Läser gamla inlägg i min blogg och blir CHOCKAD!

Hörni, jag är ju hemma sjuk med feber och har inte precis supermycket energi. Därför har jag suttit och läst massa gamla kommentarer och sparat ner en del recept som jag tänkt prova, som ni som läser bloggen har tipsat om ”genom tiderna”. Himla motiverande! Det i sin tur har lett till att jag har läst en hel del gamla blogginlägg och jag blir faktiskt chockad. Det var bra för jag inser hur mycket jag faktiskt har förändrat mitt tänk sedan april 2014. Låt mig ge några exempel.

* Jag tränade nästan inte alls då, förutom några halvhjärtade pass av cirkelträning. Idag är jag van vid styrketräning med pulshöjande inslag tre gånger i veckan, samt att jag även klarar att gå på gruppträningspass. Det klarade jag inte ens för ett år sedan pga bristande styrka och kondition.

Jag ser väldigt stor skillnad på de här två bilderna! Den till vänster är tagen i januari 2014 tror jag, och den till höger för ett par veckor sedan.

* Jag hittade ett inlägg från april 2015 där jag beskrev att jag var svettig på ryggen osv efter att bara ha varit ute och handlat. Så är det inte alls längre, men då mindes jag plötsligt hur jag ofta var alldeles svettig i ansiktet och hela ryggen utan att ha motionerat ens. Det är så lätt att glömma.

* Fram tills i höstas var jag tvungen att typ böja mig framåt då och då när jag var ute, eftersom jag fick så ont i ryggen. Så är det inte alls längre eftersom jag stärkt upp ryggen med styrketräning.

* Jag kollade några av mina matsedlar från våren/sommaren 2014 och HÄPNAR över vad jag stoppade i mig. Knäckebröd, korv, pasta, bröd osv var liksom saker jag betraktade som nyttiga. Nu betraktar jag det som ett fail om jag ätit någon av de sakerna. Mitt tänk har alltså helt förändrats.

Dessa tre bilder har jag lagt upp som exempel på när jag verkligen lyckats med maten. Kycklinggryta med ris, korvgryta och någon slags zucchini-köttfärs-grejimoj. Och fine, absolut, men var är alla grönsaker?! När jag har gått igenom gamla kommentarer så ser jag också att folk alltid frågar var grönsakerna är men jag har liksom inte varit redo att ta in det, apropå vad jag skrev igår. Jag menar, några tjocka gurkbitar gör ju ingen större skillnad i magen, åtminstone inte för mig.

Dessa och andra aspekter får mig att inse att jag på riktigt har förändrat hela mitt synsätt på kost och motion. Jag har liksom gjort det lite halv-offentligt här på amelia.se men det är också positivt, tänker jag. De sista bitarna tog tid, att sluta med bröd och pasta, men på sistone har jag faktiskt gjort det på riktigt och det känns som att alla pusselbitar börjar falla på plats. Nu vill jag ju gå ner massor i vikt också förstås. Jag smygvägde mig i fredags och hade samma vikt som veckan innan utan att ha fuskat alls. Den officiella vägningen är ju nu på fredag. Jag tänker att det är att mina mellanmål är för kaloririka så jag ska prova att minska ner rejält på dem och testa kvarg/keso i stället för turkisk yoghurt. Förhoppningsvis blir det pricken över i som ska ge mig resultat. Just nu är jag ju sjuk och kan inte träna men ska försöka sköta maten extra bra i stället (tidigare hade jag tänkt: äh, jag är sjuk, då kan jag äta lite vad tusan som helst)!

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Läser gamla inlägg i min blogg och blir CHOCKAD!

  1. Tove skriver:

    Men skrev du inte precis ett inlägg där du sa att du tagit åt dig av vad alla sagt och skulle börja äta större / mer kaloririka mellanmål? Nu har det gått typ en vecka och du är tillbaka igen med att dra ner? Du kanske ska vara lite mer tålmodig, kroppen är en långsam maskin.. En eller två veckor säger ju absolut ingenting om huruvida något fungerar eller inte… Du verkar väldigt otålig

    • Jessica Johansson skriver:

      jo jag ska fortfarande äta större mellanmål än tidigare men turkisk yoghurt är ju ganska kaloririkt och eftersom jag skötte mig helt perfekt förra veckan så tänkte jag testa att köra kvarg eller keso i stället för det, men fortfarande med bär/frön. Så ett slags mellanting. Jaa jag är otålig, en av mina sämre sidor. :/ man går ju inte ner om man får i sig för mycket kalorier menar jag..?

    • Annie skriver:

      Ja det är väl klart man är otålig om ens mål är att gå ner i vikt. Kanske en viktig faktor också för att ändra sin livsstil.
      Mellanmålsmässigt är det ju bra att äta mkt av sådant som ger lite energi = mätt och lite kalorier.

