Psykisk förkylning

För snart ett år sedan fick en krönika stor spridning i sociala medier. Den handlade om att vara psykiskt förkyld. För det kan man ju faktiskt vara. Begreppet är så tydligt och så oetablerat. När jag hör psykisk förkylning så tänker jag att diagnostiken skulle kunna lyda: Lätt ångest eller oro som inte släpper, obehagskänsla i hela kroppen. Patienten beskriver en ovilja att befinna sig i sociala sammanhang, men bedöms inte vara så pass allvarligt sjuk att hen behöver medicinering eller längre sjukskrivning.

Typ så.

Så här skrev Emmy Rasper i sin krönika:

”Jag inte kan prata med någon i dag, inte möta en blick, inte kommunicera alls faktiskt. När jag spiller ut kaffe på köksbordet börjar jag gråta, när jag försöker välja kläder får jag panik och kan inte andas. Men jag är inte förkyld.

Jag lider av något som var fjärde svensk någon gång drabbas av. Jag har ångest. Men officiellt är jag förkyld. Feber faktiskt. Det här var några år sedan. I dag har jag fått hjälp att hantera hur jag är. Jag tar hand om mitt psyke ungefär som min hud. Har haft eksem sen jag var liten och vet att min hud är skör, måste smörja med lotion varje dag annars börjar det klia och blir eksem.”

Jag tror att de allra flesta känner igen sig. Det här handlar inte om något jätteallvarligt tillstånd, inte en lunginflammation som kräver penicillin och veckor av sjukskrivning (eller om vi ska prata psyke: Inte enorm depression eller annat psykiskt tillstånd som kräver inläggning eller medicinering). Det är bara sådana där dagar som alla har med jämna mellanrum, och som går över med några dagars vila och ro. Gråta ut, kolla serier, mysa i soffhörnet med en stor kofta och mjuka varma kläder. Sen möta världen igen med nya krafter.

Ändå är det här så tabubelagt? Jag ser riktigt reaktionerna framför mig: Men OJ då, jag visste inte att du mådde dåligt! Du kanske borde gå och prata med någon! Du vet väl att antidepressiva kan hjälpa? Inte skulle någon reagera likadant om man sa att man kände sig lite förkyld, det vore ju rentav skrattretande! Jag känner många som mår dåligt psykiskt i högre eller lägre utsträckning. Jag har själv gjort det i perioder. Just nu mår jag oförskämt bra och går runt och är glad för det mesta, men det är ju också för att det händer så mycket positivt och spännande. Jag vet att det kommer dagar, kanske inte ofta men ibland, när oron tar överhanden, gråten ligger och lurar bakom ögonlocken och ångesten bildar en krater i magtrakten. Det betyder inte att jag har allvarliga psykiska problem (men om jag hade det så tycker jag inte att det heller ska vara tabubelagt eller stigmatiserande). Det betyder bara att jag, precis som de flesta kännande och tänkande individer, ibland blir lite förkyld i hjärnan.

Det var bara dags att påminna om det här igen tycker jag. Och termen psykisk förkylning känns så sympatisk, tillåtande och mänsklig. Ingen är perfekt i vårt prestations- och instagramsamhälle. Ingen är överlycklig och strålande med skimrande ögon och välstädat hem precis jämt och ständigt.

Vad tänker du? Är du psykiskt förkyld ibland?

Annonser
Det här inlägget postades i samhällskritik, Vardag. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Psykisk förkylning

  1. Anna skriver:

    Ja precis så kände jag mig ofta förr! Hög igenkänningsfaktor!!! Men känner mig faktiskt helt annorlunda sedan jag slutade med socker. Jag tyckte jag åt ganska bra innan och inte trodde jag att min kost kunde ha så enorm inverkan på min psykiska hälsa! Helt otroligt faktiskt och jag känner mig oerhört tacksam! Kan fortfarande ha jobbiga stunder såklart men har nu fått verktyg för att lära mig att hantera dessa stunder. Mycket forskning tyder på att vad man stoppar i sig har stor betydelse för vår hjärna och vårt psykiska mående. I kombination med dagsljus, lagom motion och andlighet i någon form.

    • Jessica Johansson skriver:

      Vad fint att du känner så 🙂 andlighet är inte min grej men motion, dagsljus, politik och kultur tror jag är en bra medicin för min del. Kultur är liksom min andlighet, annan andlighet än så kan jag inte tro på. Vill du ge lite exempel på hur en dag kan se ut för dig, när det kommer till kost? Frågar av nyfikenhet och inspirationsbehov, hehe.

