Jag tror inte på andlighet

Jag har på något sätt alltid trott att majoriteten av mina vänner inte tror på gud eller andlighet. För mig är det en så självklar del av min personlighet, att jag verkligen inte alls är religiös. Jag tror inte på gud, eller på en ”högre kraft”. Jag tror inte på liv efter döden, men däremot på att försöka göra det mesta av livet och skapa ett så fint liv jag mäktar med. Alltså att omge mig med snälla, omtänksamma, varma människor som inte håller på att bråka hela tiden. Att läsa mycket, skapa så mycket jag orkar och försöka förbättra min hälsa så att jag inte dör i en hjärtinfarkt när jag är 50 år. Man kan förstås bli överkörd eller dö på annat sätt precis närsomhelst men då vet jag att jag i alla fall har försökt efter bästa förmåga.

Men på sistone har jag fått veta att många av mina vänner tror på gud eller högre makt. För mig är det egentligen ingenting som behöver bli en tagg i vänskapen. Om jag förmår respektera att den andra tror på något och den andra förmår förstå att jag inte alls kan relatera till det behovet eller den tron så är det ju fine. Det finns så mycket annat att prata om, tänker jag. Och bara för att jag inte tror så betyder det ju inte att jag vill ta ifrån andra rätten att tro. Absolut inte, tvärtom! Jag tror inte på healing, spöken eller spådamer. Jag betraktar mig inte som en supercynisk människa men har bara aldrig kunnat relatera till viljan att tro på sådant. Men jag har märkt att andra kan ha svårt att förstå att jag inte tror på något. Och att jag blev lite förvånad när jag fick veta att många av mina vänner tror på gud betyder ju inte att jag inte respekterar den tron. Bara att jag inte visste om den och att den därför kom som en överraskning för mig.

Min tro är liksom kultur och politik, på något vis. Exempelvis betyder alla artister jag nämnde igår ENORMT mycket för mig. Flera av dem är eller var själva troende men det är ju inget som behöver interfear med mitt eget förhållningssätt till deras musik.

Jag ville bara ha detta sagt. Ibland rekommenderas jag av läsare att börja med andlighet i någon form men jag har försökt och det biter helt enkelt inte på mig. Min avkoppling får alltså även fortsättningsvis vara att diska (jo faktiskt!), lyssna på podcasts och läsa böcker.

Hur är ditt förhållande till andlighet och tro?

Annonser
Det här inlägget postades i Vardag. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Jag tror inte på andlighet

  1. Lisa skriver:

    Hej Jessica!

    Jag är inte heller troende men respekterar de som är det. Jag försöker vara en god människa och har svårt för att tro på en Gud med all ondska som finns i världen och mycket p.g.a. Olika religioner. Är speciellt upprörd över hur kvinnor behandlas i religionens namn i många länder och om det finns en god Gud hur kan han tillåta detta?
    Jag tycker om att njuta av naturen och där hämtar jag kraft. Tänk vilken tur vi har som bor i ett så vackert land med naturen inpå knutarna, det får mig att vara ödmjuk. Jag hämtar också kraft då jag är med familjen och vi sitter ner och äter en god måltid tillsammans och bara njuter av god mat och dryck. Att föra ett intressant middagssamtal ger också energi och att få vädra mina tankar med andra. När min man och jag lagar mat tillsammans lyssnar vi till härlig medryckande musik och sjunger med och har kul. Det gör matlagningen rolig och en stund att längta efter. Att umgås med vänner är en annan sak som inspirerar mig. För mig är det viktigt att vara sann mot mig själv och andra och bara umgås med människor som jag verkligen tycker om. Ogillar när folk grälar i allra högsta grad och har varit utför att bli totalt utskälld av ett par vänner som grälar konstant med eller utan gäster närvarande för att jag sade: ”livet är för kort att förstöra det med att gräla hela tiden, var snälla mot varandra istället.” Det var inte populärt och då skällde de ut mig och anklagade mig för att vara en morsa och Gud vet vad. De är inte våra vänner längre, behöver inte sådan negativ energi i våra liv.

