Kikärtsbiffar med sallad och avokadoröra

Alltså MUMS! Jag har hittat ett nytt favoritrecept. Eller snarare tagit lite ur receptet och gjort min egen variant. Nyttigt och otroligt gott.

Receptet räcker till ca fem kikärtsbiffar:

400 g kikärtor, avsköljda
lite ströbröd (jag tog mycket mindre än i receptet pga vill inte äta så mkt ströbröd, man får känna efter lite med mängden)
1 ägg
2 msk tahini
1 tsk mald koriander
1 tsk mald spiskummin
salt och peppar
lite solrosskott, hackat

Blanda hälften av kikärtorna, ägg, tahini, koriander, spiskummin och solrosskott i en bunke. Mixa tills smeten är slät. Tillsätt resten av kikärtorna, salt och peppar och blanda runt ordentligt. Stek i lite rapsolja på medelvärme i typ tio minuter (vänd ibland), så är de klara!

Medan kikärtsbiffarna var i stekpannan så gjorde jag en stor sallad med blandad grönsallad, tomat, solrosskott, gurka, paprika, lite vitkål, riven morot och vad annars man nu tycker om. Avokadoröran gjorde jag för två personer på en avokado, några matskedar turkisk yoghurt och salt, sen mixade jag med stavmixer.

Gott och mättande på ett behagligt sätt. Jag åt två kikärtsbiffar och halva avokadoröran plus hela tallriken full med salladen. Ta så mycket kryddor som det står, det lät mycket för mig men smaken blev precis lagom. Åt detta till både lunch och middag idag och det blir lunch även i morgon (för övrigt har dagen gått bra med en timmes promenad, ett hårt träningspass, gröt till frukost, äpple på förmiddagen, banan på eftermiddagen).

Annonser
Det här inlägget postades i Recept. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Kikärtsbiffar med sallad och avokadoröra

  1. anna skriver:

    Okej, jag ger upp! Du försöker fortfarande trampa upp din egen stig ser jag. Du kallar dig sockerberoende men du vägrar envist följa den kunskap som faktiskt finns inom området.

    Du tror fortfarande att du ska kunna hantera det på ditt eget sätt. Du är som en alkoholist som envist tror att hen ska kunna dricka bara ett glas vin om dagen. Som att bara för att man har slutat att dricka starksprit och dricker vin istället så är man ”nykter”. Men hur många minuter, timmar eller dagar kommer det att hålla innan hen trillar dit igen? Inte många gissar jag. Det krävs betydligt mer än så för att börja tillfriskna. En alkoholist måste sluta helt med all alkohol. Och om du är sockerberoende måste du äta enligt den kunskap som finns om sockerberoende. Det finns ingen annan väg tyvärr.

    Kanske är du inte redo ännu? Kanske har du inte nått botten? Det är nog dit till botten man måste komma först innan man är redo att börja kravla sig uppåt igen.

    Jag önskar dig all lycka på din resa! När du är redo så vet du vart det finns hjälp att få ❤

    Styrkekramar i massor.

    • Jessica Johansson skriver:

      Var det den pyttelilla mängden ströbröd du syftade på i detta recept? Tack för din kommentar, jag kommer fortsätta äta havregryn och banan eftersom jag inte upplever att det triggar mig, däremot blir jag triggad av bröd och vanlig pasta och har därför plockat bort dessa. Kram!

    • Frida skriver:

      Hej Jessica! Och Anna! Jag hoppas att mina ord som följer inte uppfattas som fientliga av dig Jessica men som en främling som följer din blogg och kommentarerna kan jag inte låta bli att undra om inte Anna har en poäng? Eller flera? Du säger att du vet vilka triggers du har men är det så? Du har ju fortfarande problem att stå emot och vågen står still. Kanske är det dags att lägga om helt? Jag vet att du är emot förbud men det verkar ju inte fungera så bra utan förbud heller..

    • Jessica Johansson skriver:

      Hej Frida! Nej då, jag uppfattar det inte som fientligt. Grejen är bara att jag har ätit bröd och pasta och annat som triggar och det är därför vågen inte har visat någon skillnad. Tack för din omtanke.

