Fruktfundamentalism och triggers

Ibland skriver folk och tipsar mig om att jag inte borde äta frukt. Frukt inte bra. Frukt ajabaja. Jag fattar ju verkligen att vissa kanske triggas igång att äta socker av frukt. Jag gör det inte alls, tvärtom! Om möjligheten finns för mig att äta ett äpple och/eller en banan på eftermiddagen eller när jag är aphungrig men måste vänta innan jag får mat – ja, då gör det det mycket lättare för mig att stå emot onyttigare alternativ.

En banan är ungefär 100 kalorier = helt överkomligt som mellanmål så länge jag inte proppar i mig typ tio bananer om dagen. Men det blir ju alltid max två på en dag. Oftast en, ibland ingen. Jag vet att frukt innehåller fruktsocker men jag tycker att det märks direkt vilka livsmedel som triggar en och vilka som inte gör det. Om jag äter vanlig pasta så blir jag FETT triggad. Jag vill ha MEEER, jag kan äta hur mycket som helst nästan. Samma med bröd som innehåller socker, köper jag en limpa danskt rågbröd så får jag ju ALDRIG nog. Jag kan lätt äta sju skivor på raken med smör och gurka. Godis och kakor och bullar ska vi inte ens tala om, hela systemet liksom kickar igång och jag njuter knappt när jag äter, jag vill bara ha mer. Kort sagt: Om jag triggas av något så känner jag det i hela kroppen och hjärnan. Om jag inte triggas av något så kan jag bli mätt eller tycka att det är gott men jag får aldrig ett omedelbart begär efter mer.

Jag tänker alltså att vi måste tagga ner lite på den här fruktfundamentalismen och inse att alla inte triggas av samma saker. Jag vet ju att vissa klarar av att ta två brödskivor och nöja sig med det och ändå ha bröd hemma. För mig funkar det inte alls, brödlimpan är då garanterat slut innan dagen är det. Ibland blir hälsodebatten så onyanserad men så länge man inte lurar sig själv (vilket jag ju också varit expert på i mitt liv, självbedrägeri hej hej liksom – men i det här fallet är jag säker på min sak) så känner man faktiskt sin egen kropp allra bäst. Så tänker jag.

Vad tänker du?

Annonser
Det här inlägget postades i Min hälsoresa, samhällskritik. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Fruktfundamentalism och triggers

  1. Marianne skriver:

    Kloka tankar och reflektioner. Håller med till fullo.

  2. Anette skriver:

    Att alla råd och tips är välkomna. Sedan gäller det att sålla…..

  3. Anna skriver:

    Jag tänker så här att frukt är nyttigt och innehåller vitaminer o andra näringsämnen. Jag tror att frukt är jättebra att äta, i alla fall för alla ”normisar”.

    Visserligen så innehåller frukt socker(fruktos), somliga frukter mer än andra, men om man äter en hel frukt så innehåller den fibrer vilket gör att kroppen kan ta bättre hand om fruktosen. Frukt i form av juice däremot gör att det påverkar blodsockret på ett helt annat sätt, och är enligt den forskning jag har läst så är juice inte bättre än att dricka coca-cola.

    Personligen är jag försiktig med frukt. Jag är sockerberoende (egentligen borde det heta kolhydratberoende) och frukt innehåller snabba kolhydrater vilket gör att det påverkar mitt sug. Inte så att jag börjar trigga så att jag börjar överäta frukt, utan mer om jag äter en frukt till mellanmål så kommer hungern och suget som ett brev på posten om en halvtimme eller timme. Ibland till och med dagarna efter om jag har fått för mycket obalans i kroppen, läs för mycket snabba kolhydrater. Och sedan blir jag så hungrig så att jag gärna äter lite för mycket eller blir sugen på något annat. Jag äter frukt då och då men alltid i samband med en måltid, och då väljer jag frukter som inte innehåller så mycket socker.

    Sedan har jag fått lära mig att en kalori inte alltid är en kalori. Det vill säga att kroppen tar hand om en kalori som kommer från fett på ett helt annat sätt än en kalori som kommer från fruktos. Fruktosen påverkar blodsockret och det fettbildande insulinet samt leptiner, vilket gör att kroppen vill lagra överskottet till fett.

    Det är ju jättebra att lära känna sin kropp och vad hjärnan triggar på. Om man då gång på gång trillar tillbaka till det där bröd-, pasta-, godis- och kakträsket så kan det vara bra att fundera på vad man behöver göra för att inte trilla dit igen. Det vanligaste är enligt min erfarenhet är att man får i sig för många snabba kolhydrater (i form av frukt o annat) och om man då inte är supermotiverad just då, eller om man är stressad, så klarar man inte att motstå frestelsen och man stoppar i sig en smörgås eller vad nu hjärnan skriker efter.

    Bereondehjärnan är fantastik uppfinningsrik på att hitta anledningar att få i sig socker. Tricket är att hålla den i schack och det enklaste sättet är att äta mat som ger blodsockret och insulinproduktionen en bra balans. Att välja en kost som är hållbar i längden, där jag kan äta och bli mätt utan att tänka på det emellan måltiderna, och som även fungerar när jag är stressad och omotiverad utan att trilla tillbaka.

    Jag håller med om att hälsodebatten kan vara väldigt onyanserad ibland. Sunt förnuft tänker jag samt att det mesta i hälsodebatten inte gäller eller funkar på mig som är sockerberoende.

  4. Tina skriver:

    Helt rätt – vi triggar alla på olika saker. Jag är som du fixar frukt men bröd och pasta – ojojoj… Vi är alla unika individer!

  5. Lena skriver:

    Jag älskar banan och äter gärna fler om dan! (En stor banan kan innehålla uppemot 400 cal) Det stämmer det du skriver om pasta och hunger. Jag kallar det ”kolhydrathungrig”. Jag märker det på min man som äter sådan mat att han blir hungrig som en varg och vill bara ha mer pasta/bröd eller vad det nu är. Det finns ingen botten och han blir genast hungrig fort efteråt. Samt att han beskriver det som att han ska svälta ihjäl om han inte får mat på direkten…

  6. Tessa i höghuset skriver:

    Jag har en tanke att de flesta människor från början har ett sunt förhållande till mat, där vi blir sugna på den mat våra kroppar behöver och att vi är nöjda när våra kroppar inte behöver mer. Sen påverkar samhälle och omgivning oss, skuld, skam, reklam och frestelser som spelar på belöningssystem etc, så att vi slutar lyssna på vår kropp. Bantning etc sabbar kroppens system.

    Men jag vet inte om den här tanken stämmer- det kanske bara gäller vissa människor, medan andra har starka drivkrafter att äta. Jag har ju också noterat, t.ex. på mina barn att de har väldigt olika drivkraft för ätande, en äter bara när det är gott och trevligt, de andra letar aktivt upp mat när de är hungriga.Vore intressant att höra din åsikt, om du tycker att jag är ute och cyklar eller inte. Själv försöker jag lyssna på min kropp, ibland är jag sugen på fett, ibland grönsaker. Dock har jag sabbat sockerregleringen, för äter för mycket socker (är väl min tripper, då). Men har under perioder av olika skäl (inte bantning) slutat med socker och vetemjöl och då har sockerbehovet sjunkit drastiskt.

  7. Marie skriver:

    Håller med om triggers. Frukt och potatis gör min kropp lycklig och håller mitt blodsocker på lämplig nivå. Bröd och pasta gör mig oproportionerligt godissugen och till ett monster när jag börjar bli hungrig. Så är min kropp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s