En golare har inga polare

Igår såg jag filmen ”Tjuvheder” och jag vill skriva några rader om den. I filmen får vi följa Minna som langar droger i Stockholm och försöker få tillvaron att gå ihop. När filmen börjar får hon ett samtal om att hon kommer vräkas från sin lägenhet. Samtidigt som hon pratar står hon och mäter upp tjack med en digital köksvåg. Det är en mörk film men det är inte bara mörker. Det är också systerskap, gemenskap, kärlek. Filmens trasiga karaktärer ger aldrig upp, trots att allt är piss och de bor i en sorts kåkstad i Haninge. Just det faktumet gör filmen nyanserad och verklighetstrogen. Inte ens den som är på botten av alla bottnar ger upp i den här filmen.

Mitt i kaoset med vräkning och en jamande katt i transportbur så träffar Minna den alkoholiserade Katja, vars barn bor på fosterhem.  Samtidigt blåser hon också en kille på pengar i hopp om att det ska leda till att hon får tillbaka sin lägenhet. Blåsningen leder till att hon får farliga personer efter sig. Som ni hör är det här en thriller med högt tempo, men också med ett djup som gör den till betydligt mer än bara en dussinthriller. Det är alltså inte spänningen som får mig att verkligen uppskatta den här filmen. Det är snarare socialrealismen och autenticiteten. Castingen är inte bara Dramaten-skådespelare som fått lära sig lite tjackistugg, det är många amatörskådespelare som har verkliga erfarenheter från ”den undre världen” om jag tillåts använda en sådan term. Slanget är autentiskt och inte liksom fejkat filmiskt. Miljöerna också. Det värsta man kan vara i den här världen är en golare, och det händer flera gånger att folk golar av olika skäl.

Som en röd tråd genom filmen går bristen på solidaritet från det ”vanliga” samhället. Man utgår från sitt pytteperspektiv och förmår inte se de trasiga människornas kamp och personliga behov. I flera recensioner har man skrivit att det här är en Kenta och Stoffe-film för 2000-talet och det kan jag verkligen hålla med om. Jag gick ut från Zita med en klump i magen. För även om filmen också innehåller så mycket värme och ljus, så är det mörkret som slår som en knytnäve i magtrakten. Missa den inte, för allt i världen!

Har någon mer sett filmen, vad tyckte ni i så fall?

Annonser
Det här inlägget postades i Kultur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s