  2. anna skriver:

    Du gör precis som du vill Jessica 🙂 Det är helt ditt eget val 🙂
    Du kan fortsätta äta ditt ströbröd, banan, äpple och allt annat du tror är bra för dig. Fortsätt din egen väg om du tror på den. Men hur fungerar det för dig? Trillar du dit igen och igen och igen? Börjar du inte blir trött på det? Eller kanske du förtränger det såsom alla vi beroende gör? Kanske jag bör påminna dig om tidigare blogginlägg där du även där sagt att nu är det nolltolerans för bröd.

    http://blogg.amelia.se/jessicasviktigamal/2015/03/21/okej-nu-slutar-jag-helt-med-brod/

    Och ändå så står du här idag och stampar på samma ställe? Nytt blogginlägg och ny nolltolerans mot bröd. Och du tror fortfarande envist att du ska klara av att äta havregryn, ströbröd, banan etc…. Hmmm, ser du ingen koppling alls?

    Som sagt, ditt liv och bara dina egna val. Men vill du tillfriskna från ditt sockerberoende så gör du klokt i att lyssna på de som gått före dig, lyssna på de sockerberoende som är i tillfrisknande. Men som sagt, du kanske inte är redo ännu. Man måste ha slagit i botten ordentligt först och vara redo att ta tag i det. Och när det sker och du är 100% redo, så har jag gett dig en massa information om vart du kan få hjälp.

    Jag hoppas att du får känna känslan att tillfriskna, att bli helt drogfri. Det är fantastiskt! Dimhjärnan kommer att vara borta. Du kommer att känna sinnesro. Du kommer att må bättre än vad du någonsin mått tidigare i ditt liv.

    Ett stort lycka till. Kärlek, mod o styrka på vägen!

    • Monica skriver:

      Anna, det är synnerligen respektlöst att kommentera på det sätt du gör! Ingen annan än Jessica själv vet vad som är bäst för henne!. Det resonemang du för är fullt av härskartekniker som sannerligen inte bidrar till något stöd. Att anse sig sitta inne med ”sanningen” är ett varningstecken nog. Vi är många som äter normal kost, med olika former av kolhydrater utan att vara beroende eller ”tröga I huvudet”.

    • Min kommentar skickades för tidigt. Skulle skriva : Tack Anna! Jag måste inse att jag inte kan göra allt på en gång och vet vad alternativet blir om det blir för strikt och petigt och dit vill jag aldrig igen.

    • anna skriver:

      Hej Monica,
      Tack för dina synpunkter, och taget ur sitt sammanhang så kan jag förstå vad du säger. Men om du läser mina övriga kommenterar så tror jag att du får en mer nyanserad bild. I alla fall tror och hoppas jag det 🙂 Annars får jag ta mig en rejäl funderare, för härskartekniker är inget jag vill syssla med.

      Självklart att ni är många som äter normal kost. Resten av min familj äter vanlig mat och så gör nästan alla mina vänner, och de mår alldeles ypperligt av det 🙂 Men själv är jag sockerberoende och jag kan inte ”unna” mig ibland, för det innebär ALLTID att jag trillar tillbaka. Tro mig, jag har provat måååååånga gånger.

      För det är ju BEREOENDE jag pratar om här och Jessica har uttryckligen sagt att hon till 100% är sockerberoende och då gäller lite andra ”regler” och det fungerar inte med samma kost som till ”normala”.

      Om vi jämför med en alkoholist så brukar det vara lättare att förstå. En alkoholist som vill bli nykter kan inte ta ett glas vin då och då. Det fungerar helt enkelt inte. Det är bara en tidsfråga innan återfallet kommer och en kontrollförlust där alkoholisten återigen inte har kontroll över sitt drickande. Samma sak för en narkoman, det är nolltolerans som gäller. En spelmissbrukare kan inte spela lite då och då utan att så småningom trilla tillbaka. Man måste ta helt avstånd från sin drog. Det är denna ”sanning” eller rätta väg jag pratar om. Inget annat. Kanske är det provocerande för vissa, men alla som har kunskap om beroende vet att detta är sant. För att bli nykter kan man inte droga lite då och då. Punkt slut 🙂 Och bara för att man säger till en alkoholist att helt avstå från alkoholen så innebär det ju inte att man menar att ALLA normala också måste sluta dricka. Alla vi andra utan alkoholproblem kan ju dricka ibland och må alldeles utmärkt. Förstår du skillnaden? Därför kan ju alla som inte har ett sockerberoende äta helt vanlig kost och må förträffligt.

