There’s a starman waiting in the sky

När jag var tonåring var David Bowie en av mina stora förebilder. Jag hade bilder på honom överallt i mitt barndomsrum. Jag lyssnade på hans låtar om och om igen, läste med i texterna i skivornas konvolut.

Han gav mig kraft när jag kände att jag var för mycket, han gav mig mod att ha glitter och stjärnor under ögonen och våga ha annorlunda kläder. Hans musik gick på repeat, tillsammans med Nirvana och Patti Smith och Iggy Pop och de andra. Jag överdriver inte David Bowies absoluta betydelse för mig i tonåren. Den var konstant.

Jag lyssnar fortfarande på hans äldre musik ganska ofta, uppblandat med allt annat i min evighetslånga spellista. Idag dog han, 69 år gammal. Han kommer vara saknad men hans musik finns fortfarande kvar. Strö den kring anklarna i tillvaron som stjärndamm och glitter. Det är den värd.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s