Meningen med allt

Jag älskar att jag vågar berätta om min hälsa nu i bloggen (jag kommer berätta även om något går snett, vilket jag inte hoppas!) och att jag skriver mycket om hur det går. Det hjälper mig också att fortsätta på rätt spår. På sista tiden har det blivit mycket av den varan här i bloggen (och mindre av annat) och då skaver något i ryggraden. För även om jag verkligen är peppad på min livsstilsförändring och min träning och att äta bra och alltihop, så kvarstår ett faktum: Det kommer aldrig bli mitt största intresse. Och skulle det bli det så skulle livet kännas bra tomt. För mig är det ett verktyg som ska ge mig mer kraft, ork, styrka, glädje att ägna mig åt det verkligt betydelsefulla, nämligen konst! litteratur! politik! samhällskritik! feminism! teater! film! poesi! musik! illustrationer! Vissa av dessa ägnar jag ju mig direkt åt (skriva och rita), andra intresserar jag mig för utan att utöva själv. Jag går aldrig i demonstrationer eller jobbar aktivistiskt men jag är väldigt intresserad av politik, kanske främst ur ett samtidsperspektiv, utifrån tanken: Vad säger det här om vår samtid? osv, och de insikterna kan jag sedan använda i mitt skapande medvetet eller omedvetet.

Hursomhelst, virr, virr som vanligt! Jag har precis sett en intervju med en av mina stora förebilder, Suzanne Osten. Regissör, feminist, samhällsomstörtare (mitt ordval hihi), intellektuell, och aktuell med en ny spelfilm senare i år. Jag har själv haft förmånen att få intervjua Suzanne flera gånger och har alltid gått ifrån de samtalen helt vimmelkantig av inspiration. För den kraft som hon besitter, den oerhörda styrka och klokskap och idérikedom, den liksom pangar sig rakt in i min magtrakt och ger mig lust att aldrig stå still (för att citera Thåström).

Ibland kan jag känna att samtiden ekar så fruktansvärt tom men då måste jag liksom gå in i en bubbla full av Sara Granér och David Bowie och Suzanne Osten och Sara Stridsberg (lyssna på hennes sommarprat från 2011 och läs alla hennes böcker, please) och Patti Smith (se dokumentären ”Dream of life” och läs ”Just kids” utöver den fantastiska musiken). Och då hittar jag en liten gnista, som en tråd på ett garnnystan. Och så nystar jag och känner att det här är meningen med allt. Det här är vad som kan lära oss något om tillvaron och meningen och existensen, det som vi annars är så duktiga på att dölja med brus och sus. Ta ett citat av den modernistiska författaren Djuna Barnes: ”Jag blev gammal sittande på en hästrygg mellan klockan tolv och en minut över” (ur ”En farlig flickas dagbok”) eller Gunnar Ekelöf: ”Ge mig gift att dö eller drömmar att leva”. Eller min kära Gatuduvan: ”Idag, dunderhonung till dom svaga.” Jag kunde fortsätta för evigt. Sådana här citat sparar jag som en arsenal av inspiration och styrka att ta till närhelst jag behöver. Livet är inte tomt, långtifrån. Men vi måste själva aktivt välja att fylla det med konst och kultur (även ni som har barn, snälla snälla!). Och på så vis lär vi känna oss själva. Klyschigt men alltså, ibland känns det som att påminnelser behövs, hur absurt det än må vara. Folk frågar hur jag har tid att läsa böcker (just nu blir det mer film än böcker men ändå), men jag får lust att fråga tillbaka: Hur kan du välja att inte göra det?

OBS! Självklart är meningen med livet främst människorna omkring en, så tycker jag i alla fall. Men ja, ni förstår nog vad jag menar. Med kultur i tillvaron blir man också mer påmind och medveten om sådant viktigt!

Behöver du boktips? Fråga så tipsar jag! Eller kolla kategorin ”Litteratur”, där finns massor. Eller min gamla bokblogg, ordochingavisor.se

Läs gärna min text ”Är du kulturellt hälsosam, lilla vän?” på samma tema!

Annonser
Det här inlägget postades i Kultur, Litteratur. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Meningen med allt

  1. Leif Nilsson skriver:

    Jessica, jag har tänkt läsa en blogg av dig men som en del annat har det inte blivit av, men idag hamnade jag i ditt knä genom markörens försorg då jag skulle se om det hade kommit in något av intresse i facebook. Irriterad blev jag förstås men samtidigt påmind om min föresats. Så jag läste och nu måste jag säga att din text är mycket bra. Jag skriver under på allt även om jag har andra förebilder inom kulturen, men det är en bisak. Själv har jag snart läst igenom hela Proust och är helt bergtagen. Vi ses i Tullinge!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s