Vad gör vi med vår rädsla för terrorism?


Min naiva önskan är att hela världen ska få vara trygg som vårt nya vardagsrum.

Återigen Gunnar Ekelöf: Det är sent på jorden.

Ännu mera Ekelöf: Botten i dig är botten också i andra. Alltså får vi inte börja bli hatiska, det gör oss blinda.

Men: Jag är faktiskt rädd för terrorism nu. Rädd att en bomb ska explodera när jag stressar på centralen, rädd att någon ska börja skjuta när jag köper nytt ritblock i stort köpcentrum i Liljeholmen. Rädd för det här även om inte just jag skulle vara där, för jag vill inte att det här någonsin ska behöva hända i Sverige eller någon annanstans. Jag har aldrig förut varit rädd för att något sådant här ska hända i Stockholm, möjligen med undantag för precis efter 9/11, jag tycker mig minnas att jag var ganska rädd då (och väldigt ung). Inget jag skriver här kan göra någon skillnad – smäller det så smäller det – men det jag funderar mest på just nu är hur vi kan hantera vår rädsla.

Jag tror det viktigaste är att vi tillåter oss att vara rädda. Stannar i känslan. Känner känslan. Det finns ingen vits med att väja för obekväma känslor, det har jag lärt mig i ett liv fullt av oro för det ena och det andra. Och min nästa mening är inte: ”Sen kan vi släppa rädslan”. Nej, jag tror att vi måste få vara rädda nu ett tag, för det här är en väldigt orolig och fruktansvärd tid. Så jag tillåter mig att tänka katastroftankarna klart. De som väller över mig och som innehåller bomber och skjutningar och begravningar av närstående. De kommer säkert dämpas så småningom (tankarna alltså) men kanske snabbare om jag får känna mig så här rädd nu. Jag tänker dock inte låta det påverka var jag vistas eller vad jag gör, för då har de ju bara genom hotet lyckats begränsa min tillvaro som är väldigt fri och demokratisk.

Hur känner ni, är ni också rädda? Hur hanterar ni rädslan?

Annonser
Det här inlägget postades i samhällskritik. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Vad gör vi med vår rädsla för terrorism?

  1. Ewa skriver:

    Det vore korkat att inte vara rädd, speciellt nu när vi inte vet vem som döljer sig i flyktingströmmarna. Jag har blivit extra vaksam, rädd om livhanken som jag är.

    • Agneta skriver:

      Ewa, vilken onödig kommentar på Jessicas sida när du vet(?) att hon inte gillar såna åsikter. Finns väl så många andra ställan att vädra såna tankar på.

    • Ewa skriver:

      Jag ber inte om ursäkt att jag är rädd/vaksam efter de senaste dagarnas händelser. Blir någon kränkt av att jag inte vill stoppa huvudet i sanden som en struts är det ju tråkigt men shit happens. Menar ingenting illa mot Jessica eller någon annan.

  2. Jessica skriver:

    Jag bor i en lite mindre stad i Sverige och är inte direkt rädd att det ska hända något här, i min vardag.
    Skulle jag däremot åka till tex Stockholm eller Malmö skulle jag nog vara vaksam om jag gav mig ut i julhandeln.

    För övrigt tycker jag att det enda vi kan göra är att älska mer. Mina barn, min familj, vänner, vänners barn. Acceptera olikheter och inse att de berikar, i stället för att vara rädd för dem.

  3. Sara skriver:

    Jag är mest rädd för den alltmer utbredda främlingsfientligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s