Tillbakablickarnas tid för året är kommen

Nu vankas tillbakablickar lite överallt, bland annat på Facebook. Jag har funderat lite på vad det här behovet av att sammanfatta och utvärdera beror på. Jag kan inte föreställa mig att man innan sociala medier på samma sätt sammanfattade tiden hela tiden. ”Jaha, hur var den här veckan? Månaden? Var den okej eller dålig?” (annat än i ekonomiska/företagsrelaterade sammanhang förstås). Jag kan ha helt fel, det är bara en känsla jag har. Jag tänker att det faktum att vi delar med oss av våra liv och vår vardag hela tiden ger oss ett behov av att då och då stanna upp och sammanfatta den. För mig blir det alltid hisnande när massa personer i slutet av varje månad lägger upp collage med nio bilder från den gångna månaden. Det är ganska vanligt i mitt flöde. Varje månad skapar det en ilning i min mage, eftersom det påminner mig att ännu en månad har gått. Det ökar för mig känslan av hur snabbt tiden rusar fram. Nu ska våra år sammanfattas och helst ska de ge ett ganska lyckat intryck.

Det där med att vi vill ge ett så positivt och tillrättalagt intryck som möjligt i sociala medier – det är en så gammal spaning att jag inte ska fokusera så mycket på den. Jag tror de flesta av oss inser att precis bredvid det storbloggaren har fotograferat så står en hel trave med disk eller ett berg av osorterade papper (fast jag tror ändå att det perfekta gör intryck på oss, inte alltid positivt). Däremot tänker jag att vi kanske riskerar att ständigt vara missnöjda med tillvaron när vi hela tiden utvärderar den senaste tiden som passerat. Var den här månaden bra, var den sämre än mars förra året? Hann jag allt jag ville, vad kunde jag ha gjort bättre? Alltså risken med utvärderingarna är att man kanske fokuserar mer på att kritisera sig själv och sin tillvaro än att bara njuta av den och göra det bästa av den?

På det stora hela så har väl ändå 2015 varit ett riktigt skitår för mänskligheten, ett av de absoluta bottennappen bland år under det senaste (åtminstone) halvseklet. Fler människor är på flykt i världen än någonsin sedan andra världskriget, det är terrorism och bomber och antisemitism och islamofobi och fascistiska partier som går framåt i en läskigt snabb fart. För att bara nämna några hemskheter. Även denna spaning är gammal som gatan: ”Människor lider i världen och här sitter du och suckar över att din chiapudding blev lite för söt.” Och jag tycker verkligen inte att vi ska behöva känna så. Alltså, att vi har dåligt samvete över hur futtiga och menlösa våra problem är på det stora hela – det gör ju ingen skillnad för barnen som flyr. Tvärtom tror jag på att vi måste få fokusera på all futtighet i tillvaron för att sedan kanske ha ork att agera eller protestera eller försöka göra skillnad i världen. Men det är ändå något som gnager i mig när jag ser mina Facebook-vänners av Facebook utvalda bilder som ska sammanfatta året.

Facebook sammanfattade mitt år med två sjukt tillrättalagda bilder på mig, flera bilder relaterade till vår flytt (bild på köket osv), en bild från när Jens farmor fyllde 90, en bild på vår katt i ett skåp – ja, visst, allt detta har hänt i år och särskilt flytten har varit en gigantisk och underbar händelse i mitt liv. Men det som inte syns är ju all den oro jag har känt inför omvärlden, all min o-charmiga svett på eviga träningspass, hur jag KÄMPAR mig upp för trappan pga dålig kondis och övervikt, berg av disk, smutsigt köksgolv i förra lägenheten, osorterade skåp och lådor, osminkad med skitigt hår och hål i hemma-koftan OCH SÅ VIDARE. Jag har ingen färdig tanke här (en USP hos mig är att jag emellanåt tillåter mig att skriva virriga texter, konstigt nog brukar de bli ganska poppis så det är nog fler än jag som gillar virrighet!), jag bara tänker att de årssammanfattningar och månadssammanfattningar vi just nu ser omkring oss har ca noll att göra med verkligheten. Men som fiktion är de ju charmerande förstås (det gäller bara att påminna sig, som när man var liten och läste sagor: Det är ingen fara. Det är bara på låtsas. Det kan inte hända på riktigt att folks liv är så här).

Vad tänker du?

Annonser
Det här inlägget postades i samhällskritik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s