    • Tove skriver:

      Okej, vad bra! Du har ju rätt i att man inte går ner i vikt när man får i sig för mycket kalorier, men jag får alltid en känsla när jag ser dina matsedlar att du äter rätt lite. Så jag blev så glad när du skrev att du ökat på och tänkte att nu kommer du få skitfina resultat. för mig är det iallafall så att ju mer mätt/belåten jag är desto mindre risk för matfixering/att jag fattar fel beslut. Och i det långa loppet ger det mig viktnedgång även om jag kanske äter lite mer kalorier varje dag. Hellre nästan rätt än exakt fel. Har du räknat ut exakt hur mycket kalorier du äter och hur mycket du förbränner? Nu när du tränar rätt mycket också så förbränner du ju en hel del och behöver mer energi pga det också? 🙂

  2. anonym skriver:

    Underbar läsning!!
    Mitt råd är att sluta smygväga dig och att du fortfarande är inne på diet-tänket när du tänker kalorier och vikt så försök att komma ifrån det. Fortsätt istället med det du redan är inne på, dvs att äta så att du ska må bra och tänk på att få bort suget i första hand. Bry dig inte alls om vikten i början, utan ät för att bli mätt och slippa sug. Då kommer vikten på köpet så småningom och om den inte gör det, då kan du börja finjustera. Ha tålamod och låt kroppen komma i balans.

    • Jessica Johansson skriver:

      Du har en poäng i att diettänket sitter djupt rotat i min ryggrad. Det tar nog ett tag innan kroppen kommer i balans, igår var jag hungrig heeeela dagen. Men det ger sig ju! 🙂

  3. Marie skriver:

    Härligt att läsa! Träning är det roligaste som finns när man hittat den typ som passar en själv bäst.
    Jag mejlade dig nyss en hel receptlista, men här kommer ytterligare ett recept som kanske fler läsare kan ha glädje av:

    Balsamicobönor med rostad vitlök
    4 pers
    4 vitlöksklyftor
    1 rödlök
    2 msk olivolja
    I msk balsamicovinäger
    1 msk torkad oregano
    1 burk valfria bönor à 400 gram (gärna blandade bönor)
    2 dl hackad persilja
    Flingsalt, nymalen svartpeppar

    Skala och finhacka vitlök och rödlök. Hetta upp olivoljan och fräs vitlök och rödlök. Tillsätt balsamicovinäger, oregano, flingsalt och peppar. Vänd lökfräset med bönor och persilja. Servera varmt.

    • Jessica Johansson skriver:

      Åh tack för ditt recept, ska nog testa det. Har haft svårt för balsamicovinäger men nu har jag ju hastigt och lustigt lärt mig att äta både det ena och andra så varför inte liksom! Brukar du äta bara så eller brukar du ha någonting till?

  4. Annie skriver:

    Vad härligt att läsa! Det är nog så, det spelar ibland ingen roll vad andra säger – är man inte redo att ta emot det så går det inte.
    Jag är grymt imponerad över din viljestyrka! Hoppas du blir frisk snart.

    • Jessica Johansson skriver:

      Nej det verkar vara så, som om jag har haft en skygglapp på något sätt. Kanske krävdes hela den här omständliga processen för att jag skulle bli redo att på riktigt förändra min kost. 🙂 Jaa jag hoppas också jag blir frisk snart, så långtråkigt att vara sjuk…!

  5. Maria skriver:

    Ja det är verkligen skillnad på bilderna. Syns att du gjort en hälsoresa.

  6. Lena skriver:

    Jag ser oxå stor skillnad på bilderna! Nu SER du faktiskt frisk och hälsosam och STARK ut! Det speglar att du mår så mycket bättre. Jag var en av dem som skrev att du skulle sluta med allt vad gluten heter för 2 år sen. Kul att du nu har tagit det till dig. Allt måste få ta tid och du var kanske inte riktigt redo just då. Nu kan det ju bara bli bättre. Osötad kvarg är jättebra! Jag körde på den laktosfria varianten när jag var hemma i Sverige i somras. Kvarg är en av de saker jag saknar här i Thailand. Samt färska hallon…. Jag tycker du är så duktig och det är så kul att följa dig och din utveckling. You go girl! Kram!

    • Jessica Johansson skriver:

      Åh tack fina Lena! Det var lite så jag också kände, att jag faktiskt ser starkare och friskare (och gladare) ut, även om jag inte skiljer så värst mycket i kilon (tror typ bara fem kilo). Nej jag tror inte jag var redo att ta till mig av det då men nu äntligen! Vad härligt det låter att bo i thailand. 🙂 Kram och tack för all fin pepp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s