Sminknoja

Jag har skrivit lite om sminknoja en gång tidigare, men det är längesen nu, närmare bestämt i juni 2014. Här är det inlägget. Då skrev jag bland annat:

”Så här på landet går jag så klart utan smink, orka sminka sig när det mesta man ska göra är att gå på en landsväg i en timme och sedan vända och gå tillbaka, liksom. Men jag har hela tiden känslan av att jag är lite äcklig och ful när jag strosar runt här mellan bok, kaffebryggare och altan. Detta är förstås en känsla som delvis beror på skev självbild osv. Men också: en kvinna ska försköna sitt utseende. En kvinna får lära sig tidigt att hon inte duger riktigt som hon är. reklamen vill få henne att känna att hon sminkar sig för att hon är värd det, en grundtanke som så klart är uppfunnen ur tomma intet och har blivit ett behov. En kvinna är naturligtvis värd att få åldras som hon gör utan att behöva smörja in sig med dyra krämer morgon och kväll (det är jag dock sjukt dålig på, smörjer nästan aldrig in mig pga pallar inte). En kvinna ska inte behöva ägna tio minuter varje morgon åt att sminka sig. Hon ska få ge blanka fan i det och ändå känna sig nöjd och fin och accepterad.”

Sedan dess har jag insett att min ”sminknoja” numera går lite i perioder. Jag tror att den är kopplad till hur pass conscious jag just då är kring utseende, vikt, mat m.m. Alltså, jag är ju alltid medveten om de sakerna men ibland ännu mer. Det kan vara kopplat till att jag anstränger mig extra mycket med maten, att jag kollat mycket på teveserier (det skrev jag om här, ganska nyligen), eller något annat.
I vissa perioder ORKAR jag helt enkelt inte bry mig. Då slänger jag på mig lite smink (eller ja, mycket men inte lika mycket av varje produkt så att säga) och så får det vara bra så. I mindre sminknojiga perioder kan jag gå dagar utan smink om jag inte har jobb eller annat. Men just nu är jag i en mycket sminknojig period och sminkar mig ganska rejält varje dag, som på bilden ovan. Mycket kajal, mycket mascara och mycket ögonskugga. Jag har alltid de produkterna, även i mindre nojiga perioder (och även löspuder, foundation osv) men inte lika mycket. Det är jobbigt att vara så medveten om utseendet hela tiden eftersom det gör mig mindre avslappnad. Ändå förmår jag numera lite mer rycka på axlarna och låta det vara så, eftersom jag insett just att det går i perioder. Nu längtar jag till nästa period då jag är lite mindre brydd om det här. Det är faktiskt ganska skönt att inte heeeeeeeeeela tiden tänka på utseendet.
Jag är övertygad om att jag inte är den enda damen på amelia.se som har sminknoja, hur hanterar ni andra sådana tendenser?
Annonser
Det här inlägget postades i skönhetsideal. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sminknoja

  1. Katarina skriver:

    Tjuvlyssnade du på min middagskonversation igår?! 🙂 Vi (3 kvinnor) och pratade om att det sällan är så att snyggbilden vi har av oss själva (den där när vi har sminkat oss och piffat håret osv) överensstämmer med snyggbilden andra har av oss. Exempel: om du fick välja en bild där du tycker att du är snygg kommer troligtvis inte vara samma bild som dina vänner och din familj väljer. Detta gör att sminknoja eller någon annan hangup som vi har inte har något att göra med omgivningens uppfattning om dig. De tycker kanske att du är snyggast när du gapskrattar, har håret i slarvig tofs och är osminkad. Vi själva lägger ju inte så stor vikt vid vår egen personlighet och jag tror att det är där skillnaden ligger mellan vår egen uppfattning om när vi är snyggast och andras uppfattning om när vi är snyggast. Dessutom kommer vårt tillrättalagda jag alltid vara mindre snyggt än de retuscherade bilderna av perfekta kindben på en 19-årig plastikopererad brasilianska med olivfärgad, fräsch hy som syns på reklampelarna (och som fick oss att föna håret utåt och åt vänster och lägga en guldig ögonmakeup trots att det inte är ens optimala färg). Sminkningen för mig har blivit ett sätt att visa omgivningen att jag är förberedd för att vara professionell, seriös och rekorderlig, dvs motsvarigheten till att män rakar sig på morgonen. Jag vill visa att jag iträder en roll mån-fre som inte är mitt privata jag. Detta är symboliskt viktigt: jag ser det som att jag skyddar min integritet på detta sätt, jag markerar att jag inte är där för att skapa vänner eller att någon har rätt att komma mig nära. Jag visar också att jag har en annan sida som jag väljer att hålla privat. Missta dock inte privat med personlig. Jag är mig själv på arbetet och jag är äkta där. Men jag fläker inte ut min själ. Sminket är alltså en del av en fasad. Jag kan välja att leka med det privat också för att det är roligt, precis som klädmode, men det är inte dess huvudsyfte.

