i många år försökt köra på med sunt förnuft. Jag har lyssnat på sjukvården och alla kostrådgivare som säger precis som du, bara lite mindre in och mer rörelse. Så enkelt det låter. Jag höll på bli galen av förtvivlan över att jag aldrig fixade det. Jag undrade många gånger vad det var för fel på mig som inte klarade av det du så enkelt beskriver. Så mycket ångest, självanklagelser, känslan av att vara totalt värdelös och till slut depression.

      Men så fick jag kunskap om sockerberoende och agerade därefter. En helt ny värld öppnade sig och polletten trillade ned. Helt plötsligt så blev jag också normal, och kunde ta lite mindre in och röra på mig mer. Jag åt och blev mätt och behövde sedan inte tänka på mat. Helt otrolig, fantastisk och en alldeles ny känsla. Bara genom att utesluta min drog, dvs socker/mjöl/stärkelse/sötningsmedel. Simply amazing!!!

      Jag önskar så att sjukvården hade mera kunskap i ämnet. Tänk så många som faktiskt behöver och skulle kunna få hjälp då. Idag väljer man att gå in att operera magsäcken istället, till och med barn, som sedan får så många komplikationer, bristsjukdomar och depressioner. Istället för att se vart problemet egentligen sitter, dvs i hjärnan. Sockerberoende är en hjärnsjukdom.

      Så ja, jag predikar och missionerar så mycket jag kan. För att flera ska få hjälp och för att många flera ska få kunskap om sjukdomen sockerberoende. Kan jag hjälpa en enda människa att snabbare få hjälp, att slippa gå igenom det helvetet jag fick gå igenom, så tycker jag att det är värt det. Värt att ta upp diskussionen, värt att dela med sig av den kunskap jag fått. För en dag vänder det och alla kommer att förstå. Precis som de flesta har förstått att alkoholism är en beroendesjukdom som också startar i hjärnan. Och då kommer fler att få hjälp i tid, innan de dör i hjärtinfarkt eller får diabetes, fettlever, högt blodtryck, värk i rygg och knän osv.

    • Lotta skriver:

      Och hihi ja, om man blir nog rätt jobbig för omgivningen när man brinner för ett ämne, ni vet precis så där störiga som nyblivna föräldrar är som bara pratar barn och bajsblöjor hela tiden, eller golfare som bara pratar golf hela tiden. Skitstörig! Men det bjuder jag på 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s