Det bästa av det bästa med Bowie <3

Jag är som sagt ett stort Bowie-fan sedan jag var 13-14 år och pappa plockade fram ”Hunky Dory” på vinyl och spelade den för mig första gången (”take a look at the law man beating up the wrong guy, oh man, wonder if he’ll ever know”). Bowies betydelse för mitt skrivande, ritande, min stil, min persona är OMÖJLIG att överdriva. Under mina formativa år var han min hjälte. Och jag är ju en väldigt intensiv person med konstant starka känslor så det var liksom inget ”ja han är helt okej och rätt cool” (<— så känner jag aldrig någonsin inför någonting), utan det var ”JAG AVGUDAR BOWIE OMG VILKEN HJÄLTE NU VÅGAR JAG OCKSÅ HA KONSTIG STIL”. Jag hade fjäderboa, glitter, turkos ögonskugga upp till ögonbrynen, starka färger, trasiga converse (coolt liksom, haha!), stjärnor under ögonen. Även Nirvana, Patti Smith, Broder Daniel, Iggy Pop var sjukt starka influenser (och kent men mer gällande skrivande än stilmässigt). Jag kan fortfarande alla 60-70-talslåtarna utantill, även de jag inte lyssnat på på åratal.  Jag hade mängder av bilder på Bowie uppsatta med häftmassa i mitt tonårsrum. Och så vidare.

Det känns så klyschigt att ba: Jag har aldrig passat in, blaaa blaa blaaa, missförstådd, blabla. Men då får jag vara lite klyschig för jag har sällan känt att jag passar in bland ”vanliga” människor. Jag finner det nästintill omöjligt att kallprata om vädret osv fortfarande, alltså inte bara att det är tråkigt utan jag dööööör while doing it. Självklart förmår jag ju bete mig så jag står där och nickar när folk snackar snö och sol ändå, så klart. Jag är ju ganska glad och positivt lagd till vardags numera (tror mkt tack vare bland annat min träning!). Men det är bara ett av ca 1000 exempel på hur jag inte känt att jag passar in och det här var så klart en miljon gånger värre i de ängsliga tonårsåren. Och så kom där en wham bam thank you mam-hjälte med glitter överallt och helt galna kläder och allt annat än beige och helt fantastisk musik och estetik som bara träffade rätt i mitt inspirationsmässiga solar plexus. Här kom han och sa att det var okej att vara konstig, oh you pretty things! Att det var okej att vara en stjärndamms-madame som skrev pretto-texter i stället för att lyssna på mattelektionerna.

Fortfarande är det främst 60- och 70-talsmusiken jag gillar mest. Det finns någon enstaka 80-talslåt jag gillar också (”Ashes to ashes”, där Bowie återvänder till karaktären Major Tom från ”Space oddity”) men har i ärlighetens namn inte lyssnat så mycket på de skivorna, vet bara att jag inte gillar t.ex ”Let’s dance”. Jag älskar det storslagna och glammiga, de starka känslorna och musikaliskt yviga gesterna. Även om det inte sägs rakt ut så är filmen ”Velvet goldmine” absolut inspirerad av Bowie och min andra favorit Iggy Pop. Jag rekommenderar den filmen. Jag känner att känslorna inte förmedlas i den här texten, jag känner hur min annars så starka förmåga att formulera mig sviker. Kanske går det inte att beskriva den enorma betydelse den här artisten haft för mig? Kanske kan den betydelsen bara märkas i hur det pirrar i hjärtat och hjärnan när jag återigen höjer volymen alldeles för högt (”to be played at maximum volume” står det på en av skivorna) på bussen och sjunker in i ”Rock’n’roll suicide” eller ”Moonage daydream”. Kanske är det här en känsla jag får härbärgera inom mig eller glädjeskutta till på vardagsrumsgolvet. Kanske är det här en av få saker jag inte kan formulera i ord.

Men här kommer mina absoluta favorit-Bowie-låtar. Lyssna på dem några gånger. Ge dem en chans. Det har aldrig funnits och kommer aldrig mer att finnas en artist lika äkta, komplex, fascinerande, livgivande och oerhörd som David Bowie. Lyckligtvis finns hans musik för alltid. Nu ska jag lyssna på nyare skivor också och upptäcka dem. Den nyaste är ju inte ens en vecka gammal. Läs Jan Helins fantastiska tre kapitel om Bowie, det är en fin berättelse!

Låtar (ett urval av mina favoriter), alla finns på spotify så klart: ”Oh! You pretty things”, ”We are the dead”, ”Sweet thing”, ”Friday on my mind”, ”Sorrow”, ”Drive-in Saturday”, ”Time”, ”The prettiest star”, ”Lady grinning soul”, ”Five years”, ”Soul love”, ”Moonage daydream”, ”Starman”, ”Lady Stardust”, ”Rock’n’roll suicide”, ”All the madmen”, ”The man who sold the world”, ”Space oddity”, ”Cygnet committee”.

Annonser
Det här inlägget postades i inspiration, Kultur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s