Teveserier gör mig mer utseendefixerad


Meredith (Ellen Pompeo) från Grey’s anatomy.

Så länge jag kan minnas har jag älskat teveserier. Jag har en hjärna där tankarna går som pingpong-bollar konstant och är i ständigt behov av hjärnstimulans. Men när jag kollar på serier eller lyssnar på poddar så kan jag liksom totalt gå in i det och koppla av lite från mina tankar. Oftast – dock inte alltid. Jag är även typen som ser typ minst tre avsnitt på raken och sen tre på kvällen samma dag – ja, ni känner säkert igen er. En riktig seriejunkie typ, om jag inte förbjuder mig själv att kolla vilket jag gör emellanåt. För mig är serier oftast förknippat bara med någonting positivt. Avkoppling, inspiration, intryck, tankar kring livet osv. Det här är alltså totalt nödvändigt för mig att göra ibland, eftersom jag aldrig konsumerar skräpkultur (if you don’t mind me saying) som deckarserier, mysprogram, populärlitteratur och sådant och eftersom jag inte till exempel dricker eller äter socker längre. Mitt lugn och ro kommer alltså numera framförallt från teveserier, podcasts och att rita.

En negativ sak som kan inträffa när jag sitter bänkad framför serierna, framförallt om det är amerikanska serier, är att mina ätstörnings-tankar liksom triggas igång. För jag tänker faktiskt att negativa/destruktiva tankar kopplade till utseende främst har med mitt historiskt dåliga förhållande till mitt utseende, till kroppen, mat, vikt m.m att göra. Anledningen till att de här tankarna ibland triggas är helt enkelt att så många av skådespelarna i vissa serier är ”perfekta” (om vi utgår från normen). De är hur vackra som helst med svallande hår och vita tänder och inga rynkor och noppade ögonbryn och fint smink och smala kroppar. I verkliga livet så är det där inte riktigt mitt ideal, jag har ju ingen dröm om att vara smal eftersom jag tycker det är fint med lite former på kroppen. Men när jag sitter där framför teven och känner med de fiktiva karaktärerna så händer något med mig. Jag påverkas verkligen.

Jag måste försöka distansera mig från de här tankarna. Att sitta och närstudera en av de vackraste kvinnorna jag vet, karaktären Meredith i Grey’s anatomy, det gör mig ju inte glad. I stället borde jag bara kunna tänka: ”Åh vilken utstrålning hon har, vad hennes ögon lyser!” (för det gör de verkligen!) och utöver det fokusera på handlingen. Men nej, jag sitter och stirrar på hennes hy och hennes brist på massa rynkor och prickar och streck. Och åh, det glansiga håret och den smidiga kroppen.

Jag känner det hända nästan FYSISKT medan jag tittar på en serie. Och dagen efter blir jag plötsligt mycket mer noga med att sminket ska se lite liiite bättre ut än annars och när jag ser mig i spegeln så tycker jag att jag ser ännu tjockare ut än i vanliga fall. Samma sak händer när jag går på vissa gruppträningspass på sats och alla andra är så smala och ”perfekta”. Om jag inte utsätter mig för de här tankarna eller kollar så mycket på sådana serier så mattas det av efter ett tag. Det i sig är ju fantastiskt. Jag läser inga träningstidningar eller modebloggar eller så utan håller ju annars mest på med att rita, läsa artiklar och böcker och sådant så då ”drabbas” jag inte så mycket av den där perfekta ytan.

Det här får mig att tänka: Vad skulle hända om vi på riktigt plötsligt omgavs av massa olika typer av kroppar? Sookie i Gilmore girls var tjock men hennes roll var en vanlig roll, hon hade ett rikt liv fullt av kärlek och hennes vikt var aldrig en grej. Tänk om det vimlade av sådana karaktärer och sådana bilder i tidningarna i mataffären och på reklamaffischerna. Jag vet att den här problemformuleringen är rätt basic men jag är all for basic eftersom jag tror att det behövs ibland. Varför utsätts vi för all den här perfekta ytan, när den bara får oss att må sämre i våra egna kroppar?
Givetvis för att vi också dras till drömmen om perfektion, drömmen om att se ut som hon på den glansiga bilden eller i den spännande teveserien. Men jag ska börja vara lite snällare mot mig själv. Vissa orkar inte med nyhetsflödet just nu (och det förstår jag, vem orkar med all denna sorg till slut) och jag känner lite samma med ”den ytliga världen”. Jag ska tillåta mig att koppla bort den nu en period, har ändå precis sett klart en säsong av Grey’s anatomy (säsong elva, snyft!) och kan återgå till mitt vanliga liv.Det betyder inte att jag fokuserar mindre på träning eller att äta bra. Det betyder bara att jag fokuserar på det konstruktiva i det, och inte kroppshatet, drömmen om en perfektion som aldrig kommer.
Någon som känner igen sig? Hur hanterar ni det här?
Annonser
Det här inlägget postades i samhällskritik. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Teveserier gör mig mer utseendefixerad