      Att vara sockerberoende är dock ett snårig väg att gå, det är en djungel och det finns inte en väg som funkar för alla. En alkoholist måste avstå helt från alkoholen men en sockermissbrukare kan ju inte sluta helt att äta. Man måste hitta sin egen väg då vi alla är känsliga för olika saker och har olika triggers. Men forskningen har kommit ganska långt, så vissa grunder vet man ju idag. Men vissa kan äta tex mjölkprodukter medans andra är oerhört känsliga och mjölkprodukter får dem att börja överäta. Sedan kämpar ju vi sockerberoende mot alla som ännu inte förstår sjukdomen. Vi kämpar mot alla som inte förstår att vi inte kan äta lite av varje och få det att fungera. Till och med sjukvården brister ju i kunskap om sockerberoende, och väljer att operera magsäcken på folk, istället för att förstå att det är en hjärnsjukdom. Jag är ju långt ifrån en expert på detta område, men där finns många med mycket kunskaper. Läs gärna om Bitten Jonsson eller hemsidan nosugaradded.se.

      Och sedan är det så att en beroendeperson som är aktiv i sitt beroende inte alltid vet vad som är bäst för henne. Man brukar säga att hjärnan är kidnappad av beroendet. Och sjukdomen i oss gör allt för att få oss att droga. Det är en ständig kamp. Därför brukar man också säga att om man vill bli nykter att man ska ta rygg på någon som har gått före. Att göra som dom gör, inte tro att man vet bäst själv utan att följa någon som har lyckats bli nykter.

      Jag har följt Jessicas kamp ett bra tag. Jag känner igen mig oerhört i henne. Jag har varit exakt likadan och i många år trott att jag ska kunna klara det på egen hand, att jag till slut skulle bli normal och kunna äta lite av allt. Men jag nådde botten till slut. Jag hade 50 kilos övervikt, jag hade ont i hela kroppen och hade totalt tappat lusten att leva. Till slut var jag tvungen att totalt KAPITULERA inför min sjukdom, att helt acceptera mitt sockerberoende och söka hjälp. Idag har jag varit sockerfri ett bra tag, jag har tappat måååånga kilon, men jag har fortfarande en lång väg att gå. Men jag mår fantastiskt och jag har MASSOR av livsglädje och energi. Om man har mått som jag har gjort, så vill man inget hellre än att alla andra som har samma problem ska veta att där finns hjälp att få. Hjälp som faktiskt FUNGERAR. Inte bara just nu, eller precis när man har som mest motivation, utan att det fungerar för resten av livet. Därav mitt engagemang och mina kommenterar i denna blogg. Jag vill sprida kunskapen om sjukdomen sockerberoende och att där finns hjälp att få för dem som fortfarande lider.

    • anna skriver:

      Hej igen Jessica 🙂

      Blev lite nyfiken på vad du menade när du skrev:

      ”….och vet vad alternativet blir om det blir för strikt och petigt och dit vill jag aldrig igen.”

      Vad var det du åt när det blev för strikt och vad är det som gör att du aldrig vill dit igen?

      Kan det vara så som det blev för mig när jag provade strikta dieter, då jag blev helt besatt av tanken på mat. Kunde inte tänka på något annat. Min bereondehjärna löpte amok, och återfallet kom som ett brev på posten och givetvis efterföljande viktuppgång som blev värre än innan jag började.