    • Katarina skriver:

      Sedan skulle jag vilja att vi alla bestämmer oss för att sluta kommentera utseendet helt och hållet. Det där att ”du ska känna dig fin utan smink” eller ”du ska känna dig fin oavsett kroppsstorlek” borde ändras till ”känner du dig snäll idag?” eller ”känner du dig energisk/inspirerad/intresserad/motiverad/frisk/glad/generös/produktiv/duktig idag?”. Utseendet ska inte värderas. Det är ju inte relevant. Om du har en snygg kofta kan det kommenteras, men inte ditt utseende. Om vi såg det som lite fult och skämmigt att tänka på kroppens utseende skulle vi vinna massor på det i form av tid och tankeverksamhet som läggs på viktigare saker, som välmående, relationer, karriär, samhälle osv. Jag vet at det är en utopi, men det är dit vi borde sträva, tycker jag. Att säga till mig att ”du är så snygg” uppfattar jag som väldigt störande. Jag har ca 300 universitetspoäng, är rolig och smart (ha! tycker jag iaf! :-)), springer fort, är snäll och generös och omtänksam och bäst på att fixa IT hemma. Och har bra klädsmak. Detta är saker jag åstadkommit eller är förmågor jag har jobbat mig till. Det uppskattar jag om det uppmärksammas av min omgivning, inte formen på hakan eller färgen på ögonen. ”Ge fan i att kommentera mitt DNA!” vill jag ropa när utseendet kommenteras. Men det får man inte göra så då gör jag inte det. Men jag tackar inte heller för komplimangen, utan säger ”jaha, tycker du det”. Sedan skall jag erkänna att jag också faller in i utseendefällan eftersom det är en del av den kultur vi är uppväxta i och formade av. Men jag jobbar på det.

  2. The Futurista skriver:

    Jag var 13 ar nar jag borjade sminka mig regelbundet, vid 15 ars alder kommer jag ihag att jag kande mig ”riktigt ful” om jag valde att for ovanlighetens skull INTE sminka mig en dag. Tank vad hemskt egentligen, att pa bara ca 2 ar gar en flicka ifran att kanna sig fin som hon ar till att tro att hon ar ful utan smink. Jag haller helt med dig i det du skriver i ditt blogg inlagg. Dagens samhalle och kultur paverkar unga kvinnors och flickors sjalvbild otroligt starkt.

    Det jag har markt att hjalper mig ar att inte titta sa mycket pa TV. Jag undviker ocksa att lasa modetidningar och fitnesstidningar m.m dar modellerna alltid ar super sminkade. Det har ocksa hjalpt mig att sakta men sakert minska antalet smink produkter jag anvander, da blir skillnaden mellan en dag med smink och mitt osminkade ansikte mindre drastisk. Jag anvander idag mascara, kajal pa ogonbrynen och en ljus ogonskugga under en dag med mycket smink. En annan dag da jag vill sminka mig lite mindre anvander jag endast concealer, rouge och lappfett.

    Ett annat tips ar att hitta nagon kandis eller person som anvander valdigt lite smink men anda ser bra ut enligt dig, sedan kan du ta inspiration av henne. Jag inspireras sjalv av Geraldine Saglio, hon anvander minimalt med smink men ser anda bra ut. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s