  1. Carro skriver:

    Alla de vita tänderna gör mig tokig! Hanterar det inte alls. Försöker dock fokusera på typ färgkombinationer i kläder och smink och snygga frisyrer som man faktiskt kan bli inspirerad av och göra på sitt eget vis. Men tänderna och dess vithet, samt den till synes perfekta hyn är jag helt fixerad vid/otroligt fascinerad av

    • Jessica Johansson skriver:

      Ja jag är också väldigt fixerad vid hyn och tänderna. Men man får tänka på att de bleker sina tänder och sprutar in gift i sin hy för att få den att se ut sådär. 😀

  2. Maria skriver:

    Vad märkligt att du diskuterar Greys just nu. Jag brukar aldrig titta på detta program men gjorde det häromdagen. Satt och retade mig kopiöst på Merediths läppar!!! Det ser ut som hon har injicerat dom, lite duckface ni vet. Detta stör mig något så otroligt. Och du har helt rätt när du börjar tänka som du gör, det gör jag också och jag har ett BMI på 20. Men jag ser ju att verkligheten inte avspeglar sig alls i serien. Dom enda som ser verkliga ut är ju alla patienter medans de som jobbar på sjukhuset är ju som från en annan värld. Kan lova dig att en stressad läkare har inte tid att se ut så där i verkligheten. Nästan lite komiskt. Tycker vi ska vara glada att vi ändå ser att vi blir påverkade för det är först då man kan göra något åt det.

    • Jessica Johansson skriver:

      Jag tycker inte riktigt att hon har duckface faktiskt 🙂 och givetvis vet jag ju att det inte är verklighet men det påverkar mig ändå på ett emotionellt plan även om jag rationellt inser att det inte är på riktigt 🙂

  3. anna palm skriver:

    se serien GIRLS
    där finns olika vackra kroppar!

  4. Carolina skriver:

    Det roliga ar ju att du ser ut som Ellen Pompeo. Kan verkligen se likheter.

    • Jessica Johansson skriver:

      Alltså, din kommentar gjorde mig verkligen chockad. Jag blir jätteglad även om jag inte håller med. ❤

    • Elin skriver:

      Det var precis vad jag också tänkte skriva, såg bilden och trodde inlägget skulle handla om att ni är lookalikes!

  5. Lena skriver:

    Intressant inlägg. Jag blir istället inspirerad. Kan vara alltifrån en sminkning, en frisyr till en färg på något klädesplagg osv
    Kollar iof inte så mycket på tv, men älskar äldre serier och hur de får ihop scenografin med miljöer samt tidsenliga kläder. Tex i serien Narcos med knarkkungen Escobar på 70-talet i Mexico.

    • Jessica Johansson skriver:

      Vad kul att du blir det. Jag har sett narcos men tyckte inte kläderna var speciellt inspirerade i den, snarare störde jag mig på all onödig nakenhet och ”snygga brudar”, skrev faktiskt ett blogginlägg om det. Däremot Mad men tycker jag är galet inspirerande när det gäller inredning och kläder 🙂

  6. marie skriver:

    förstår inte riktigt resonemanget ,skulle en tv-serie som Greys vara ”finkultur” ? och en engelsk deckare som Morden i Midsomer vara skräpkultur ? nja….. same same…

    • Jessica Johansson skriver:

      nej det har du ju helt rätt i 😀 haha, greys anatomy var verkligen ett dåligt exempel i det här fallet. Tack för att du påpekade det! Det var ju dock inte mitt huvudsakliga resonemang i den här texten.

  7. Mia skriver:

    Jag håller helt med! Jag har slutat läsa modetidningar pga detta även om jag är intresserad av kläderna. Mår mycket bättre. Försöker även hitta serier där de INTE är perfekta, men det är fan inte lätt…
    Tack för en jättebra och viktig blogg! Och MODIG framför allt! Heja dig!!! Kram Mia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s