    • Anna skriver:

      Näe, andlighet har inte varit min grej innan heller. Jag hade mat/godis/bröd för att stressa ned. Nu försöker jag göra andligheten så att det passar mig, tex vara ute i naturen, ta mig en tankestund och känna tacksamhet. Jag har familj o barn, så vi äter precis vanlig mat (med lite anpassning) men istället för ris/pasta/potatis så tar jag grönsaker istället. Hel o ren mat helst utan tillsatser. Utesluter socker, mjöl, stärkelse och sötningsmedel, har i stort sett nolltolerans, då jag vet av erfarenhet till slut annars tillåter mig mer o mer o gränserna suddas ut. Kan använda mig av många lchf- recept men använder sunt förnuft. Lchf är så värdeladdat o har många misstolkningar så bli inte skrämd av det. Rekommenderar utbildning, tex hos Arteget i Malmö för att lära. Finns fler som är duktiga, bara att fråga i FB-gruppen. Kosten är bara en liten del, det viktigaste är att förändra sitt liv. Jag vet att jag tjatar om tolvsteg men det är det som FUNGERAR. Känns konstigt o främmande i början o så känner de flesta. Tänk öppet sinne o ta till dig de ord du gillar och låt det andra vara. Du försöker trampa upp din egen stig just nu istället för att ta rygg på någon sockerberoende som faktiskt är i tillfrisknande. Jag vet, jag har gjort precis som du i så många år. Så många röster så hur ska man veta vem man ska lyssna på? Finns bara ett svar, lyssna på de som har gått före dig! Det är dags nu! Slösa inte bort mer tid! Don’t just talk the talk, but Walk the Walk!! ❤

    • Anna skriver:

      Exempel på en matdag för mig:

      Frukost: turkisk yoghurt med hallon, pumpafrön, solrosfrön
      Eller omelett med färsk babyspenat

      Samt vitamintillskott för biokemisk reparation, för mig multivitamin (holistics), multimineral, b-vitamin, d-vitamin, magnesium samt Möllers Tran

      Lunch: Haricot vert med köttfärssås o färskriven parmesan

      Middag: Pizza gjord på blomkålsbotten, egen tomatsås, salami, grön paprika, oliver mozzarella med sallad till

      Förmiddag eller eftermiddag tar jag en matsked kokosolja i kaffet om jag känner att suget slår på. Klarar mig finfint utan mellanmål. Mellanmål är bara ett riskmoment för mig då beroendehjärnan vill kicka igång

  2. Erika skriver:

    ja, jag känner mig så mycket. Är det just nu faktiskt till följd av tråkigheter som hänt nyligen. Det började komma igår kväll, kände mig låg. Orkade inte prata med sambo efter jobbet ville bara sova. Vaknade och visste inte vad jag skulle göra med mig själv. Som tur är släpade sambon ut mig på en promenad i solen, det gjorde gott. Grät en stund där vi satt på en sten, gick hem somnade i soffan. Ska strax gå ner och äta middag hos grannen, först ville jag inte umgås men ibland är det just det som behövs för att bryta en stund, och det finns inga krav på att jag ska vara social, kan sitta tyst om jag vill. Idag är en sån dag, kanske imorgon med men det brukar vända så småningom..

    • Jessica Johansson skriver:

      ❤ kram, har skrivit inne på din blogg. Tack för att du kommenterar så ärligt, tror många känner igen sig och får stöd av det.

  3. Carro skriver:

    Jag tror att sådana här tillstånd kan förbättras av t ex KBT. Har ingen egen erfarenhet, men arbetar inom primärvården där vi möter många människor som nog är ”psykiskt förkylda”, som det beskrivs här.

  4. linda skriver:

    Hej
    Jag beundrar din blogg och din resa Jessica! Du har kommit långt och det ska du vara stolt över!

    Jag önskar du kunde svara på och reflektera lite över detta med de animaliska produkterna du konsumerar och kanske även läsa på lite:) Mycket intressant! Sänder med några mycket sevärda länkar för dig och alla läsare:)

    kramar
    http://nutritionfacts.org/video/chicken-vs-veggie-chicken/
    http://nutritionfacts.org/video/thousands-of-vegans-studied/
    http://nutritionfacts.org/video/milk-protein-vs-soy-protein/
    http://nutritionfacts.org/video/food-as-medicine/

  5. Madde skriver:

    Man kan ju så klart ha hela skalan av psykisk ohälsa. Man kan vara psykiskt snuvig, förkyld, ha influensa eller akut lunginflammation. Litet kan bli stort och då är det dödliga sjukdomar vi talar om. Synd att det ska behövas vara mindre och inte behov av vård för att verka mänskligt…

  6. Anna skriver:

    Så bra skrivet, om ”psykisk förkylning”! Det var precis det jag hade förra veckan. Och nu är det bra, efter några lugna, stilla dagar hemma med brasa och soffhäng. Jag tänkte faktiskt ”det vore enklare att säga till folk runt om mig att jag hade feber med förkylning”…!
    Det är SÅ skönt att läsa sånt här, man lär sig något nytt om sig själv och andra, accepterar mer om mig själv och hur jag är.
    Stor kram till en av mina favoritbloggare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s