      Eller fick det överslag på andra hållet så att du började svälta istället? Jag har mött många sockerberoende som i perioder har haft problem med anorexi/bulimi/ortorexi. Dvs att du kickade på svälten så att det blev galet på det hållet istället? Det är en svår balansgång det där, att inte överäta men heller inte att underäta. Båda triggar din beroendehjärna.

      Eller kan det vara så att du åt helt rätt men glömde att ta hand om sjukdomen bereonde? Är du så som många av oss sockerberoende och äter på dina känslor? Vad händer då om du inte tar tag i det? Jo, du kanske äter rätt men mår ändå förfärligt. Om du tror att allt kommer att bli bra bara du når din målvikt så tror jag att du kommer att bli djupt besviken. Du måste hitta ett nytt sätt att hantera ditt liv, dina känslor och stress. Maten är en bara en liten del av att tillfriskna i ditt beroende. Du behöver även som sagt ta tag i dina känslor, dina rädslor, vad du harmar på osv. Du måste helt enkelt ändra om hela ditt liv. Hitta nya nycklar och verktyg att hantera livet med än att döva känslorna med mat.

    • Monica skriver:

      HEj Anna, det går inte att ta misste på ditt starka engagemang I frågan och egen erfarenhet i frågan. Vad jag reagerade på var just det – att ibland blir det som att det bara finns ”en enda rätt väg” som varit till hjälp för någon personligen- och jag uppfattade tonen i dina kommentarer som förminskande men förstår att du inte alls avsåg det. Hur som helst, jag är inte specialist på beroende men om jag uppfattat kunskapsläget rätt finns det forskning som även stöder att beroendeproblematik inte behöver vara så svart-vit för alla (frisk/ sjuk, beroende/ total avhållsamhet). Självklart kan det finnas olika anledningar till ätproblematik och Jessica ter sig medveten om det, har varit ganska öppen om det i sin blog och dessutom berättat att hon har/haft psykologkontakt. Så: min reaktion kom sig nog av att det kändes som om du ”skrev henne på näsan”. Ibland får man hålla även sin välvilja i schack.

    • anna skriver:

      Hej igen Monica 🙂

      Nja, jag skulle inte vilja kalla det skriva henne på näsan, snarare ett försök att få henne att öppna ögonen, sluta förneka och söka professionell hjälp samt stödgrupper med personer i samma situationer (OA eller FAA). Psykolog är också ett jättebra komplement men jag menar professionell hjälp mot beroendet. Tolvstegsbehandling är väl såvitt jag vet den mesta erkända behandlingen vi har just nu. Jag har till Jessica via kommenterar tipsat om många olika sätt att ta hjälp, eller skaffa sig kunskap via böcker och weblänkar samt olika ställen att gå på utbildning.

      Beroendepersoner är mästare på att ljuga för sig själv och för andra också för den delen. Om jag ska lyckas nå fram till en beroendeperson så måste man ibland vara brutalt ärlig, ”and call them out on their bullshit” så att säga. En beroendeperson blir inte hjälpt av att höra hur duktig hen är om hen är ute på helt fel spår och fortfarande drogar. Men ibland måste man också vara lyhörd och backa om personen inte är mottaglig. Jag har även tidigare gjort ett försök att nå fram för att sedan backa tillbaka, och nu cirka sex månader senare gjorde jag ett nytt försök när jag tittade in till bloggen och ser att hon fortfarande står fast vid samma kamp, bara för att inse att jag får backa tillbaka åter igen.

      När Jessica själv är redo så tror jag att hon nu vet precis vart hon kan söka hjälp 🙂

  3. Monica skriver:

    Jessica! Vad härligt att du haft en bra dag, hittat ett bra recept och fortsatt att kämpa på med träning. Ha en BRA fortsättning på veckan. Påminn dig om allt du redan lärt dig längs den här resan. Kram till dig!

  4. Lina skriver:

    Vad bra att du äter avokado! Du gillade väl inte det förut?

    Jag tipsar om att äta MYCKET grönsaker och att variera massor. Fyll frysen också så kan du lätt fixa lite ärtor, blomkål, broccoli, spenat mm. Mjölksyrade grönsaker är också nyttigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s