    • The Futurista skriver:

      Jag vet inte om du alls ar intresserad av att soka svar pa dina fragor, men jag tankte att jag iallafall kan dela denna lank:

      http://www.exploregod.com

      Den sajten har hjalpt mig massor och gett mig svar pa fragor som t.ex. ”Om Gud ar god hur kan det da finnas sa mycket ondska i varlden?” m.m.

  2. Mötte Guds nåd för två månader sedan och sedan dess är HELA mitt liv betydligt enklare, trivsammare och jag ser ALLT med nya ögon. Tacksamhet, ödmjukhet och pengaflöde – det är sådan’t som ökat. Happy me liksom. Dessutom är prällen snygg, rolig och totalt älskad av samtliga 8:or i kommunen. ALLA går i konfan, typ 🙂 Att börja hänga i kyrkan på gudstjänst och bibelkurs är det bästa jag gjort. Förutom mina fem barn, rökstopp för 6 år sedan, 22 kg:s viktnedgång och daglig löpträning då.
    att ha fått en ny dimension har ökat min trygghet och tillit till Universum. Kram på dig!

  3. Katarina skriver:

    Är troende och trivs med det. 🙂 Reflekterar dock sällan över andra andlighet, snarare i så fall allmän brist på djup, vilket inte har med religion eller andlighet att göra. Jag tror också att andlighet kräver att du ger andligheten tid och utrymme i ditt liv. När man är i en viss ålder upptas oftast vardagen av just materiella och vardagliga ting – oavsett om man redan anser sig vara andlig/religiös – och då finns det inte plats för reflektion och andlighet.

    Sedan beror det på vad man lägger i ordet andlighet. Jag ser det som en handling där man reflekterar över det som inte går att ta på, det som följer av naturen som vi inte kan styra över. Att kunna lägga sitt öde – det vi inte kan rå över – i Guds händer och vila i tanken på att min inre styrka och värdekompass skall leda mig rätt i de fall jag har ett val. Jag försöker verkligen att inte förledas av materiella, förgängliga ting och låta dem styra mina val och mitt liv, min glädje eller sorg. De är ju just förgängliga.

    Så ser min andlighet ut. 🙂

    Sedan kan man alltid fråga sig: What would Jesus do? Troligtvis hade han inte velat stänga några gränser och kasta ut flyktingar. Troligtvis hade det inte funnits dödsstraff. Fördomar hade varit fel. Män och kvinnor hade behandlats lika. Kommersialisering av högre syften hade vi inte sysslat med. Vi hade inte skattefuskat. osv.

    🙂

  4. The Futurista skriver:

    Intressant blogg inlagg. Nar jag var yngre hade jag en ganska negativ installning till alla typer av religion. Jag tyckte att det var ganska konstigt att vissa manniskor kunde tro pa det som star i Bibeln m.m.

    Jag akte utomlands som 22-aring for att jobba som Nanny under ett ars tid. En dag bjod min arbetsgivare mig med till hans kyrka en helg, jag ville verkligen inte hanga med men ville inte heller vara oartig. Jag tankte, fine, det tar val hogst en timme.

    Long story short, ett ar senare hade jag lart kanna Gud, som jag tidigare aldrig trott pa. Jag markte att religion och Gud ofta ar tva helt olika saker. Gud finns och har alltid funnits medan oss manniskor verkar vara bra pa att hitta pa en massa olika regler och religioner, den ena konstigare an den andra. 🙂

    Kort och gott kan jag saga att jag aldrig trodde att det var mojligt att livet kunde bli sa bra som det ar idag. Jag balanserade lange pa gransen till atstorningar da jag var yngre, brydde mig alltfor mycket om vad andra manniskor tyckte om mig etc. Idag har jag hittat en frihet, ett inre lugn och en gladje jag inte ens trodde var mojlig att uppna i livet.

    Om nagon skulle ha sagt till mig for 15 ar sedan att losningen pa de flesta av mina problem i livet ar att lara kanna Gud skulle jag ha skrattat at dem. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s